Om: Andrij Yarmolenko
När Andrij fastställde sin landslagskarriär som förbipasserad år 2012, hoppas säkert många Ukrainska fotbollsfans att hans mantel även i fortsättningen skulle kunna bäras av Andrij; om Andrij Yarmolenko och Andrij Sjevtjenko kommer ha mer gemensamt än förnamnet och perioder av karriären i Dynamo Kiev återstår för den förstnämnde att avgöra och lite förutsättningar till det skall här redogöras.
I dåvarande Leningrad, Sovjetunionen och nuvarande St. Petersburg, Ryssland föddes år 1989 en pojke, föräldrarna var båda två från Ukraina och endast tillfälligt boende i en av Sovjetunionens storstäder på grund av moderns yrkeskarriär. Det skulle dock inte dröja länge fören föräldrarna hade tröttnat på ryska SSR, samlat ihop picket och packet och flyttat hem till Cherniv, ukrainska SSR. Både mor och far Yaromolenko var födda och uppvuxna i Kulykivka Raion, en liten ort inom Oblasten, som var den officiella beteckningen i Sovjet och är än idag i Ukraina för vad som i Sverige heter län. Något tilltalande lär området ha gett föräldrarna i eftersom de nu skulle ge sonen Andrij detsamma, även om det inte går att utesluta vissa brister inom den geografiska rörelsefrihet Sovjet erbjöd sin befolkning under den här tiden.
Fotbollskarriären började vid en symaskin. Om det var ekonomi och/ eller tillgänglighet som gjorde att familjen Yaromolenko inte inhandlade en industriellt producerad fotboll utan gjorde sin egen går är svårt att säga, men hemma på någon syjunta lär Andrijs mor ha sytt ihop det verktyg som skulle få ett bygge med en enorm talang som utgångspunkt att dra igång. En aptitretare blev det. För det organiserade fotbollsspelandet drog igång strax därefter inom Charniv, för att landa på den lokala fotbollsskolan. Precis som en annan bekant Ukrainsk landslagsytter, blev han uttagen för att representera sitt distrikt i Ukrainian Youth Tournament, en bedrift helt klart, även om Charniv Oblast inte direkt spottat ut fotbollstalanger, dock var och är just denne inte alls något att skämmas över.
Vid 13 års ålder kom han för första gången i kontakt med sin nuvarande klubb, Dynamo Kiev. De hade uppmärksammat hans prestationer nationellt. Det blev inte svårare än att plocka över pojken från Charniv till huvudstaden, svårare blev det därefter. Vid tretton års ålder var inte Andrij det fysiska esse han är idag, utan av den tanigare och aktivt försiktigare sorten. Konsekvensen blev det ömsesidiga beslutet att han skulle fortsätta sin utvecklig hemma i Charniv. Kanske trodde då Dynamo att de sett det sista av grabben, en missräkning bland alla de ungdomar som kommer och prövar lyckan hos giganterna. Men efter tre år av utveckling och i synnerhet fysisk förändring så kunde inte gänget från Kiev undgå Andrij Yarmolenko som än en gång fick packa ihop och flytta till Kiev. Då, 16 år: 0 matcher, 0 mål. Idag, 24 år: 141 matcher, 51 mål; det endast ligamatcher för Dynamo. Det går ju även att se till erfarenheter som 15 landslagsmål och 11 i de europeiska klubblagsturneringarna, som inte heller de är ett allt för uttråkande facit i jämförelse med de naturliga nollorna vid 16 års ålder.
Efter att år 2006 ha flyttat tillbaka till Kiev kastas han in i elden för verksamheten bakom A-laget . Omkring 50 matcher hinner Andrij spela för B-laget och juniorerna inklusive en sejour med det ukrainska u19 landslaget innan vad som kan vara hans karriärs motsvarighet till dagen D äger rum. Den elfte maj 2008. Det är slutet på UPL säsongen och Juriy Semin hade ställt upp elva mannar för att ro hem tre poäng hemma mot Vorskla Poltava. En inför matchen mycket överkomlig uppgift, men i den 83e minuten fick Andriy Mykolaiovich Yarmolenko debutera i en matchbild där resultaten 1-1 och Dynamo har tappat kursen mot de tre nödvändiga poängen. Färdbeskrivningen hade de glömt på bänken den här aftonen, för i debuten, hemma i Kiev, gör den 18 år gamla grabben från Charniv mål. Skönt för Dynamo, oddsen för att känslorna var detsamma för unge Yaromelenko vågar jag kalla rekordlåga.
Det målet fick räcka, för inga mer ligamål blev det den säsongen. Han fortsatte ha en relativt anonym roll under resten av manager Semins tid i Dynamo, även om fem mål på tre matcher i cupen säkert påminde omgivningen om hans existens. Året efter drömdebuten var alltså säsongen 08/09, vilken Semin i Maj lämnar posten för nye managern Valeriy Gasaev . Denne verkar ha sett Andriy som mer redo än sin föregångare, då han med en snabbt accelererande fart börjar forma en plats i Dynamo Kievs startelva. Men genvägar finns som bekant inte i fotbollens värld. Att hans vänsterfot kombinerat med farten och tekniken utgör en alldeles superb ytter i såväl Dynamo som ukrainska landslaget, så fick han nöta en hel del defensiva roller till en början och i synnerhet den mycket ovana vänsterbackspositionen i dåvarande Dynamos ”brist-på-annat” situation. Efter tränarbytet och den ovan beskrivna säsongsavslutningen 08/09 så följer två år av regelbundet spel och totalt 22 liga mål jämt fördelat. Under den här tiden blir han även ett namn för landslaget och det första målet kom i en match mot Andorra, även det första Champions League målet kom, det redan 2009, hemma i Kiev mot Rubin Kazan.
Vad var och är nyckeln till framgången? En fråga som ofta ställs om många framgångsrika. Talangen lär ha funnits där, intresset lika så. Glöden och viljan att träna, är något som dock sticker ut bland beskrivningarna som går att hitta. En koppling till det är en minst sagt ögonbrynshöjande anekdot som mamma Yarmolenko berättar: Paret Yarmolenko är på väg hem till sin bostad utanför Kiev, var på vattnet går för den gravida flickvännen. Tanken var att Andriy snabbt skulle släppa av henne för att hinna till träningen, vilket leder till ett dilemma i den uppkomna situationen då det är en bra bit in till sjukhuset i Kiev. Lösningen för den träningsflitige och i den här situationen, förmodligen något stressade situationen var att helt enkelt låta sin kärlek föda hemma. En kontakt ringdes in, problemet löst. Att träningen var mycket väl genomförd är något som Andriy själv varit mycket tydlig med i efterhand.
Efter yttligare en säsong av regelbundet spel och utblommandet till en av klubbens stora profiler, för att inte glömma hemma EM 2012, hamnar vi där vi är idag: den mycket speciella säsongen 2013-2014. Här har han startat alla matcher förutom en, då hans hittills ända avstängning baserad på ett rött kort (två gula för att vara exakt), hindrade honom från deltagande. Tio mål har det blivit och flertalet assist, Andriy Yarmolenko är nog för många en given nummer ett bland de viktigaste spelarna för Dynamo Kiev idag.
Får en person mycket frihet och ansvar, kommer också utvecklingen i den stimulerande miljön. Dessa ord ligger till grund för pedagogik som präglar en stor del av världens skolor, men det funkar kanske även som ett recept för den stjärna som idag Andrij Yarmolenko idag är på den ukrainska fotbollshimmlen och i synnerhet den som vaggar Kievborna till söms på nätterna. Om Andrij på riktig kan vara nästa Andrij, återstå att se men mycket tyder på att äventyret kan fortsätta långt och frejdigt. Häng med och bevaka den resan och var även med nästa gång vi plockar fram lite kuriosa kring den Ukrainska fotbollens stjärnor dyker upp i ”om”.