Den stora besvikelsen

Årets säsong kan knappast beskrivas som framgångsrikt sett ur Fenerbahceögon. Mislyckandet i CL och i ligan har satt sina spår i många Fenerbahcehjärtan. Besvikelsen har varit väldigt stor, men inte lika stor som det jag tänker skriva om.

Många kanske förväntar sig en kritisk analys av lagets prestationer, men jag är ledsen att jag kommer att göra er besvikna. Årets prestationer talar för sig själva och jag tror inte jag behöver tillägga något för att beskriva vilken dålig säsong vi just nu genomför.

En dålig säsong är dock ganska enkelt att komma över då en ny säsong med nya förhoppningar alltid väntar på en runt hörnet. Detta har dessutom lite med åldern att göra också. Det är lättare för en 33-åring som jag att se framåt jämfört med en passionerad 18-årig Fenerbahcesupporter. Man kan därför inte vara alltför hård mot yngre supportrar då dessa gärna visar sina känslor på ett mer råbarkat sätt.

Dock så borde vi alla vara mogna nog att fundera över denna frågeställning:

Hur mycket skulle man egentligen uppskatta en bra säsong om man aldrig fick uppleva en dålig?!

Nej, det jag tänker ta upp i den här krönikan är den riktigt "stora besvikelsen", åtminstone för mig personligen. I många år har jag tydligen levt i min egen "lilla drömvärld" där jag ansåg Fenerbahcefansen vara annorlunda, fast på ett bra sätt, jämfört med andra supportergrupper i Turkiet. Som Fenerbahcesupporter är det liksom som för andra supportrar oundvikligt att inte anse sig vara de största, bästa och vackraste fansen i landet. Det tillhör liksom seden att tycka så.

Anledningen till att jag trodde att vi skiljde oss från mängden berode på att jag trodde vi var mer hängivna fans än de övriga lagens supportrar. Att vi var fans som bokstavligen stöttade laget i vått och torrt, in good days and bad days, precis som på det sätt som vi sjunger om i våra hundratals låtar komponerade speciellt för laget.

I vått och torrt, in good days and bad days....ja du!

Fenerbahcefansen må vara världens bästa fans när saker och ting går som på räls och framgångarna uppnås en efter en. Inget tvivel om den saken, eftersom turkiska fans är världskända för att vara de mest passionerade i världen. Dock måste en förutsättning gälla....good days måste gälla

Men det talas väldigt lite om hur turkiska fans uppträder när det inte går som planerat, när laget inte vinner sina matcher som de borde göra. Ofta hör man svenska kommentatorer prisa de turkiska fansen, inför en europacupmatch, för sin passion för laget och hur de kan skapa en magisk stämning. Men lite sägs det om hur de är när det går dåigt.

Egentligen så sägs det indirekt om man läser "mellan raderna". Hur ofta har vi inte hört experter beskriva hur ett turkiskt lag ska bemötas på hemmaplan:

- Stå emot de första 20-25 minuterna av matchen och vänta på att hemmapubliken vänder mot laget

Hur sant är inte detta från en skala från 1-10. Jag skulle ge 10+.

Detta visar hur otåliga vi är som supportrar i Turkiet. Ja, tro inte att det jag skriver om i denna artikel bara har med Fenerbahcefans att göra. Detta är ett generellt problem i hela Turkiet.

Varför jag tar upp det nu beror på hur Fenerbahcefansen har agerat i år, och hur jag själv har låtit mg luras att tro Fenerbahcefansen var något utöver det ovanliga. Efter flera års framgångar genomgår Fenerbahce en dålig säsong ur Fenerbahceögon sett. Förvisso ligger vi på en fjärde plats men med Fenerbahcemått är detta en dålig säsong.

Som jag nämde tidigare är den stora besvikelsen för mig inte lagets katastrofala insatser, utan den riktiga besvikelsen är supportrarnas hyckleri och skenheliga agerande. Det är först nu jag har lyckats vakna upp ur drömvärlden och insett hur det egentligen står till.

Fenerbahcefansen är inte världens bästa fans och de stöttar inte laget i vått och torrt....tyvärr!

Sedan Fenerbahcepresidenten Aziz Yildirim (AZ) tog över kommandot i klubben i slutet av mars 1998 har klubben bara växt och växt för varje dag, både sportsligt men framförallt ekonomiskt. Tiden före AZ var en svart period för Fenerbahce där den anrika klubben endast vann ligan sporadiskt. Mellan perioden 1983 till 1998 hade Fenerbahce endast vunnit ligan tre gånger vilket var rekordlågt för en klubb som Fenerbahce som vid den tiden innehade flest ligatitlar och det med marginal.

AZ tog över en klubb i kris och på bara 11 år omvandlat Fenerbahce till eget litet imperium, som olikt många storlkubbar i europa är en av få som kan klara sig ekonomiskt utan lukrativa TV-avtal.

Efter omfattande och nödvändiga reformer inom klubbens infrastruktur dröjde det inte länge förrän de sportsliga framgångarna började att visa sig. Reformerna inom klubben tog Fenerbahce ur den mörka epoken under 80- och 90-talet. Idag tävlar Fenerbahce i nästan samtliga europaligor för mästarlag inom flera olika idrottsbranscher, i både herr- och damkategorier.

Fast en dålig säsong var uppenbarligen tillräckligt för fansen att vända sig mot klubben och laget. Jag instämmer att laget stundtals spelar riktig dålig fotboll, och att styrelsen då och då gör misstag som till exempel felvärvningar. Men att dessa få och relativt oviktiga snedsteg är tillräckliga för att inte se helheten är något som jag har svårt att acceptera.

I goda tider är det verkligen lätt att visa sitt stöd för klubben och laget. Det är under dessa tider många av låtarna om stöd i vått och torrt skapas. Men vid minsta lilla motgång vänder sig fansen mot laget och klubben med en djävulsk fart.

Fotbollslaget som spelade CL-kvartsfinal förra året är inte längre värt ett sk*t om ni ursäktar mitt språk. Samma lag har de senaste fem säsongerna vunnit tre ligatitlar och förlorat guldet två gånger i den allra sista ligamatcen. Missförstå mig inte, även jag har kritiserat spelarna och tränaren hårt för de dåliga resultateten. Men det är allt, längre än så behöver man inte gå!

Men det är just detta som Fenerbahcefansen har gjort i år. Man har visat nolltolerans för misstag och passerat gränsen för konstruktiv kritik med råga. Laget har buats ut ett flertal gånger, man har vänt mot laget och istället applåderat motståndarlaget. Man har förolämpat klubbpresidenten som har byggt Turkiets bästa fotbollsarena som fansen nu använder som forum för att bua ut presidenten.

För de som inte redan vet så är Fenerbahce inte en fotbollsklubb utan en sportklubb. När AZ tog över klubben hade Fenerbahce praktiskt taget blivit en fotbollsklubb eftersom de tidigare presidenterna hade behandlat de övriga branscherna som om de vore styvbarn inom klubben.

Idag blomstar Fenerbahce som sportklubb och tillhör kanske efter Barcelona en av de främsta sportklubbarna i världen. Fenerbahce tävlar i nästan samtliga mästarcuper i europa i fotboll, basket och volleyboll. I de inhemska ligorna dominerar Fenerbahce nästintill i alla idrottsbranscher,. men detta är inte gott nog för våra självgoda fans. En dålig fotbollssäsong är tillräckligt för att glömma bort allt det goda som med god marginal överskrider det negativa.

Jo visst, fotboll är den viktigaste av dem alla sporter, men vi glömmer bort att vi heter FENERBAHCE SPOR KULÜBÜ (Fenerbahce SK) och inte FC Fenerbahce. Och vad spelar det för roll om fotboll är viktigast av allt när vi inte kan visa en gnutta tolerans mot motgångar, och tro mig att en dålig säsong är en väldigt liten motgång i Fenerbahces 102 åriga historia!

Vi säger att vi älskar klubben men vi behandlar den som om vi hatade den över allt annat.

Fenerbahcefansen har blivit ett gäng bortskämda ungar som har nolltolerans för motgångar. Idag kritiseras Fenerbahces genom tiderna största president mer än någon annan tidigare president. Laget buas ut vid minsta motgång, läktarna lämas tomma efter 2-3 dåliga resultat, och vi hör inte längre några ramsor om stöd i vått och torrt.

Jag som trodde att dessa ramsor var till för sådana här tider. Ack så fel jag hade, men jag är ävven glad för att jag har vaknat upp ur min sagovärld och börjat inse fakta. Fenerbahcefans är inte de jag trodde att de var vilket för mig är den riktigt stora besvikelsen.

Jag vill inte dra alla över en kant då där finns en stor mängd supportrar som stöder laget i vått och torrt, men merparten är till stor del bara medgångssupportrar som vid varje tillfälle de får spyr galla över klubben, presidenten och laget. Kortsiktiga framgångar föredras framför långsiktiga. Fenerbahce har på ett decennium blivit Turkiets ekonomiskt starkaste klubb med ej nämvvärda skulder och rankas idag på 19:e plats på Deloittes årliga Money League. Den enda klubben utöver de fyra stora ligorna som finns med i topp 20.

Det har även gått så långt att många vill att laget ska förlora så att tränaren eller presidenten ska tvingas avgå.

Detta är den bittra sanningen om Fenerbahcefansen jag har kommit fram till i år även om jag vet att vi är många som fortfarande stöttar laget även när det ser riktigt mörkt ut. De som hörs mest är tyvärr medgångssupportrarna och desa har under Fenerbahces historia fått många klubbpresidenter och tränare på fall. Just nu ser det ut som att vi är på god väg mot samma öde när det gäller Aziz Yildirim. Mannen som fick Fenerbahce på fötter igen och som påminde alla om att Fenerbahce inte bara är en fotbollsklubb utan även en sportklubb.

Det är ytterst olyckligt att merparten av fansen fortfarande inte har förstått att Fenerbahce inte enbart är fotboll utan mycket mycket mer än så.

Som Fenerbahcesupporter har du rätt att vara missnöjd och kritisk, men du har en skyldighet att stå bakom klubben när den behöver ditt stöd som mest!