Inför UPL 14/15: Illichivets Mariupol
Imorgon smäller det! Den ukrainska ligafotbollen sätter igång igen, och Ukrainaredaktionen bjuder på en unik införrapport av samtliga lag i årets serie. Vi närmar hos mittenregionerna av tabellen, och når Illichivets från Mariupol.
Långt ut i Ukrainas östra delar hittar vi staden Mariupol, som är placerat på kusten norr om den Azovska sjön. Precis som grannarna ett gäng mil norrut,i Zaporizhya, är Mariupol en industristad. Faktum är att delar av det vi skrev om Zaprizhya i artikeln tidigare idag, även gäller Mariupol. Staden är känd för sin metallurgi, vilket kommit att påverka fotbollen, om än inte lika direkt som på Metalurg Zaporizhya. Klubben skapades i början av 60-talet, i en hopslagning av de två tidigare klubbarna Avanhard Zhdanov och Shakhtar Rutchenkove. Oscar berättade innebörden av ordet ”Avanhard” i artikeln om Volyn Lutsk, och det kommer även här att göra sig påmint alltså. Avanhard Zhdanov kom från staden som idag heter Mariupol, men förvirringen uppstår därför att staden mellan åren 1948 och 1989 hette just ”Zhdanov”, döpt till ”ära” av politikern Andrei Zhdanov, en framstående politiker inom det kommunistiska partiet under Stalins ledning. ”Shakhtar” betyder grovt översatt ”gruvarbetare” på de slaviska språken, vilket innebär att när man pratar om till exempel just Shakhtar Rutchenkove är det ”gruvarbetarna från Rutchenkove” man syftar på. Rutchenkove är idag en stadsdel i Donetsk, så att även det reds ut.
Det är i dessa två lag Illichivets således har sina rötter, men det var alltså inte förrän man 1960 blev en egen förening, nämligen Azovstal Zhdanov, sponsrat av den lokala Azovstal fabriken i Mariupol. Namnbyten forsatte att prägla klubbens historia, och Azovstal Zhdanov höll sig inte längre än till 1964, då klubben istället kallade sig för Azovets Zhdanov. 1971 blev det Azovets Zhdanov till Metalurg Zhdanov, 1974 blev Metalurg Zhdanov till Lokomotiv Zhdanov, 1976 blev Lokomotiv Zhdanov till Novator Zhdanov, 1992 blev Novator Zhdanov tillbaka till Azovets, men den här gången Azovets Mariupol istället för Azovets Zhdanov. Man hann även byta till Metalurg Mariupol innan namnet tillslut landade på Illichivets Mariupol mitt i säsongen 2001-2002. Rörigt med namnen, minst sagt.
Om vi istället ska fokusera på själv laget, som vi från och med nu kallar Illichivets oavsett årtal, så började klubben med att hoppa mellan andra och tredjedivisionen i det sovjetiska ligasystemet under 60-, 70-, och 80-talet innan nittiotalet kom och Sovjetunionen upplöstes. I det nya, självständiga, ukrainska ligasystemet fick man börja i en av de två serierna motsvarande division två, och hamnade på en av fem nedflyttningsplatser i andravisionen när även en tredjedivision skapades av de fem lagen som flyttades ner från respektive andradivision. Här fortsatte man att hacka sig fram, innan man säsongen 1995-1996 tog sig upp i andradivisionen igen. Där någonstans verkar klubben ha hittat framgångsreceptet, för avancemang blev det även året därpå, och plötsligt var man uppe i högstadivisionen för första gången någonsin. Där etablerade man sig sedan under en tioårsperiod, med en fjärdeplats som bästa resultat två gånger om, innan man åkte ner igen 2008. Den här gången blev det bara en säsong i de lägre divisionerna innan man var uppe igen, och där har man hållit sig kvar sedan dess.
Det är alltså ett före detta jojolag vi pratar om, som ofta balanserat precis ovanför nedflyttningsstrecket även i modern tid. De senaste säsongerna har man dock sakta men säkert krupit upp mot mittenregionerna, och får idag anses vara ett etablerat lag i UPL. Laget består nästan uteslutande av Ukrainska spelare, där den georgiska yttern David Targamadze i dagsläget är det enda undantaget. Varje säsong brukar truppen bestå av i alla fall en handfull lån från Shakhtar Donetsk, som ofta skeppar över sina talanger och reserver till just Illichivets. Förra säsongen fick Illichivets till exempel åtnjuta Ivan Ordets fina mittbacksspel, ett nöje man nu inte längre har tillgång till. Transferaktiviteten har än så länge bestått att man plockat in Oleksandr Aksyonov från Tavrija Simferopol som ersättare till just Ordets, samt att anfallaren Ruslan Formin och vänstermittfältaren Kostyantyn Kravchenko lämnat för Chornomorets respektive Spartak Moskva. Även innermittfältare Vladyslav Lupashko har valt att inte skriva på ett nytt kontrakt, men utöver dessa är det alltså enbart spelare som egentligen tillhör Shakhtar Donetsk som antingen tillkommit eller lämnat, där det framförallt är tappen av ovannämnde Ordets samt Dmytro Grechyskin, som är kännbara.
Det ständiga samarbetet med Shakhtar kan förklaras i att Illichivets förmodligen är under beskydd av det som kommit att kallas för ”Donetskklanen” (Vi nämnde även detta i samband med en artikel om Arsenal Kiev förra säsongen, som går att läsa här). Donetskklanen går att förklara som just en klan bestående av flera oligarker inom Donetskregionen, som framförallt verkar genom det politiska partiet ”Regionernas Parti”, som för övrigt var det parti Ukrainas förre president Viktor Janukovitj representerade. Vad Donetskklanen egentligen sysslar med går bara att spekulera om, men att det inte alltid är helt lagligt är inte alltför otroligt att anta. Mutor, hot och andra maffialiknande handlingar är det som ofta brukar nämnas, och att det även skulle ske inom fotbollen är inte heller alldeles otänkbart. Akhmetov, ägare i Shakhtar brukar hur som helst nämnas som ”gudfadern” i Donetskklanen, och att han via sitt Shakhtar Donetsk då skulle styra den ukrainska fotbollen är någonting som det ofta brukar spekuleras i. Hur som helst är all information som finns kring Donetskklanen ofta något konspiratorisk, så vi ska inte dra alltför många slutsatser av den, men om Illichivets någonsin skulle ha lite tur med domslut eller liknande i viktiga matcher så kan man i alla fall ha en aning om vad det skulle kunna bero på.
Laget tränas annars av Mykola Pavlov, en före detta försvarare som aldrig var speciellt framstående som spelare, men som lyckat bättre som tränare där han under 90-talet var huvudtränare i både Dnipro och Dynamo Kiev, och utöver dessa storheter även det ukrainska landslaget. Han tog över Illichivets för andra gången 2012, efter att även ha tränat laget deras första säsonger i högsta divisionen under 90-talet, och har sedan dess arbetat med att försöka stabilisera klubbens läge i serien, någonsin man nu ändå får säga ha lyckats. Genom att inte släppa till alltför mycket hemåt så lyckas Illichivets ofta ta sina poäng i tillknäppta tillställningar. Att två tredjedelar av matcherna man spelade förra säsongen slutade med uddamålssegrar, och att drygt hälften av de segrar Illichivets tog förra säsongen var av karaktären 1-0, får ses som något slags bevis på detta. Vi tror att Pavlov fortsätter att lyckas med etableringen av Illichivets i UPL, och att man lugnt klara sig kvar även i det den nya ligastrukturen.
Huruvida Illichivets kommer få spela sina hemmamatcher eller inte är än så länge inte helt bekräftat, men som det ser ut nu ska det inte vara några problem, i alla fall från förbundets håll. Volyn Lutsk dock, Illichivets gäster i premiäromgången, har lämnat in ett klagomål om att matchen ska spelas i Mariupol, då man anser att spelarnas säkerhet inte kan garanteras. Att Illichivets får spela sin hemmamatcher i Mariupol behöver dock inte spela så stor roll i slutändan, då laget tog i princip lika många poäng på bortaplan som inför hemmapubliken förra säsongen (18 poäng hemma, 16 borta). Hur som helst spelar lagets hemmamatcher i nuläget på Illichivets Stadium i Mariupol, som tar drygt 12 000 åskådare, ett antal som inte fylls alltför ofta.
Vår sluttabell:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10. Illichivets Mariupol
11. Olimpik Donetsk
12. Volyn Lutsk
13. Hoverla Uzhgorod
14. Metalurg Zaporizhya
