Inför UPL 14/15: Metalist Kharkiv
Vi fortsätter med rapporterna inför årets UPL, även ifall den sparkade igång redan förra helgen! Näst på tur står ett Metalist Kharkiv, som inte riktigt är lika konkurrenskraftiga som för några år sedan.
Vi börjar med att be om ursäkt för en rad fel som begåtts i föregående artiklar. Till att börja med skrev jag att Spartak Trnava kommer från Tjeckien i min artikel om Zoria Luhansk förra veckan, vilket jag nu tack vara en artikelkommentar blivit upplyst om att de givetvis inte gör. Spartak Trnava är från Slovakien, ingen annanstan. Dessutom skedde en liten miss när Dynamo Kiev artikeln publicerades tidigare än vad som början var tänkt, i tisdagskväll, vilket nu rört till den ordningen vi från början hade tänkt publicera artiklarna i. För att klargöra är alltså Dynamo Kiev tippade som tvåa av oss, inte fyra som ordningen av våra artiklar visar. Med det utrett är vi nu tillbaka på banan, och framför oss har vi Metalist Kharkiv.
Klubben som idag heter Metalist Kharkiv bildades så tidigt som 1925 när den lokala fabriken för konstruktioner av lokomotiv beslöt sig för att spela fotboll. Genom fabrikens pengar och mark fick laget som då inte hade något egentligt namn, men bestod av arbetare från fabriken, fina förutsättningar för att utvecklas. 10 år efter grundandet lyckades klubben vinna de lokala mästerskapen i Kharkiv, och kunde avancera upp till det sovjetiska ligasystemet. Nu när man var uppe på en proffesionell nivå valde man slutligen att kalla sig för ”KhPZ”, vilket förenklat var en förkortning för just namnet ”Kharkivs lokomotiv fabrik” på ukrainska. Man spelade de kommande årtiondena i de lägre sovjetiska divisionerna, och hann 1947 byta namn till ”Dzherzinets” (precis som med Zoria Luhansk döpt efter politikern Felix Dzherzhinsky). 1956 bytte laget namn igen till Avanhard Kharkiv, och drygt fyra år senare hamnade man 1960, efter en omorganisation av den sovjetiska fotbollen, i den sovjetiska högstadivisionen, efter flera år i de lägre sovjetiska divsionerna. 1967 bestämde man sig slutligen för att heta Metalist Kharkiv, ett namn som nu alltså hållt sig fram till modern tid (med den enda ändringen att man 1992, i samband med grundandet av den ukrainska ligan, la till ”Football Club” efter). Under slutet av 60-talet, och fortsättningvis under 70-talet och 80-talet, hoppade man upp och ner mellan den sovjetiska första och andradivisionen, ”Soviet Top League” och ”Soviet First League”, där de största bedrifterna var två cupfinaler, den första 1983 som slutade med en förlust mot Shakhtar Donetsk, och den andra 1988 när man lyckades vinna mot Torpedo Moskva, klubbens största bedrift någonsin. Genom vinsten i cupen kvalificerade man sig för cupvinnarcupen ute i Europa, ett äventyr som inte alls slutade speciellt lyckligt när man mot holländska Roda blev utslagna.
Klubbens skulle dock inte nå sin verkliga storhetstid förrän långt senare. Metalist var en av klubbarna som var med och skapade UPL, och fick därför starta redan i högstadivisionen när det ukrainska ligasystemet skapades. Där höll man sig bara i tre år innan man spenderade andra halvan av 90-talet i andradivisionen. Under början av 2000-talet var man dock uppe igen och började etablera sig på den övre halvan av tabellen genom en rad fina säsonger. När man därför åkte ut ännu en gång säsongen 2003-2004 var det något av en överraskningen, men man återhämtade sig snabbt och tog sig omedelbart upp igen. Med Myron Markevich inträde i klubben säsongen 2005 började sedan klubben storhetstid, som man på sätt och vis fortfarande befinner sig i. Sedan 2006 har man etablerat sig som den verkliga utmanaren till Shakthar Donetsk och Dynamo Kiev i Ukraina, och säsongen 2012-2013 petade man för första gången på 16 år ner en av giganterna, när man hamnade före Dynamo Kiev genom en andraplats, något smått revolutionerande inom den ukrainska fotbollen.
Under den här perioden började Metalist ta sig ut i Europa på regelbunden basis, allt som oftast i UEFA-cupen/Europa League. Man lyckades ofta ta sig förbi både kvalrundorna och gruppspelet, men i slutspelet började man få det svårt när lagen från de största europeiska ligorna började dominera. Som bäst nådde man en kvartsfinal 2012, där man dock föll mot Sporting Lissabon. Inför förra säsongen var man genom sin andraplats kvalificerade för Champions League kval, där man till och med hann slå ut PAOK Thessaloniki från Grekiska ligan, innan UEFA dock bestämde sig för att utesluta Metalist från turneringen och allt annat Europaspel på grund utav anklagelser för matchfixning. Dessa anklagelser grundades i att Metalists före detta sportdirektör, Yevhen Krasnikov, tidigare blivit avstängd av UEFA på grund av inblandning i ”fixandet” av en match mellan just Metalist Kharkiv och Karpaty Lviv i den ukrainska ligan 2008. Detta hade dock skett under den förre ägaren, Aleksander Yaroslavskiy, och det var även detta faktum klubben försökte försvara sig med i idrottens skiljedomstol, CAS, ett försvar som i slutändan dock inte räckte. I år är man dock med igen, och med sin tredjeplats kvalificerade man sig ursprungligen direkt till Europa League slutspelet, men i och med att Dynamo Kiev vann cupen får man istället gå in i playoff rundan, dit ens motståndare än så länge inte hunnit bli lottade.
Motgångarna mot Metalist skulle dock inte komma att vara färdiga där. Förutom uteslutelsen från Europaspelet fick klubben ägare, Serhiy Kurhcenko, sina tillgångar frysta i mitten av förra säsongen som en del av EUs sanktioner mot ryska och ukrainska oligarker. Ägaren Kurchenko hade, knappt en månad inom det som idag kallas den ukrainska revolutionen på började, flytt landet och har sedan dess gått under jorden. Under sommaren kom det däremot kommentarer från Kurchenko, som menade att han trots sina frysta tillgångar skulle stötta Metalist så gott han kan, någonting vi än så länge inte fått se något av. Detta har inneburit att Metalist under både det pågående sommarfönstret, men även under vintern, har haft svårt att båda värva och behålla spelare. Spelare som Marko Devych (som han numera heter efter att ha blivit ukrainsk medborgare), klubben bäste målskytt genom tiderna, lämnade för Rubin Kazan i vintras och nu i sommar har ju Marlos, som bekant, lämnat för Shakhtar Donetsk. Någon återupprepning av den shoppingrunda som skedde förra sommaren, när spelare som Alejandro Gomez, Diego Souza och Rodrigo Moledo hamnade i varukorgen, med ett kvitto drygt 150 miljoner svenska kronor, lär vi således inte få se. Istället försöker nu Metalist hålla i de spelare som förra säsongen var på lån för att kunna förstärka truppen, och bland dessa hittar vi bland annat Jose Sosa, Jonathan Cristaldo och Jaja, tre spelare som alla hade förstärkt Metalist. Det kommer nog bli svårt att hålla dessa, och flera andra spelare, sommaren ut, och med tanke på att ingen av dessa ens var med i matchtruppen inför premiären mot Zoria Luhansk så kan vi väl anta att det går sådär med förhandlingarna om att behålla dessa spelare.
Men om vi trots detta tar oss en ditt på hur truppen ser ut i dagsläget, så osar den fortfarande av kvalité. Med Papa Gueye som härförare i backlinjen, flankerad av Marcio Azevedo och Christian Villagra på ytterbacksplatserna, så har laget en bra grund. Med Edmar och Andriy Bogdanov på det defensiva mittfältet finns även stöd för backlinjen, och med Sebastian Blanco och Cleiton Xavier finns det även mängder av kreativitet framåt. Med, eventuellt, José Sosa och Alejandro Gomez på kanterna finns det även rejält med fart, och med Jonathan Cristaldo som striker tyngd. Ett nästintill komplett lag på förhand, så gör inte misstaget i att totalt underskatta Metalist, då man än så länge fortfarande har en trupp och startelva för den absolut toppen av tabellen. Mycket beror givetvis på vilka spelare som i slutändan stannar och inte, och det är väl förmodligen där någonstans som Metalist säsong kommer att avgöras.
Ett stort tapp är också tränaren Myron Markevich, som vi i transferkollen av Metalist berättade har lämnat för Dnipro. Markevich var mannen som ensam, på sätt och vis då han jobbat under olika ägare, både tagit upp och etablerat Metalist i toppen, och frågan är nu om den nytillsatte Igor Rakhaev kan fortsätta med den bedriften. Markevich har lämnat ett bra arv, där han dock försöker plocka med sig rusinen av kakan med sig till Dnipro, så att Rakhaev har en bra produkt att jobba med är det inget snack om. Men om han verkligen håller som huvudtränare är någonging som återstår att se, då ha tidigare enbart varit ansvarig för först Metalist reserver, och sedan som assisterande tränare till Markevich.
En nackdel som än så länge inte drabbat Metalist är separatisterna från öst. Förbundet verkar anse att Kharkiv, som är av de östligare regionerna i Ukraina (strax norr om Donetsk och strax väst om Luhansk), tillskillnad från grannregionerna är tillräckligt säkert för att det ska kunna spelas fotboll där. På den väldiga Metalist Stadium, en av arenorna som renoverades och användes under EM 2012, kommer Metalist alltså även i fortsättningen kunna spela sina hemmamatcher, och med en kapacitet på strax över 40 000 åskådare är det givetvis en enorm fördel i form av stöd från supportrarna. Vi tror att Metalist, de många motgångarna till trots, kommer kunna göra en bra säsong även ifall den inte når samma höjder som tidigare, och i slutändan hamnar på en fjärdeplats.
Vår sluttabell:
1.
2. Dynamo Kiev
3.
4. Metalist Kharkiv
5. Chornomorets Odessa
6. Metalurg Donetsk
7. Karpaty Lviv
8. Zoria Luhansk
9. Vorskla Poltava
10. Illichivets Mariupol
11. Olimpik Donetsk
12. Volyn Lutsk
13. Hoverla Uzhgorod
14. Metalurg Zaporizhya
