Inför UPL 14/15: Shakhtar Donetsk
Vi fortsätter med införrapporterna och närmar oss nu den absoluta toppen. Härnäst: vår mest vågade tippning!
Precis som inför alla andra lag ska vi givetvis ta oss en titt på vad denna gigant till fotbollsklubb har i bagaget. Shakhtar har nämligen inte alltid varit en sådan maktfaktor som de är inom den ukrainska fotbollen idag, utan det är ett position klubben uppnått under modern tid. Vi ska därför, till att börja, ta en titt på hur det såg innan man nådde guldet och de gröna skogarna. Trots att klubben formellt sett bildades 1935, så går spåren av klubben ännu längre bak än så. Redan under inledningen av 1900-talet andra årtionde organiserade Donetsk Stålfabrik ett fotbollslag vid namnet ”Yuzovska Sports Associations”. ”Yuzovska?”, tänker ni kanske. ”Sport Association?”, tänker ni kanske också. Ja, det var nämligen så att fabriken som organiserade sig ägdes och grundades av den historiske affärsmannen och walesaren John Hughes. Denne walesare var mannen som genom sina investeringar inom stål- och kolindustrin påbörjade industrialiseringen av staden Donetsk, eller Yuzovka som det då hette. ”Yuzovska” kom från namnet ”Yuz”, så som man rent fonetiskt utalla namnet efternamnet "Hughes". Detta namn höll sig på staden fram till den 1924, då Yuzovka blev "Stalino", ni får gissa efter vem (...).
Under 20-talet hade det kommunstiska partiet således stort inflytande över både Donetsk och dess fotboll, och förutom att staden hette Stalino var fotbollslaget Vladimir Lenin lag, som det förmodligen också hette (finns inga officiella uppgifter på vad lagets exakta namn var under den här tiden). 30-talet kom dock, och 1935 bildades det som idag skulle komma att bli Shakhtar Donetsk, men som då grundades som ”Stakhanovets Donetsk”. ”Stakhanovets” kom från ännu en kommunistisk politiker, fast den här gången från en lokalkändis inom Donetskregionen, Alexey Stakhanov, som även han efter sin år i gruvan hade stort inflytande på staden ”Stalino”. Under slutet av 30-talet spelade klubben på hög sovjetisk nivå, innan kriget kom och fotbollsspelandet upphörde för några år. 1946 döpte klubben om sig till ”Shakhtar”, och spelade nu istället i de ukrainska ligasystemen. I slutet av 40-talet var man dock återigen uppe i de sovjetiska ligasystemen, och 1951 nådde man sin dittills största framgång när man kom trea i den sovjetiska högstadivisionen. Året efter lyckades man dock åka ur, för att sedan vara tillbaka igen 1955.
I början av 60-talet nådde man finalen i den sovjetiska cupen tre år i rad, när man vann nåde 1961 och 1962, innan Spartak Mosvka blev för svåra 1963. 1972 åkte man sedan ur högstadivisionen för första gången sedan 1954, och det är alltså enda gången klubben spelat i andradivisionen under snart 60 år. Man tog sig dock upp igen omedelbart och fortsatte i högstadivisionen, där man ofta höll till i mittenregionerna av tabellen. Ibland fick man dock till det, och man plockade under åren på sig några silver och några brons. Men aldrig några guld. I cupen gick det dock bättre, där det blev ytterligare guld 1980 och 1983. Det var dock inte förrän Sovjetunionens fall som Shakhtar verkligen skulle bli en maktfaktor inom fotbollen i Ukraina. 1992 kom, den självständiga Ukrainska ligan bildades, Shakhtar var med bland dem som bildade ligan och fick således en plats direkt i högstadivsionen... Har ni läst våra tidigare artiklar börjar det här med vad som hände 1992 blir tjatigt, då samma sak skedde för i princip alla klubbar som i dag spelar i UPL.
Det var här strax därefter klubbens storhetstid började. Efter att från början ha haltat litegrann, men en andraplats som bästa resultat under de första fem säsongerna, innan hela klubbens mentalitet i och med med Akhmetovs inträde 1996 revolutionerades, efter att den tidigare ägaren Akhat Bragin blivit ihjälskjuten av en gangster på grund utav en misslyckad "affärsuppgörelse" mitt under en match på Shakhtars dåvarande arena Shakhtar Stadium, började dominera ligan tillsammans med Dynamo Kiev. Man lyckades dock fortfarande inte vinna, och under Akhmetovs fem första år i klubben var man den eviga tvåan, med fem raka andraplatser. 2001, tog man dock sin första ligatitel där man efter en enormt jämn säsong med Dynamo i slutändan hamnade en ynka poäng före, och då hade man inte förlorat en enda match på hela säsongen. Redan här hade egentligen gjort stordåd, då han äntligen lyckats få bort förlorarstämpeln på klubben, och äntligen dödade myten om "den eviga tvåan". Samma år vann man även cupen, och lyckades således med en för klubben historisk dubbel. Sedan dess har Shakhtar aldrig behövt vänta speciellt länge på en titel. Säsongen efter var man dock återigen tvåa i både cupen och ligan igen, men 2003-2004 var man tillbaka på vinnarspåret genom en cupvinst, och därefter har det varit en enda långt segertåg. 2005 vann man ligan, 2006 vann man ligan, 2008 vann man ligan och cupen, 2009 vann man UEFA Cupen, 2010 vann man ligan, 2011 vann man ligan och cupen, 2012 vann man ligan och cupen, 2013 vann man ligan och cupen, och nu senaste vann man alltså ligan återigen. När Dynamo slutligen vann mot Shakhtar i den ukrainska cupen i Maj, var det slutet på en period där Shakthar tagit samtliga inhemska titlar sedan Dynamo Kiev senast slog dem i supercupen 2011.
Det är alltså en helt galen dominans Shakthar lyckat uppnå över den ukrainska fotbollen, och även ifall det är lätt att tro att det enbart beror på dyra spelarköp så är man ute och cyklar. Att det spenderats flera miljarder kronor på spelare har ingen missat, men utöver detta har det pågått ett hårt arbete med att höja nivån på klubben inom samtliga områden. Sedan Akhmetov tog över klubben har det långsiktiga målet alltid varit att en dag var Europas bästa fotbollslag, och investeringarna och förbättringarna har skett därefter. Sedan dess har investeringar, förutom i spelare, gjorts i träningsanläggningar både för seniorerna (Toppmoderna Krisha Training Complex, som anses vara en av Europas mest moderna träningsanläggningar) och juniorerna (1999 öppnade Akhmetov ett ungdomscenter där omkring 3000 ungdomar har möjlighet till att träna), men även i personal där specialister inom alla möjliga områden samt ungdomstränare av högsta europeiska klass har hämtats in från flera andra toppklubbar runtom i Europa. Och då har vi inte ens nämnt Donbass Arena, skrytbygget med plats för 52 000 åskådare och ett projekt som i slutändan (dem är inte klara med allt runtomkring än) beräknas landa på omkring 400 miljoner euro (Ja, 400 miljoner euro). Allt detta har gjort dels för att nå Champions League bucklan, men det finns ett även ett annat syfte. Akhmetov vill genom Shakhtar skapa en slags ambassadör för Donetskregionen ute i Europa, dels genom dyra spelarvärvningar, men även genom en tro på lokala förmågor. Förutom världsstjärnor som Willian, Fernandinho och Mkhitaryan som alla mer eller mindre slagit igenom i Shakhtar, har inhemska spelare som Anatoliy Tymoshchuk (förr i Bayern Munchen, nu i Zenit) och Dmytro Chigrynskiy (förr i Barcelona, nu tillbaka i Shakhtar) slagit igenom klubben, samtidigt som större delen av det ukrainska landslaget består av Shakhtar spelare (Pyatov, Rakitskiy, Kucher, Shevchuk och Stepanenko är alla givna i landslaget).
Frågan är hur långt detta projekt, eller vad man nu ska kalla det, kan gå? Trots stora satsningar är UEFA cup vinsten den största bedriften i Europa, och även ifall det helt klart är merit är det ingenting i jämförelse med betydelsen av en Champions League buckla. Där har man än så länge inte lyckats ta sig längre än till en kvartsfinal 2011, där man åkte på storförlust (1-6) mot ett för tillfället nästintill oövervinnligt Barcelona. De inhemska framgångarna till trots så är det inte längre samma prioritet att vinna ligan för Shakhtar som det var för ett årtionde sedan. Man har nu fem raka ligatitlar, och hade Akhmetov fått välja hade han nog kunna byta bort åtminstone ett gäng av dessa för en Champions League titel. Problemet är att man inte längre har ett lag som verkligen kan utmana de absolut bästa lagen. För bara två säsonger sedan slog man till exempel ut Chelsea redan i gruppsspelet med ett lag som kanske får ses som historien bästa upplaga av Shakhtar Donetsk. Idag är man inte alls på samma nivå, och när spelare som Alex Teixeira och Douglas Costa, lagets kanske två bästa spelare, numera på daglig basis ryktas bort från klubben, så märks det att Shakhtar drabbats hårt av den pågående revolutionen i Ukraina och Donetsk. Till och med Lusescu ryktades länge bort, och även ifall han slutligen valde att stanna kvar så är det tydligt tecken på att allt inte är frid och fröjd hos de regerande mästarna just nu. Vår bedömning är att detta kommer drabba laget såpass hårt att man för första gången på 19 år faktiskt riskerar att hamna utanför topp två. Med fokus på Champions League, och minskad motivation i ligan som en del av detta, flera viktiga spelare som förmodligen kommer lämna och dessutom uteblivet spel på Donbass Arena, så känns det som tillräckligt för att vi ska få se maktskifte inom den ukrainska fotbollen.
Vår sluttabell:
1.
2. Dynamo Kiev
3. Shakhtar Donetsk
4. Metalist Kharkiv
5. Chornomorets Odessa
6. Metalurg Donetsk
7. Karpaty Lviv
8. Zoria Luhansk
9. Vorskla Poltava
10. Illichivets Mariupol
11. Olimpik Donetsk
12. Volyn Lutsk
13. Hoverla Uzhgorod
14. Metalurg Zaporizhya
