Inför UPL 14/15: Olimpik Donetsk
Imorgon smäller det! Den ukrainska ligafotbollen sätter igång igen, och Ukrainaredaktionen bjuder på en unik införrapport av samtliga lag i årets serie!
Vi fortsätter vår resa mot morgondagens säsongspremiär med en titt på den enda nykomlingen inför årets säsong, Olimpik Donetsk. Med Olimpiks inträde i serien är det första gången sedan säsongen 2009-2010 som tre lag från samma stad deltar i den högsta divisionen. Då var det Dynamo Kiev, Arsenal Kiev och Obolon Kiev (knappt fem år senare existerar bara Dynamo fortfarande). Nu är det Olimpik som tillsammans med Shakhtar och Metalurg alltså representerar Donetsk i årets liga, men det är inte i Donetsk denna representation kommer ske, utan i andra betydligt västligare delar av landet. Olimpik har precis som Shakthar, Metalurg och även Zoria Luhansk, förbjudits att spela på sina normala hemmarenor och istället flyttats till arenor västerut, allt för att undvika separatisterna i öst. Olimpik har genom detta blivit tilldelade Bannikov Stadion i Kiev, som tidigare fungerat som en slags träningsanläggning åt Dynamo Kievs hemmaplan, Olympiastadion, som i ligger i närheten. Den brukar även användas av landslagets U-lag, i åldrarna 17, 19 och 21. Ett bakslag, givetvis, för samtliga drabbade klubbar som inte alls kommer ha samma fördel av hemmamatcherna som övriga lag i serien.
I vanliga fall brukar Olimpik spela sina hemmamatcher på ”Olimpik Sport Komplex” i Donetsk, en arena som bara tar in totalt 3000 åskådare. Mer behöver nämligen inte Olimpik, som inte är särskilt stor klubb överhuvudtaget. Klubben skapades nämligen så sent som 2001 som ett projekt av Vladislav Gelzin och Michael Ljashko, två fotbollsintresserade och förmögna lokalbor, som ville ge ungdomarna i regionen en ärlig chans att utvecklas som fotbollsspelare, trots ofta tuffa sociala förhållanden. Idén var att klubben enbart skulle förlita sig på sina akademispelare, och på så sätt ge de lokala spelarna från Donetsk en möjlighet att utvecklas utan både nationell och internationell konkurrens, som givetvis finns i en klubb av till exempel Shakhtar Donetsks storlek. Framgångarna kom inte att vänta, och redan två år senare, 2003, nådde klubbens årgång 88, det vill säga pojkar födde 1988, finalen av de ukrainska mästerskapen, där man dock föll. Finalförlusten till trots, så hade man visat att det fanns potential inom regionen att verkligen mäta sig med landets största fotbollskrafter, och året därpå gick man in i det professionella ligasystemet och Druha Liha, det tredje steget från toppen på ligapyramiden.
Genom en högklassig infrastruktur, med en modern arena och moderna träningsanläggningar, började man sedan att etablera sig i först Druha Liha, innan man säsongen 2010-2011 avancerade till Persha Liha, divisionen under UPL. Där spenderade man tre säsonger innan man förra säsongen gick upp som vinnare, och på så sätt nådde UPL, vilket tar oss till nutiden. Till en början kunde man dock inte vara helt säker på att avancemanget skulle gå igenom, då flera olika ligakonstruktioner under sommaren har diskuterats inom det ukrainska fotbollsförbundet, och skulle en av dem, den där idén var att enbart 12 lag skulle delta i högsta divisionen, var det allt annat än säkert att Olimpik skulle bli tilldelade en av dessa 12 platser. 14 platser blev det lyckligtvis tillslut, vilket gav Olimpik en efterlängtad plats, men till exempel så fick inte tvåan, FC Oleksandriya, som också hade spelat till sig en uppflyttningen, någon plats, vilket lyckligtvis i slutändan inte hade spelat någon roll då det visade sig att klubben ändå hade vägrat uppflyttningen på grund av ekonomiska aspekter.
Hur har det då gått med satsningen på regionala förmågor för Olimpik under denna framgångssaga? Nja, de flesta spelarna är fortfarande inhemska, men majoriteten har bytts ut mot spelare som antingen kommer ifrån andra klubbar, eller restprodukter från Shakhtars akademiverksamhet. De enda två spelarna som inte är från Ukraina är den centrala mittfältaren Sheriff Isa, som är från Nigeria, samt den marockanskt födde ”Moha”, som senare nationaliserats till spanjor. Just Isa var förra säsongen lagets bäste målskytt med åtta mål, en antal han tillsammans med lagets anfallare Oleksandr Sytnik nådde, och ser på förhand ut att vara lagets mest intressanta spelare. Att från en mittfältsposition göra åtta mål är helt klart ett godkänt resultat, så är det någon vi ska hålla ett öga på så är det honom. Något tråkigt är det givetvis att klubben släppt på sin ideologi om enbart lokala spelare, men samtidigt är det givetvis tveksamt om man nått högstadivisionen på så kort tid om man behållt den.
Annars känns det som att Olimpiks styrka är kollektivet, en styrka som managern Roman Sanzhar givetvis har en stor del i. Efter att ha jobbat för klubbar som Metalurg Donetsk, Shakthar, Zoria Luhansk och Kryvbas runt sekelskiftet, gick han 2004 med i projektet som var Olimpik Donetsk. Sedan dess har han varit klubben trogen, fast då huvudsakligen som assisterande tränaren. Det dröjde ända till våren 2013 innan han fick chansen som huvudtränare, då som en tillfällig lösning, men med det fortsatta förtroendet under sommaren ledde han sedan Olimpik till en imponerade ligavinst. Bland annat hade laget en riktigt bra period i mitten av säsongen, då man såg nästintill smått oövervinnliga ut, och gick obesegrade i hela 20 matcher. Säsongen avslutades dock inte lika muntert med fyra raka förluster, men då ska man ha i åtanke att klubben redan var klara för uppflyttning. Känslan är alltså att det här är ett lag som jobbar för kollektivet, vilket inte minst det spridda målskyttet från förra säsongen bevisar. Hela 15 spelare gjorde mål för klubben förra säsongen, och ingen fler än åtta, trots att man totalt mäktade med 45 mål, näst mest, i en annars ganska målsnål andradivision.
Vi tror på detta kollektiv, och att framgångssagan fortsätter för Olimpik, som enligt vår förutsägelse hamnar precis ovanför strecket, och lite mer därtill.
Vår sluttabell
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11. Olimpik Donetsk
12. Volyn Lutsk
13. Hoverla Uzhgorod
14. Metalurh Zaporizhya
