Mot storderbyt - del 4
Det finns många derbymatcher mellan Fenerbahce och Galatasaray med goda minnen, samtidigt som det finns matcher som man helst vill glömma.
Förra året inträffade kanske de värsta incidenterna i derbysammanhang mellan Galatsaray och Fenerbahce. I båda matcherna talades det mer om incidenterna under och efter matchen, än själva matchen.
Första mötet skedde på Fenerbahces arena, Sükrü Saracoglu. Trots ett flertal uttalanden från styrelsemedlemmar om att fansen ska hålla sig lugna så gick det inte att undvika vissa tråkiga händelser. Bland annat fick fd Galatasaraytränaren, Eric Gerets, ett föremål på huvudet som orsakade ett sår bredvid pannbenet. Under uppvärmningen före matchen slängdes ett flertal föremål mot Galatasarayspelarna. Den värsta incidenten var dock när fansen inför starten av den andra halvleken slängde in en ljudbomb som landade intill målvakten Mondragon som därefter blev liggandes på gräset. Fenerbahcespelarna var först på plats att ta hand om Mondragon samtidigt som man uppmanade fansen att skärpa sig och inte förstöra matchen som Fenerbahce redan hade kopplat greppet om efter mål av Alex och Kezman.
Är för mig ett mysterium hur man kan vara så korkad och nästan orsaka att matchen stoppas när man ligger före med 2-0 och på god väg att utöka gapet. Dock så vet vi att det inte finns någon vettig förklaring bakom huliganism.
Efter händelsen skärpte fansen till sig och ägnade sin tid åt att heja på sitt lag än att uppföra sig som ett gäng huliganer. Fenerbahce vann till slut med 2-1.
Inför returmötet i Ali Sami Yen hade Fenerbahce redan säkrat ligatiteln varför matchen var betydelselös resultatmässigt, men tillräckligt prestigefull för att ha motivation nog att försöka vinna matchen.
Det stora samtalsämnet var om Galatasarayspelarna skulle göra en "Chelsea" och applådera Fenerbahcespelarna, när de inträdde planen, för att visa sin respekt för att de vunnit ligan.
Dock fick man sig en föraning om vad som väntade när Galatasarayfansen timmar innan matchen rök ihop med polisen inne på arenan. Stor tumult bröt ut när Galatasarayfansen började att slänga läktarstolar mot polisen som var i stort numerärt underläge och fick fly ut till trapporna för att skydda sina liv. Olyckligtvis skadades ett flertal poliser och flera Galatsarayfans. En polisman miste synen i ett öga. Trots de hemska bilderna som man följde "live" på TV beslutade man att behålla fansen inne på arenan, vilket skulle visa sig vara århundrates misstag. Tydligen så hade den ökände styrelsemdlemmen, Adnan Polat, uppmanat polisen att inte utrymma läktarna och lovade att Galatasarayfansen skulle sköta sig under matchen. Polisen gick på detta ovetandes om vad som väntade runt hörnet.
När det var dags för Fenerbahcestaben och reserverna att inta sin platser på bänken kunde man inte ta sig fram då GS supportrar från läktaren bakom bänken (inklusive hedersläktaren) bombarderade bänken med vattenburkar. Fenerbahcetränaren Zico kunde endast ta sig till bänken med en skyddandes Mondragon. Fenerbahcespelaren Deivid de Souza blev träffad av ett föremål i ögat och blev länge liggandes utanför bänken. Skamligt var det mildaste man kunde säga framför TV:n.
Under nationalssångsceremonin kunde Fenerbahcspelarna inte närma sig domarna och Galatasarayspelarna då de stod uppställda nära läktaren och bombarderades med 100-tals vattenburkar. Ceremonin fick äga rum vid mittcirkeln.
Från den allra första spelminuten fortsatte bombardemanget av vattenburkar. Om domaren hade agerat enlig regelboken hade han kunnat stoppa matchen redan efter 3 minuter, men som av någon underlig anledning tyckte han väl inte att tusentals vattenflaskor som slängdes in störde matchen nämnvärt.
Efter 0-1 målet av Lugano blev stämningen på läktarna värre och man utökade sitt vapenarsenal till att även bestå av läktarstolar. Trots otrolig hög skaderisk, pga flygande vattenflaskor och läktarstolar, stoppade domaren aldrig matchen tills det var dags för halvtidsvila. Fenerbahce ledde då matchen med 0-2 efter ännu ett mål av en Fenerbahceförsvarare, denna gång Edu Dracena.
Efter halvtidsvilan fortsatte bombardemanget och det syntes på långa vägar att Fenerbahcespelarna hade fått nog och kunde irnoiskt bara utnyttja situationen genom att dricka ur vattenburkarna som täckte nästan hela gräsmattan. Men det var inte enbart Fenerbahcespelarna som drabbades av föremålen, utan Galatasarayfansen orkade inte skilja på sina egna spelare och Fenerbahcespelarna och träffade därför även sina egna spelare med föremål.
Vid den 60' minuten fick domaren till slut nog (hallå?) och blåste tillfälligt av matchen som 15 minuter senare återupptogs. Den korta pausen hjälpte att lugna ned fansen en aning men fortfarande slängdes det in föremål tills matche tog slut. Fenerbahce vann matchen med 2-1, men glädjen fanns inte där eftersom man hade bevittnat en av de värsta fotbollsmatcherna någonsin i turkisk fotbollshistoria.
Enligt rapporterna efter matchen kom man fram till att man slängt in ca: 4,500 vattenburkar som endast säljs i butikerna inne i arenan. Det häpnasväckande var att man endast kunde uppvisa kvitto för en såld vattenburk! Med andra ord så var det hela arrangerat.
Totalt förstörde Galatasaray fansen 14,000 läktastolar, och man satte även eld på sin egen arena. Över hundra bengaliska eldar slängdes in vi en bestämd tidpunkt. En polisman miste sin syn på ena ögat och ett flertal Galatasarayfans fick föras till sjukhus.
Hade en sådan här match inträffat inom Uefas ramar hade Galatasaray blivit utanför europacuperna i minst 5 år. I Turkiet slutade fakturan på 5 matcher utan publik vilket i sig är ett rekord för det turkiska fotbollsförbundet som lik väl endast hade kunnat ge 3 matcher då incidenterna "inte var så allvarliga".
Dessa två matcher är beviset på hur det kan gå när man låter huliganen inom sig ta kontrollen över hjärna och kropp. Dessa två matcher räknas som de värsta matcherna någonsin i derbysammanhang mellan Fenerbahce och Galatasaray. Vi hoppas därför innerligt att förra årets matcher var en engångsföreteelse, och att vi på lördagkväll får uppleva den magiska stämningen mellan Fenerbahce och Galatsaray som annars, normalt sett, sker under hyfsat normala förhållanden. Meningen är att en derbyfest ska vara en folkfest och inte ett tillfälle för huliganer att visa upp sina "talanger".