Om: Yevhen Konoplyanka
Den första spelaren som kommer att få en version av sin berättelse publicerad här på sidan är Yevhen Konoplyanka. Han är bofast i både det Ukrainska landslagets och Dnipros startelva, men visst är han mer än så.
Yevhen Olegovych Konoplyanka föddes i Ukrainas mitt, platsen var Kirovograd den 29 september 1989. Yevhen är alltså 24 år ung idag. På de här 24 åren har han hunnit växa upp och blivit en omtyckt figur såväl lokalt där han lämnat spår efter sig genom sin egen historia, som i nationen där han är en nyckelspelare för ett Ukraina som försöker fylla Shevas skor med alla möjliga fötter och tår.
Redan som sjuåring idrottade han flitigt i en vardag som innehöll både en stor mängd fotboll och Karate. Det är ganska uppenbart att det där med fotbollen gick helt okej. Lika uppenbart är det inte att Yevhen Konoplyanka kan stoltsera med ett svart bälte i Karate, inte konstigt att UPL:s högerbackar räds grabben från Kirovograd.
Året 2002, då han ska fylla 13 år, börjar Yevhen spela fotboll regelbundet med akademin i Olimpik Kirovograd. Han nådde där sina första mer formella framgång som fotbollsspelare, ett exempel är inbjuden och deltagandet de nationella talangspelen, där de olika distrikten spelar mot varandra. Efter två år på föreningen Olimpiks akademi tog han nästa steg genom att kombinera studierna med sin stora fotbollssatsning på det lokala idrotts-läroverket. Åter blev det två år innan kostymen var urväxt (sannolikt i dubbel bemärkelse), för 2006 flyttade han till Dnipro Dnipropetrovsk. Då bara 16 år ung, men kanske ändå redo för proffssatsningen som det innebar att flytta österut och in i storstaden Dnipropetrosvk. Men om staden är stor, så skulle inte Yevhen vara sämre. Samma år som han anlände till klubben, fick han regelbundet börja representera reserverna. En reservlagslön för en spelare i Dnipro, är på cirka 300 dollar, vilket dock inte hindrade unge herr Konoplyanka att köpa sin första bil. Valet för den bil som skulle tämja Dnipropetrovsks gator blev en grå Mazda, att Yevhen inte skulle behöva mer än sina fötter för att tämja Dnipropetrosvk, det vittnar hans Ferrari om idag.
Bara ett år efter att han anlänt till klubben kommer A-lagsdebuten. Det tänkte bytet i var Zakarpattia Uzhhorod, som inte spelar UPL-fotboll i dagsläget, men matchen slutade 0-0. Om det gått väldigt snabbt för honom hittills, så stannade det upp en aning efter debuten. Han fick då och då chansen att delta på matchsamlingarna för A-laget, men under 2007 var fortfarande huvuduppgiften att utvecklas och leverera i reservlagsmiljö. 2010 var året då det small, ändå till Kirovograds karatedojo. Yevhen Konoplyanka gjorde sitt första A-lagsmål i en match som även den slutade oavgjort hemma i Dnipropetrovsk, den här gången mot Zorya. Efter den matchen fick det vara slut på haltandet, tyckte nog Dnipros nya stjärnskott. Han spelade näst intill 90 minuter i alla kvarvarande matcher den våren, och bidrog till Dnipros fina våravslutning säsongen 2009-2010. Det här gick inte osett, i alla fall inte individerna bakom framgången, för då blev för första gången Yevhen Konoplyanka uttagen till det Ukrainska A-landslaget. Kul, tyckte nog han med massa sällskap. Skit för alla som hade av intresse att sparka boll ute på landslagets vänsterkant.
Året efter genomslaget började kanske för första gången Yevhen bli ett ämne för Silly Season, då Dynamo Kiev basen uttryckte sin stora önskan att få se en av nationens största fotbollstalanger spela i blågult, inte bara när det var landslagsuppehåll. Det blev ingen flytt. Av ren markering så kontrade den dåvarande Dnipro-coachen Juande Ramos att representanterna från huvudstaden skulle behöva lämna ett omkring fyra gånger så högt bud för att få tala med Konoplyanka. Värt att nämna är Dinamos grundbud, som lär ha varit värt omkring 150 miljoner svenska kronor.
Till skillnad från ett antal domedagsprofter blev 2012 ett bra år för Yevhen, känns som att det börjar bli en norm det där. Men 2012 så var som bekant Ukraina värdar för EM-slutspelet i fotboll. Många av oss i mer nordligare trakter, minns med fasa den perfekta hörna som Andriy Shevtjenko skarvade förbi Andreas Isaksson. Känns nästan dumt att skriva namnet på hörnläggaren. Matchen därefter, i matchen mot England var ”hörnläggarn” framme igen, fast som målskytt. Ett mäktigt distansskott skulle ställe Joe Hart inför en lyrisk hemmapublik. Hemmapubliken var inte riktigt lika lyrisk när historien upprepade sig under hösten 2013s VM-kval, på Wembley.
Från debutåret 2010 till idag har det blivit två mål per år, åtta totalt för den kvicktänkte. I Dnipro är det betydligt fler, 34 stycken, tio av dem bara den här säsongen. En säsong som alla läsare kan följa här på Ukrainas egen SF-sida. Yevhen Konoplyanka har även vid tre tillfällen blivit utnämns till årets spelare i Ukraina och 2012 blev han utnämnd till landets mest populära fotbollsspelare. Lägg där till utmärkelsen ”årets lag” i Europa League samma år.
Yevhen Olegovych Konoplyanka är ett utmärkt exempel på kombinationen av ödmjukhet och artisteri, att dribbla bort ett engelskt landslags försvar och sedan tacka nej till flertalet Premier League bud med Liverpool i spetsen, i ett läge som många säkert ansett som ”perfekt” för en spelare som är 24 år gammal, är respektingivande. Kanske klokt också. Kul i alla fall, för UPL behåller en av sina absolut starkast lysande stjärnor. Gott så.
Nästa gång artikelserien ”om” är tillbaka kikar vi närmare på en annan frejdig kantspringare. Var med då också.
