Från berg- och dalbana till guldläge

Fenerbahces kraftansamling de senaste veckorna har varit imponerande. Men räcker det enda fram till ligaguldet?

Rekordstart på säsongen
Fenerbahces säsong har minst sagt sett ut som en berg- och dalbana. Man inledde säsongen med åtta raka segrar, vilket var ett nytt turkiskt rekord. Fenerbahces första poängförlust kom i den nionde matchen mot Gaziantepspor. Besvikelsen över att ha gått miste om en längre vinstserie kompenserades omdelbart veckan efter när man enligt tradition besegrade Galatasaray på hemmaplan. Nio vinster på 10 matcher, fem poäng för Galatasaray och Bursaspor var ingen pjåkig start på säsongen, och tack vare derbysegern var humöret åter på topp igen.

Första krisen
Men helgen därpå spelade Fenerbahce överraskat oavgjort mot Kayserispor efter att ha tappat en 1-0 ledning, för att sedan förlora derbyt borta mot Besiktas med 3-0. Efter alla dessa på varandra följande poängförluster förväntade sig majoriteten av supportrarna ett väldigt hungrigt Fenerbahce hemma mot jumbon Kasimpasa. Ett guldläge för spelarna att återfå självförtroendet. Fenerbahce förlorade med 1-3! Den fina inledningen på säsongen hade omvandlats till en serie av poängförluster mot relativt svaga lag. En olycka kommer aldrig ensam brukar det ju heta, så var nästan fallet för Fenerbahce som även i nästa omgång förlorade tre poäng mot Eskisehirspor. En mindre kris i laget var ett faktum och lite talade för att Fenerbahce skulle ta sig ur svackan. Detta berodde onekligen på det slöa och tafatta spelet. Fyra matcher i rad utan en vinst. fick en att återminnas den förra mardrämsliknande säsongen med Luis Aragones som tränare. Kayserispor tog över ledarrollen i tabellen från Fenerbahce. Turligt nog hade de övriga storlagen också börjat att tappa poäng varför Fenerbahce endast halkade ned till en andraplats.

Fenerbahce lyckades dock, med nöd och näppe, vinna de två återstående matcherna mot Ankaragücü och Trabzonspor innan vinteruppehållet. Man var desutom tillbaka som serieetta. I de sista matcherna bjöd Fenerbahce inte på någon direkt skönspel utan här gällde det att ta full pott till varje pris, vilket man lyckades med. Trots positionen som tabelletta vid halvtidvilan fanns det inte mycket att hänga i julgranen spelmässigt sett. Fenerbahce hade sina konkurrenter att tacka för att de inte hade presterat bättre än Fenerbahce.

Ett oroligt vinteruppehåll
Efter ett längre vinteruppehåll fanns det många frågetecken angående Fenerbahces chans på ligaguldet med anledning till hur man avslutade höstsäsongen. Fenerbahce hade vunnit en hel matcher vilket var ett bra betyg i sig, men de flesta vinsterna hade kommit utan att ha imponera. Tempotvar ständigt lågt under matcherna och passningsspelet under all kritik för ett lag av denna kalibern. Många ansåg att spelet var för dåligt för att det skulle räcka ända fram vis säsongsslut.

Supportrarnas hopp var ett par nyvärvningar under vintern som skulle lyfta spelet ett par snäpp. Men när styrelsen nöjde sig med endast en värvning blev dett rena dödsstöten för många. Behovet av en bredare trupp hade ökat med alla skador under säsongens gång. Inte nog med detta hade styrelsen beslutat att låna ut Kazim Kazim till Toulouse pga disciplinära skäl och lämnat Önder Turaci utanför truppen. Istället för en tillökning minskade truppen med en spelare. Styrelsen litade på att den befintliga truppen skulle räcka till att ta hem guldet medan supportrarna tyckte helt annorlunda.

På G igen...eller?
Fenerbahce inledde den andra halvan av säsongen med en hemmaseger mot bottenlaget Denuzlispor, som fortfarande inte hade en seger i bagaget trots 18 spelade omgångar. Vinsten ansågs därför inte vara mycket att hurra för.

I nästkommande match stod Sivasspor för motståndet med sin nye tränare som hade fått uppgiften att få ordning på förra årets stora skrällag men i nuläget krislag. Trots att Fenerbahce var serieetta var det anmärkningsvärt hur få det var som trodde på en seger för Fenerbahce. Fenerbahce låg etta och Sivasspor näs sist i tabellen. Fenerbahce gav kritikerna svar på tal och besegrade Sivasspor med imponerande 5-1. Även spelet hade sett bra ut för en gångs skull.

Några dagar sedan ställdes man mot årets skrällag Bursaspor i turkiska cupens kvartsfinal. Bursaspor hade imponerat stort på senare tid och tagit sig närmare och närmare täten allt eftersom storlagen hela tiden tappade poäng. I det första mötet väntade sig säkerligen de flesta en väldigt tuff kamp mot ett Bursaspor som bestod av löpvilliga och fysiskt starka spelare. Ett typiskt lag Fenerbahce normalt sett har svårt mot. Återigen överraskade Fenerbahce sina fans genom att spela säsongens bästa match hittils. Segersiffrorna slutade 3-0 och Fenerbahce var praktiskt taget klara för semifinal trots att man hade en match kvar att spela mot Bursaspor. Glädjen ihos Fenerbahce var stor, mest för att man hade en genomfört en spelmässigt väldigt bra match. Högt temo och ett väldigt bra passningsspel. Fansen fick anledning till att återigen börja tro på laget. Fenerbahce såg ut att vara på gång på allvar.

Andra krisen
Allt talade för Fenerbahce. Man låg i toppen av tabellen. Spelschemat såg enkelt ut de nästkommande vedkorma med matcher mot bottenlag såsom Diyarbakirspor och Manisaspor. Enkla poäng på pappret sett, vilket gav möjlighet att dra ifrån i toppen förutsatt att de övriga topplagen tappade poäng. Men Fenerbahce lyckades på ett mirakulöst sätt att ställa till det för sig igen. Två oavgjorda resultat mot Diyarbakirspor hemma och Manisaspor borta var det sista man hade förväntat sig. Poängförlusterna berodde dock inte på dåliga insatser av Fenerbahce. tvärtom spelade Fenerbahce väldigt bra men kunde inte förvalta sina många målchanser. Två raka oavgjorda resultat följt av en 3-1 förlust i cupen mot Bursaspor, som nästan fick Fenerbahce eliminerat ur turkiska cupen, försatte laget i en ny kris. Lägg därtill att den största konkurrenten Galatasaray hade passerat Fenerbahce i tabellen.

Bara dagar efter förlusten mot Bursaspor möttes lagen igen i ligaspelet. Fenerbahce fick en ny chans på revasch och utnyttjade den väl i 20 minuter som hade resulterat i en 2-0 ledning för Fenerbahce. En match som såg ut att återigen bli vändningen för Fenerbahce slutade med en 2-3 förlust. Vad som gick snett från att ha spelat utomordentligt bra fotboll till att övergå till ren panik de återstående 70 minuterna tåls att diskuteras och analyseras i flera år framöver. Det som dock var säkert var att Fenerbahce hade ställt till det för sig igen.

Nästkkommande vecka förlorade man mot spöklaget Istanbul BB och var nu hela fem poäng bakom Galatasaray och fyra bakom Bursaspor. Vinsten mot Antalyaspor snyggade till siffrorna en aning men den känsla laget gav utåt var att man inte längre själva trodde på ett ligaguld.

Uppgivenheten och håglösheten fortsatte mot Genclerbirligi. Att matchen slutade 0-0 var ett rent under och mycket tack vare Diego Lugano som hade återvänt efter en skada. Fenerbahce hade under 90 minuter knappt skapat en farlighet och med nöd och näppe undkommit ett baklängesmål. Säsongen såg ut att vara över för Fenerbahces del, som dessutom under samma period hade blivit eliminerade från europacupspelet. Det såg riktigt mörkt ut för Fenerbahce och frågan var om man hade ork nog att ta sig ur ännu en stor kris. Gnistan hos spelarna hade försvunnit, spelet var riktigt dåligt och skadorna i truppen avlöste varandra en efter en. Den enda glada nyheten var just Luganos återkomst som hade gett omedelbar effekt i försvarsspelet som för första gången på länge hade lyckats hålla nollan. Alltid något tänkte man som en trogen fast besviken supporter..

Medicinmatchen och Luganos återkomst
Luganos återkomst till startelvan blev mer än en liten ljuspunkt i mörkret. Att laget lyckades hålla nollan gav upphov till en större effekt än vad man hade kunnat hoppats på. Förvisso stämde inget annat men försvaret hade gjort ett riktigt bra jobb mot Gencler och ´visat de övriga spelarna att om man kämpar till varje pris så kommer belöningen förr eller senare,. Med dessa förutsättningar väntade en derbymatch mot Galatasaray runt hörnt. Ett minst sagt sargat och håglöst Fenerbahce skule ta sig an ett revanschsuget Galatasaray som dessutom var ute efter att för gott sätta ett stopp för Fenerbahces gulddrömmar. En vinst för Galatasaray och Fenerbahce hade stängt butiken för gott denna säsong och det hade svidit extra mycket för att det skulle vara just Galatasaray som skulle se till att det blev så. Fenerbahces enda hopp var att försvara sig som sist och hoppas på att man kunde ta vara på någon av de få målchanser som Galatasaray skulle ge upphov till-

Men det är också av just denna anledning Fenerbahce älskar att spela mot Galatasaray. Dessa matcher har alltid dykt upp som räddaren i nöden. Och i år var inget annorlundare än tidigare år. Fenerbahce vann trots sina usla förutsättningar kampen med 1-0 genom ett långskott av Selcuk Sahin. Nyckeln till segern var något som Fenerbahce hade saknat större delen av säsongen...lagarbete i alla dess former. Fenerbahce försvarade sig som ett lag och anföll som ett lag. En för alla, alla för en verkade mottot vara. Det är sällan en seger kan betyda så här mycket för ett lag. I och med vinsten tog man in på täten och passerade retfullt sin ärkerival Galatasaray i tabellen. Men viktigast av allt så återfick man gnistan i ögat och självförtroendet fick sig en rejäl uppsving.

Från hopplöst fall till stark guldkandidat
Nästkommande vecka hemma mot Kayserispor spelade Fenerbahce kanske sina bästa 90 minuter på flera år och tog en komfortabel 2-0 seger. Sättet man vann på var så pass övertygande att experter som bara några veckor tidigare hade räknat bort Fenerbahce från guldkampen nu hade vänt sina åsikter 180 grader och började prata i termer som storfavorittill guldet.

Fenerbahce var verkligen på gång. Man hade lagt i högsta växeln och struntade i alla fartkameror längs vägen. Man hade tydligt bestämt sig för att vinna varje match och detta kunde endast göras genom att betrakta varje match som en final. Redan från första spelminuten i de senaste matcherna har Fenerbahce börjat med en ovanligt hög press, något som får anses vara ett ytterst ovanligt fenomen hos ett lag som Fenerbahce. När de flesta förväntade sig att Fenerbahce skulle tröttna efter ett tag och falla tillbaka, fortsatte Fenerbahce att pressa tillbaka motståndarna till allas förtret. Något hade hänt laget, för detta var ett Fenerbahce vi inte har varit vana vid att se. Ett förbannat och hungrigt Fenerbahce som hade bestämt sig för att inte visa barmhärtighet.

Bra spel och ett blodtörstigt Fenerbahce i all ära, men det var främst budskapet Fenerbahce skickade som gjorde dem till en stark guldkandidat. Att man inte skulle låta någon som helst stå i vägen för dem.

Besiktas som var nästa motståndare på tur hade fått detta budskap med besked. Besiktas:s tränare Mustafa Denizli ställde upp med ett minst sagt defensivt inriktat lag. Nio utav 11 spelare i startelvan var defensivt inriktade spelare, vilket dessutom var ett tecken på att Fenerbahce hade luckats förmedla sitt budskap.

Fenerbahce inledde matchen lika intensivt som tidigare och efter endast 67 sekunder hade man redan tagit ledningen genom Alex de Souza. Kalldusch för Besiktas! Resultatet höll sig hela matchen ut, Även om Fenerbahce tappade mycket av sin intensitet under den andra halvleken gav man inte Besiktas andrum på den egna planhalvan varför Besiktas aldrig kom till ett farligt målläge. Med bara fyra omgångar kvar av ligan tillhör Fenerbahce idag tillsammans med Bursaspor de utan tvekan starkaste kandidaterna till guldet. Fenerbahce gick från att vara ett krisdrabbat lag till ett bli en av guldfavoriterna.

Nyckeln till framgång: Försvarsspelet
Gemensamt för de sex senaste matcherna har varit att man har hållit nollan i samtliga matcher. Försvarsspelet har utan tvekan varit den störst bidragande orsaken till Fenerbahce frammarsch. Fenerbahces offensiva spel som fortfarande är begränsat till Alex de Souzas kreativitet har inte utvecklats lika positivt som försvarsspelet. Med den viktigatse grunden för ett framgångsrikt lag är ett fungerande försvarsspel. Släpper man inte in mål så kan man inte förlora i heller. Tack vare Alex:s spelintelligens och målfarlighet har Fenerbahce lyckats vinna sina matcher även om det borde vara målskyttarna Güiza, Semih och Gökhan som borde stå för målskyttet. Alex bär en för tung börda genom att vara dn som ständigt måste skapa chanser åt sina lagkamrater och sig själv. Vi ska vara oerhört glada över den spelare han är eftersom han inte gör oss besvikna. Tack vare Luganos återkomst i truppen när det var som värst har Fenerbahce lyckats bygga upp det som en gång hade raserat för gott. Noll insläppta mål på sex matcher, och endast ett fåtal målchanser till motståndarna talar sitt tydliga språk om hur viktig Lugano har varit för Fenerbahces återupplivande

Hur lång räcker det till?
Med bara fyra omgångar kvar att spela befinner sig Fenerbahce i ett guldläge. Bursaspor möter Galatasaray borta. Hur den matchen än slutar så gynnar det onekligen Fenerbahce. Vid en Galatasarayvinst så får Fenerbahce möjligheten att passera Bursaspor och återta förstaplatsen. Vid en Bursaseger garanterar Fenerbahce en champions league plats och kan i lugn och ro koncentrera sig på de sista matcherna utan att känna flåset från de övriga lagen.

I dagsläget har Fenerbahce en betydligt enklare spelschema än Bursaspor även om Bursa har en match mot Ankaraspor som innebär tre gratispoäng. Bursaspor måste bemästra Galatasary och Besiktas, samt Kayserispor. Fenerbahce har Kasimpasa, Eskisehirspor, Ankaragücü och Trabzonspor kvar att möta.

Fenerbahce har absolut ingen lätt uppgift framför sig. Kasimpasa vann första mötet i Sükrü Saracoglu med 3-1. Dessutom har Kasimpasatränaren Yilmaz Vural en personlig vendetta mot Christoph Daum och kommer att göra allt i sin makt för att få honom att se dålig ut. Kasimpasa- och Trabzonspormatchen kommer att blí avgörande för Fenerbahces del. Men i slutändan är det ändå Bursaspors matcher som avgör vad valören på Fenerbahces nedlaj kommer att bli.

Men jag ska inte ljuga, det ser riktigt bra ut för Fenerbahce för tillfället. Noll insläppta mål på sex matcher, två på varandra följande moralhöjande derbysegrar och spelare som äntligen har lyckats toppa sina formkurvor.

Fenerbahce mot resten
Just nu stöttar majoriteten av Turkiet Bursaspor inklusive media. Man vill att Turkiet ska få sin femte ligasegrare. Tränare för andra lag i ligan berättar öppet om hur mycket de vill att ett lag utanför Istanbul ska vinna ligan. Senast detta hände var 1983 med Trabzonspor. Galatasaray- och Besiktasfansen stöttar automatiskt Bursaspor eftersom de inte vill se sin rival vinna ligan, vilket är fullt förståeligt. Vid ligaseger för Fenerbahce tar Fenerbahce återigen täten i antalet flest ligatitlar. Inte alltför länge sedan när det gick som tyngst för Fenerbahce stödde jag en ligaseger för Bursaspor, men allteftersom guldet kom närmare och närmare Fenerbahce måste jag återigen hoppas på ligaguld för mitt eget lag.

Fenerbahce har en minst sagt tuff uppgift framför sig. Det har blivit en kamp mellan Fenerbahce och resten av Turkiet. Nu återstår det att se hur långt Fenerbahces fina formkurva och discplinerade lagspel kommer att räcka. Om Bursaspor klarar av stå emot pressen de sista omgångarna och vinner sina återstående matcher så kommer även jag personligen att glädjas med deras ligaseger. Men skulle Fenerbahce, mot alla odds, vinna ligan då tror jag det kommer att bli väldigt svårt att med ord beskriva den ljuva känslan av att vinna ligan, speciellt med tanke på hur säsongen har sett ut.

För Fenerbahces del gäller det som i de senaste matcherna spela som de har gjort tidigare, väldigt disciplinerat försvarsarbete, hög press och en hunger för vinst utan dess like . Även om Fenerbahces guldchanser har att göra med att Bursaspor tappar poäng så får de basolut inte frångå den väg de valde att gå sedan Galatsaraymatchen, att spela varje match som om det vore en final.

Hur långt Fenerbahces hunger kommer att räcka till kommer vi att få se de nästkommande veckorna. Men så länge det finns hopp, är ingenting omöjligt.

Daragacinda olsak bile son sözümüz FENERBAHCE!