Hur har det gått för årets nyförvärv?
I somras värvade Fenerbahce ett halvdussin spelare, och olikt tidigare säsonger användes en rekordlåg transferbudget. I artikeln analyserar vi de nytillkomna spelarnas prestationer halvvägs in i säsongen.
1. Roberto Carlos (34 år)
Eftersom han kom som fri agent till Fenerbahce slapp klubben att betala något för den 34-årige världsstjärnan. Hans lön på strax över 2 miljoner euro per år täcks mer än väl av hans tröjförsäljning som redan har passerat 200,000 sålda matchtröjor. Utöver detta har hans ankomst till Fenerbahce bidragit med en ovärderlig reklam för klubben. Roberto Carlos som ständigt intervjuas av välkända fotbollstidningar prisar Turkiet och Fenerbahce så ofta som möjligt.
Trots vissa kritikers tveksamheter har Carlos imponerat stort på fotbollsplanen. Många ansåg att 34-åringen hade kommit till Fenerbahce för att utöka pensionen innan han lägger av med fotbollen för gott. Vissa ansåg att han inte skulle klara av att slutföra en match på 90 minuter. Carlos själv säger att han i Istanbul har fått tillbaks suget att spela fotboll och att han känner sig lika hungrig som en 20-åring. För detta tackar han klubben och fansen för som behandlar honom som en storstjärna. Något han saknade när han spelade i Real Madrid, säger Roberto carlos.
Lagstatistiken för Fenerbahce visar att Carlos är den spelare som fått mest speltid av alla spelare. Hans erfarenhet och ledargstalt har påverkat de unga turkiska talangerna som i årets säsong har förbättrat sina prestationer. Man ser inte lika ofta stora misstag av de turkiska spelarna tack vare Carlos som ständigt dirigerar försvaret från sin vänsterkantsposition. Roberto Carlos betydelse för laget har minst sagt gett sig till känna i champions leaguespelet där hela laget har uppträtt på ett helt annat sätt än vad vi har varit vana vid. Det är ingen överraskning att Fenerbahce i år, för första gången på totalt fem försök, tar sig vidare till den andra omgången av champions league.
Vänsterkanten är för övrigt den del av spelet som har fungerat bäst i laget. Carlos har hunnit att näta en gång (med huvudet) halvvägs in i säsongen.
2. Gökhan Gönül (22 år)
Gökhan kom från ett turkiskt division 2 lag, Genclerbirligi Oftas, som dock numera spelar i högsta ligan. Det enda man visste om Gökhan när han skrev på för Fenerbahce var att han spelade som högerback och hade valts till årets bästa spelare i division två säsongen innan. Inledningsvis var 22-åringen bänkad i förmån för Önder Turaci som de senaste tre åren har varit den givna spelaren på högerbackspositionen. Gökhan gjorde ett par korta inhopp utan att imponera.
Hans första riktiga utmaning ägde rum när han fick hoppa in de sista 15-20 minuterna borta mot CSKA Moskva i champions league. Hans kylighet och orädda spelstil fick fansen och Zico att få upp ögonen för honom. I nästkommande match mot PSV fick Gökhan spela från start trots att Önder inte på något sätt hade underpresterat på sin position. Det Zico ville ta vara på var Gökhans offensiva spel som saknades hos Önder. Ett stort risktagande av en redan pressad Zico. Trots risktagandet blev chansningen med Gökhan en storsuccé. PSVs Farfan kunde inte ta sig förbi Gökhan en endaste gång under hela matchen, och fick till slut på uppmaning av Koeman byta sida.
Sedan dess har Gökhan fått starta i samtliga matcher i ligan och i champions league. Inte en endaste gång har Gökhan svikit Zicos tilltro till Gökhans kapacitet. Gökhans utomordentliga insatser för Fenerbahce bidrog även till att han kallades upp för landslagsspel i de två livsviktiga matcherna mot Norge och Bosnien. Gökhan spelade från start och visade än en gång varför han numera betraktas som en av Turkiets bästa högerbackar. Gökhan Gönüls uppgång från en okänd division 2 spelare till landslagsman på bara 6 månader är en modern askungesaga.
3. Gökcek Wederson (26 år)
"Brasseturken" Wederson köptes först och främst för att bredda truppen. Han kan spela både som vänsterback och som vänstermittfältare med mer tonvikt på det offensiva spelet. Han var tänkt som ett alternativ till Carlos vid skador, och Ugur Boral på vänsteryttern. Fördelen med honom var att han hade turkiskt medborgarskap och räknas därför inte som en utländsk spelare. I turkiska ligan får man endast ha 7 utländska spelare i truppen och max 6 på planen. Liksom Gökhan var hans inledningsvis bänkad i förmån för Ugur Boral. Trots stark försäsong för Ugur visade han riktig tasking form i inledningen av ligaspelet.
Första matchen i champions leaguespelet mot Inter närmade sig och Ugur var fortfarande ur form. Zico fick återigen ta ett viktigt beslut och beslöt sig för att starta med matchotränade Wederson mot Inter. Till allas förvåning spelade Wederson med en pondus som fick de flesta Fenerbahcefansen att slicka sig om munnen. Okände Wederson hade inga som helst problem att hänga med storstjärnorna i Inter, tvärtom så var det Zanetti & Co som hade svårt att stoppa Wederson uppbackad av spelsugne Roberto Carlos.
Erfter vinsten mot Inter blev Wederson given i startelvan och bevarde sin plats tills de sista matcherna innan halvtid då hans form började att svikta en aning.
4. Yasin Cakmak (22 år)
Yasin kom till Fenerbahce från C.Rizespor. I Rizespor hade han redan på kort tid skaffat sig ett gott rykte som mittback. Trots sin låga ålder hade han redan blivit uppkallad till landslagsspel ett par gånger. Syftet med detta köp var att hitta duktiga resever åt Edu och Lugano som har en tendens att dra på sig många varningar, vilket ledde till omstruktureringar i laget i brist på mittbackar. Önder Turaci var den som oftast fick hoppa in som mittback då någon av Edu och Lugano var avstängd.
Det tog inte lång tid innan Yasin fick sättas på prov och även han gjorde riktigt bra ifrån sig. Stark huvudspel kombinerat med följsamhet och agressivitet fick den givna mittbacksduon (Edu och Lugano) att känna sig hotade på sina positioner. Detta är ett drömläge för vilken tränare som helst som inte behöver bekymra sig om att motivera spelarna vid matcher och träningar. Konkurrensen om platserna i startelvan skötte detta på egen hand.
5. Colin Kazim Richards (21 år)
Colins pappa härstammar från Antigua och Barbuda i Västindien och mmman är av Turkiskcypriotiskt härkomst. Hans dubbla medborgarskap gjorde honom tillgänglig för turkiskt landslagsspel för U21 landslaget, där han har hunit med ett par mål. Fenerbahce som fick upp ögonen för honom köpte honom för ungefär en miljon pund från Sheffield United.
Den offensiva mittfältaren harmestadels fått hoppa in i slutminuterna av matcherna och gjort hyfsat bra ifrån sig. Oftast har han fått hoppa in som högerytter och bidrait med en ny dimension på sin högerkant. Dock så varierar han stundtals elegant spel med övermodiga dribblingar och kan försvinna under längre perioder under matcherna. Hittils har han fungerat bättre som inhoppare. De gånger han spelat från start har han inte lyckats lika bra. Ett undantag är PSV matchen i champions league där han fick spela från start och gjorde det första målet för Fenerbahce.
Colin Kazim är en talangfull spelare som dock fortfarande har mycket att lära sig och han har oneklingen tur som får träna under Zico som aldrig drar sig från att satsa på nya talanger och som ger chansen till den som imponerar på träningarna.
6. Ali Bilgin (26 år)
Köptes från Antalyaspor för att förstärka högerytterpositionen som i åratal har varit Fenerbahces svaga länk. Den tyskfödde turken är den spelare som imponerade mest i ligan förra säsongen med sin teknik och spelförståelse. Han var spelaren som Fenerbahcefansen mest av alla ville binda till laget under sommarsäsongen bland samtliga turkiska spelare.
Ali Bilgin har både teknik och spelförståelse för att kunna backa upp spelgeniet Alex de Souza vid eventuella skador och avstängningar. Många trodde att han skulle vara given på högerkanten men Deivids otroliga form vände upp och ned på planerna och han fick se sig sittandes på bänken större delen av höstsäsongen. De gånger han har hoppat in har gjort bra ifrån sig och visat upp en elegans i sin spelstil som åtminstone har imponerat på mig. Trots detta har Zico oftast valt att satsa på unge Colin Kazim istället för Ali.
Ali har dock inte låtit detta beröra honom särskilt mycket utan tränat vidare och bibehållit formen ifall han skulle få chansen att starta eller hoppa in. På senare tid har han fått mer speltid som inhoppare för Alex och även om han inte når upp till samma nivå som Alex har jag sett en antydan på att han kan ta över rollen som spelfördelare utan att laget tappar i styrka. Har gjort två mål varav en var matchavgörande mot hemmastarka Denizlispor..
7. Ilhan Parlak (20 år)
Ilhan Parlak är den ende spelaren som fortfaramde inte har fått spela särskilt mycket. Anfallsspelaren köptes från Kayserispor och hade i bagaget ett gott rykte som målgörare för U21 landslaget. Men som tredje alternativ bakom Kezman och Semih har det varit svårt att slå sig fram. Dock så har han gott om tid att utveckla sig och bör känna sig lyckligt lottad som får träna med Zico och andra stjärnor i laget. Ett framtidslöfte som behöver tid att utvecklas.
Summering
Av samtliga 7 nyförvärv kan man säga att man lyckats integrera 6 av dem med lyckat resultat. Carlos, Gökhan och Wederson är givna i startelvan medan Yasin, Ali och Kazim får hoppa in med jämna mellanrum. Det Zico har lyckats bäst med är att han har lyckats bibehålla en hög konkurrensnivå i laget som i sin tur har resulterat i höga formkurvor för nästan samtliga spelare. Varje spelare som kommer in från bänken har gjort bra ifrån sig och jag kan inte erinra med om något tillfälle där en reserv har gjort bort sig.
Att man dessutom lyckats integrera så många nya spelare till den befintliga truppen, många av dem okända och oprövade, är resultatet av ett välfungerande samarbete mellan styrelsen och tränarstaben. Pricken över i:et är att man har uppnått detta med en relativ blygsam budget.
Obs! Glöm inte att rösta angående nyförvärven på startsidan
