Inför UPL 14/15: Vorskla Poltava
Vad har Karl XII och Mircea Lucescu gemensamt? Jag vet själv inget särskilt förut att de båda ledde ett totalt överlägset manskap in i Poltava för att falla pladask. Närmare tio tusen man väger i sammanhanget mer än tre tappade poäng men klart är att du invaderar inte Poltava ostraffat och du besegrar inte Vorskla borta hur som helst.
Nordväst om de inbördeskrigsliknande områdena i östra Ukraina ligger Poltava. Den mycket gamla före detta ryska staden blev Ukrainsk genom territoriella omläggningar som ledde fram till den geopolitiska förändringen av Ryssland som till slut landade i Ryska SSR. Idag är staden en klassisk före detta industristad där huvudfokus ligger på kultur och utvecklandet av den egna identiteten. Det idrottsliga arvet är stort och stolt. Det som idag är Ukrainas olympiska idrottsverksamhet har sina rötter här genom det smått unika folkhälsoprojektet som staden Poltava drog ihop år 1950. ”Kolos” som satsningen kallades och skulle fortsätta göra i tjugo år då den regelbundna soppan av namn som byts av efter varandra började, handlade om att samla människor från alla olika samhällskikt för aktiv träning. Dit kom bönderna, universitet drogs in, godsägarna och deras tjänstefolk och en stor drös fabriksarbetare. Allt det som skulle mynna ut i ett nationellt centrum för friidrott, det olympiska, en mängds elitgrupper inom olika sporter och självklart – Vorskla Poltava.
Dåvarande Kolos spelade fotboll i Sovjetiska tredjeligan. Ironiskt nog för platsen och tiden så gick Kolos under genom bankrutt. Kolos bytte namn och mästerskap lite fram och tillbaka, detta fram till 1982 då det var dags att åter igen organisera sig. Med extern hjälp kunde folk åter komma till Poltava för att pröva sina idrottsvingar, Vorskla fick genom detta in nytt blod och med ett färskt namnbyte till Vorskla, efter – hör och häpna – floden som rinner genom Poltava. De spelade sedan som vanligt fram till Sovjets fall och vann den första upplagan av det ukrainska självständiga mästerskapet. I moderna UPL är den bästa placeringen ett brons, detta från år 1996. Den största hjälten i klubbens historia är en man vars vevande näve troligen fortfarande sitter på många Vorsklasupportrars näthinnor. Mannen jag talar om är Vasyl Sachko, den före detta tränaren som tog laget till ett ack så historisk cupguld efter finalseger mot årets finalister Shakhtar Donetsk.
Idag är Vorskla en mycket stabil klubb rent sportsligt. Aldrig har de åkt ur UPL och det var nu ett tag sedan de var nära. Säsongen 2006-07 höll de sig kvar med endast sex poängs marginal, en i jämförelsen historisk bottennotering under UPLs nu 22 år långa historia. Åren därefter skulle de snarare slåss om Europaplatser, något som varit en verklighet fram till de absolut senaste säsongerna, då nya sportsliga krafter och finansiella strukturer målat om förutsättningarna. Det hindrar dock inte Vorskla Poltava från att våra ett potentiellt uppstickargäng med sin rika historia och starka hemmamatchkultur som i dagsläget centraliseras på Butovsky Vorskla Stadium, rymmer cirka 25 000 åskådare. Namnet på arenan är kommet från en av pådrivande till det som ni tidigare fick lära känna som Kolos.
Förra säsongen slutade men en nästan exakt mittenplacering genom plats nummer åtta, fem poäng före nian och numera utländska Sevastopol. Med den kommande säsongen som bakgrund och det som hänt kring ligan och klubben, tror vi på något liknande. Nionde plats av de fjorton som kommer delta ger vi Vorskla Poltava. Laget har inte gjort några märkbara tapp, men har inte lyckats förmå att förändra laget till något så mycket bättre sett till hur de har knutit sig an spelare. Den tidigare utlånade egna spelaren Budnik, som varit utlånad till Tjeckien har med ny och positiv erfarenhet från ligaspel där potential att kunna överaska många. Värt är att nämna är också det mycket prisvärda gratis-tillskottet från, vi har fått säga det förr, Krim och den här gången Sevastopol och anfallaren Kovpak. En kraftfull herre med bra skott en härlig glöd.
Det som talar för Poltava och på sikt spås bli ett framgångskoncept sett till hur laget lyckas utvecklas spelmässigt samtidigt som ekonomin numera är balanserad, är det kontinuerliga arbeten nedifrån. Manager Momot har varit i klubben sedan 2002 och har arbetet med en stor mängd olika lag i olika roller för att nu leda representationslaget. Många av de unga spelarna har han en lång erfarenhet med och har en tydlig roll i hur klubben arbetar för att få fram spelare inom den egna verksamheten istället för att som så många andra, tvingas dra på sig skulder när de ska bygga nya lag gång efter annan.
Inom laget ryms flera spelare från i och kring Poltava, men ingen som i dagsläget sticker ut i detta lag. Bland de mest framstående är Oleg Mischenko, som kom fram redan som 18-åring i Metaluhr Donetsk. En anfallare som kan betydligt mer än 6 mål som var fjolårets slutnotering.
Det här laget förutspår vi hamna i mitten, med reservation med stor potential inom föreningen men få garantier då det inte tydligt stärkts på något sätt sedan förra året. Från match till match kan det här laget få riktigt fina resultat och framför allt hemma i Poltava, vilket är en sak som kan stärka helheten periodvis. En rimlig slutsats är att det vore oklokt att räkna ut ett gäng från Poltava på förhand. Karl XII vrider sig nog i kistan över att vi skriver det först nu.
Vår sluttabell:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9. Vorskla Poltava
10. Illichivets Mariupol
11. Olimpik Donetsk
12. Volyn Lutsk
13. Hoverla Uzhgorod
14. Metalurg Zaporizhya
