Inför UPL 14/15: Karpaty Lviv
Vi går vidare och hamnar långt ut i den Ukrainska västern och staden Lviv eller Lemberg, namnet staden hade från början och även är känt som. Området som i grunden är en gammal polsk-ukriansk region är också platsen där den ukrainska fotbollen hade sin vagga.
Vi reser tillbaka för att hamna i ett reportagearbete av den polska tidningen Gazeta Lwowska, detta år 1894. En polsk delegation skulle ta sporten fotboll på prov i Lemberg och ett representationslag för staden Krakow fick bli motståndet. Folk från hela området kom för att se på, vilket också skulle bli en mycket avgörande faktor för matchens utgång. Åskådaren och tillika studenten Wlodzimierz fick ett sådant sug efter den nya sporten att han inte kunde hålla sig utanför vilket skulle leda till att han i en plananstormning noterades för matchen ända mål. Ukrainas första match och första matchhjälte, som för övrigt även han var polack, ska för evigt bli ihågkomna.
Staden Lemberg var ofta scen för polska evenemang eftersom att den i mångt och mycket var lika mycket polsk som ukrainsk, men även länge österrikisk. En mångkulturernas stad var länge ett signum för staden en Lemberg som blev ett sorts centrum för kulturell import från kringliggande länder och vidare Europa. Fotbollen växte snabbt i området under 1900-talet och staden organiserade ett eget lag fram till att Ukraina blev en del av Sovjet. Då det bildats en sådan stark ukrainsk kulturell identitet i området var sovjet-skepticismen stark vilket ledde till en hög närvaro av den Röda Armén i staden. Soldaterna därifrån tog kontroll över fotbollslaget, som blev en internt men seriöst fritidsobjekt. SKA Lviv blev arméns lag och herren på stadens fotbollstäppa, detta utan konkurens fram till 1962 då fabriksarbetarna startade ett eget lag med namnet Selmash.
Regeringstrupperna, gjorde det mycket svårt för Lviv att vara konkurrenskraftiga inom sovjetisk fotboll då de såg till att många av de lokala talangerna blev skickade till Moskva för att pröva lyckan i deras favoritlag CSKA. Det hindrade dock inte samarbetet mellan militär och de lokala fotbollsfantasterna att bli en framgångssaga. Laget blev det första och i efterhand ända laget från Ukrainska SSR att vinna den sovjetiska cupen. Den sensationen sägs för många vara ett startskott för den stolthet som växte fram inom stadens fotbollkultur, vilket kanske tyvärr blev en nyckelomständighet för dess framtida relation med nationalismen. Men det är en lek med orsakssamband det. När Ukraina till slut blev självständigt och armén drogs tillbaka kunde en enhetlig förening för staden Lviv bildas genom SKA Karpaty Lviv. Militärkopplingen i SKA, som mest levde kvar för att ett antal av soldaterna fattat så mycket intresse för staden och sporten att de inte kunde slita sig från det, dumpades med tiden. Idag är det som bekant bara Karpaty Lviv och ordet Karpaty hänvisar till bergen i närheten.
Men på den här platsen där faktiskt fotbollen har sina rötter, som i sin tur är komna direkt från de möten av människor och idéer som är mångkultur, har det slått snett. Det fina frihets och genombrottstänket som kom ur stadens uppbyggnadshistoria blev istället till revolutionär ultranationalism när sovjet tog kontroll. Stoltheten övergick till hat som beskrivs bäst med den fysiska tumregeln att all kraft har en motkraft. Idag lever motståndskänslorna kvar, men har utvecklats för att bli nästan hela identiteten genom ett sådant enormt kommunisthat att fascismen är det som lyser starkast. Detta har fått att staden, laget och dess anhängare har fått en tydlig och ständigt påträffad koppling till den lokala politiska relationen med vad som idag kan formaliserar med partiet Svoboda. En på håll märklig ironi som påminner om delar av Tea-Party rörelsens utveckling i USA. En oerhört central politisk kamp i staden har dessutom haft sina rötter mellan en lokal Svoboda-politiker och Karpatys ägare som har sina kopplingar i öst. Detta ledde till att Svoboda efter seger i det regionala valet bojkottade den östfinansierade nya arenan i staden och då Karpaty inte kan betala de matchförberedande detaljerna kring arenan samt hela hyran, står den idag helt ny men lika tom.
Karpaty fortsätter att spela sina hemmamatcher på sin gamla arena Ukraina Stadium, som har plats för drygt 28 000. Det är också här Shakhtar Donetsk ska spela sina hemmamatcher tills vidare, något som sannolikt lär bli en kulturkrock av rang men förhoppningsvis neutraliserad av sympatier för situationen i öst. Något som har uttryckts av en till synes enad västmassa.
Men här ska alltså Karpaty spela sina hemmamatcher, något de av tradition är bra på. Förra årets hemmaspel var oerhört viktigt för att de till slut skulle hålla sig undan från bottenstriden nästan genomgående och den nästan ända riktiga plumpen på hemmaplan var förlusten mot Dnipro, matchen slutade 0-4. Det var dock märkbart svårt för spelarna som sedan dödade Dnipros guldglöd med seger 1-4 i Dnipropetrosvk som tack för senast.
Det är också ett lag med en god högstanivå och hade förra säsongen ett antal goda målskyttar men där Oleksandr Gladiky höll täten nästan säsongen ut med sina tio mål.
A-truppen är ganska förändrad då hela tio spelare kommer tillbaka från lån vilket inte görs mer lätthanterligt av att nästan alla verkar ha gjort sitt jobb tillräckligt väl för att få chansen i Igor Jovicevics trupp. Detta som en ersättning till den Dnirpo-kvinttet som hyrdes en för att lyfta laget föregående säsong. Laget lever mycket på sitt hemmaspel, vilket liksom hela fotbollsverksamheten inte är alls felfritt. Klubben tyngs nästan av sitt tunga historiearv, som lyser med sitt utgångsdatum i förhållande till det vi tror att laget kommer att prestera i år. En sjundeplatsplats tror vi på, vilket självklart inte är så dåligt med tanke på den sportsliga konkurrensen. Men det går inte att förtydliga nog att det finns hopp om så mycket mer vilket är en uppenbar omständighet som kan tynga ner ett redan trögt projekt, men självklart och vara ett stort lyft för att lag som börjar känna medvind. Vilket håll det svänger år kommer kanske kännas tidigt vilket oavsett utgång gör det spännande ett följa detta lag. Tyvärr så lär de oavsett framgång eller backgång, bli antingen framhejade eller hånade med den lokala omgivningen otäcka identitet. Hur laget och Lviv tar sig an framtiden, med match på gång och ett av Ukrainas kanske ryssvänligaste grupper huserandes lokalt? Ja, Lviv kan bli en svårhanterad scen den här omgången.
Vår sluttabell:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Karpaty Lviv
8. Zoria Luhansk
9. Vorskla Poltava
10. Illichivets Mariupol
11. Olimpik Donetsk
12. Volyn Lutsk
13. Hoverla Uzhgorod
14. Metalurg Zaporizhya
