Sedan vi hördes senast har en hel del hänt i den den Ukrainska Premier League. Shakhtar Donetsk är för ovanlighetens skull inte längre i topp, utan både ett och två lag har gått om. Och utöver detta en nykomling på fjärdeplats, flera intressanta utmanare samt en hög med hopplöshet i botten. Välkomna tillbaka!
Hallå där! Det var ett tag sen senast. Tiden har tyvärr inte funnits under en hektisk period i plugget, så Oscar har fått hålla ställningarna de senaste veckorna, något han enligt mig skött med bravur, även ifall just den här typen av uppdateringar inte legat på agendan. Nu är det dock dags igen, och det finns en hel del att gå igenom sedan vi hördes senast!
Shakhtar Donetsk har inte det lätt nuförtiden. Förutom att ständigt och jämt få bevittna sin hemmaarena Donbass Arena närmare och närmare marken i och med bombningarna som kommer mot/från (går inte riktigt att avgöra) separatisterna. Förutom detta har man tappat det oerhörda facit man hade efter sex omgångar. Då sex segrar och 14 plusmål. Sedan dess en blytung och extremt överraskande ”hemmaförlust” i ”separatistderbyt” mot Zoria Luhansk (0-1), en ännu tyngre tappad 2-0 ledning och två tappade poäng hemma mot FC Porto i Champions League på övertid (2-2) samt en, om möjligt, ännu tyngre förlust i den Ukraina klassikern mot Dynamo Kiev på bortaplanförra helgen (0-1). Den där stensäkra serieledningen är därmed tappad, och både Dnipro och Dynamo har alltså passerat. Nu skulle man dock komma tillbaka till gammalt gott slag, emot ett Volyn Lutsk med intetsägande form (OFVVF senaste fem matcherna inför detta mötet). Det kom att bli en rejäl urladdning för Shakhtar, och inte minst för brassekolonin klubben numera är mer eller mindre känd för att inneha. Brassar skulle nämligen vara inblandade i i princip alla mål laget gjorde under lördagen, och det började alltså redan i fjärde minuten, när Illsinho efter en rörig situation i straffområdet hittar Dentinho som lite turligt kan raka in ledningsmålet efter att ha gått emot målvakten. Volyns bästa spelare för säsongen, Eric Bicfalvi, skulle dock komma att kvittera, efter att en frispark från långt håll tagit en lurig touch och ställt André Pyatov i Shakhtars mål. Rumänen har nu gjort fyra mål, och således redan kommit upp i det antal han nådde förra säsongen. Innan halvleken var över skulle dock Luiz Adriano kvittera, efter att starkt ha avslutat kontrollerat på halvolley med en försvarare i ryggen. Direkt i andra halvlek utökade Shakhtar sedan sin ledning, när Srna drog på med ett patenterat långt skott på en lös boll utanför straffområdet. Oerhört vackert på halvvolley! Volyn gav sig dock inte, och när reducering kom var Bicfalvi återigen inblandad. Efter att ha jobbat loss bollen till höger i straffområdet hittar rumänen Alessandro Celin snett-inåt-bakåt, som rakar in reduceringen. 3-2 och match igen. En ovisshet över matchen skulle sedan råda under en knapp halvtimme, innan Shakhtar och brassmaffian la in en ytterligare växel. Först gör Luiz Adriano ett stark jobb som target och spelar fram Alex Teixeira, som lite turligt lägger in 4-2 via stolpen i den 85:e minuten. Douglas Costa fortsätter med att slå in sin egen retur några minute senare, och göra 5-2, innan Luiz Adriano avslutar målkalaset med ett kontrollerat avslut, på pass av Taison. 6-2, och ett resultat som kanske inte helt och hållet avspeglar en ganska jämn match. Viktig seger för Shakhtar, som nu tar upp den ovana jakten på toppen igen, medan Volyn även i fortsättningen kommer ligga stabilt och guppa i mitten av tabellen.
En viktig match mellan två lag som på förhand sågs som två av de svagaste, om inte de två svagaste, men som båda överraskat på varsitt. Metalurg Zaprorizhya genom att inte vara fullständigt bedrövliga, medan Olimpik Donetsk får ses som ligans skräll i och med sin mycket meriterande fjärdeplats. Medan Metalurg Zaporizhya, som överraskande plockade en del poäng i början av säsongen, fallit ner i förlorarspåret igen (FFFVF senaste fem) så har Olimpik Donetsk fortsatt att plocka poäng lite här och där (OVFVV senaste fem), och behållt den topplacering man tidigt tog för sig. Det var dock hemmalaget för dagen, Metalurg, som tog ledningen, och tjusigt var det. Vladimir Priyomov får en boll i djupled från höger- till vänsterkant, där han spelar in bollen till en Yuriy Shturko som a la Gianfranco Zola (första jag kom att tänka på) klackar in bollen. Oerhört vackert, och 1-0 till Metalurg, ett resultat som skulle komma att stå sig ändå till halvtidsvilan. Under en tiominutersperiod i andra halvlek tog Olimpik över spelet totalt, och det lönade sig. Först nigerianen Sheriff Isa med ett jätteskott på halvvolley i den 55:e minuten, sedan genom spanjormarockanen Mohammed Rhasallah, som utnyttjar både en högt stående Metalurg backlinje, men framförallt att målvakten Zaur Makharadze kom ut alldeles för tidigt, varpå Rhasallah enkelt kan lyfta den över målvakten och ge Olimpik ledningen. Fem minuter senare var det dock utjämnat igen, när Shturko men en vacker nick gör ytterligare ett mål för Metalurg. Två riktiga klassåml av Shturko, som alltså gör sina två första mål för säsongen. Resultatet skulle komma att stå sig ut, vilket ger Metalurg ett välbehövligt avbrott från förlusterna, medan Olimpik genom poängen behåller sin fjärdeplats bakom topptrion som redan befinner sig långt, långt framför. Inte för att dessa placeringar borde vara något att sträva efter för Olimpik, som ska vara extremt nöjda med en fjärdeplats, men ändå.
Vorskla Poltava – Metalist Kharkiv 0-0 (0-0)
Medan Metalist Kharkiv fortsätter att klart och tydligt demonstrerar att man inte längre är ett topplag, så gör Vorskla Poltava det motsatta och vägrar förlora. Sju matcher har Vorskla nu spelat sedan de där två inledande förlusterna mot Dynamo Kiev och Shakhtar Donetsk, och man ser tillskillnad från tidigare utmanare som just Metalist, men även Chornomorets, ut att vara på allvar. Sticker ut hakan och säger att det blir just Vorskla som tar fjärdeplatsen i slutändan, då man som sagt gjort en oerhört fin höst och visar upp en hel annan stabilitet än sina konkurrenter. I det här sömnpillret imponerande man dock inte, och 0-0 passade matchbilden väl. Varsin poäng för de båda lagen som, som därmed befäster sina positioner i klungan som just nu utgör klungan som slåss om Europaplatser.
Dynamo fortsätter att övertyga, och som enda ukrainska lag har man gjort de på samtliga fronter den här säsongen. Medan Dnipro, som visserligen är suveräna i ligan, gjort bort sig i både Europaspelet och Ukrainska Cupen, och Shakhtar hamnat i någon slags formsvacka, så har Dynamo sedan förlusten i Super Cup finalen mot just Shakhtar inte förlorat en enda match. 23 av 27 möjliga poäng i ligan, avancemang i cupen, och två övertygande insatser i Europe League som resulterat i full pott. Nej, ur ett extremt fotbollscentrerat anseende leker livet just nu i Kiev, efter flera år av besvikelser. Bortamatchen mot ständigt lika värdelösa Hoverla (låter formraden FFOOF tala för sig själv här) blev en munsbit. Istället för att kommentera varje mål för sig, då alla såg mer eller mindre likadana ut och samtliga bara förstärkte bilden av Dynamos överlägsenhet i den här matchen så väljer vi att konstatera följande: Artem Kravets forsätter att göra mål, Sergiy Sydorchuk är efter succén i landslaget hela landets kanske hetaste spelare nu, Andriy Yarmolenko är fortsatt i en klass för sig, och allt detta samtidigt som de utländska stjärnorna presterar. Både Ukraina och Europa får se upp för Dynamo, helt enkelt. Hoverla däremot fortsätter vara ligans tråkigaste lag, och skulle undertecknad få chansen att skicka ner ett lag från den här serien så är det utan tvekan detta.
Ni som följt sidan sen den återstartades kommer ihåg ”ångestmötet” vi skrev om förra säsongen: när de två överlägset sämsta lagen i seriern, Tavrija Simferopol och Metalurg Zaporizhya, i slutet av säsongen gjorde upp i en match som skulle avgöra vilka som skulle hålla sig kvar (nu kom det att inte spela någon roll, då Tavrija som bekant bytte till det ryska seriesystemet). Det här mötet gick väl på förhand att i de närmaste jämföras med det mötet. Två lag som förra säsongen låg stabilt i mitten har den här säsongen presterat totalt under isen i match efter match, och inför matchen hade de båda två poäng var efter åtta matcher spelade. Ångestmöte, som sagt. Karpaty visade dock att man i alla fall inte är absolut sämst i ligan, då man dominerade både bollinnehav och skottstatistiken, någonting som tillslut skulle komma att betala av sig. I en sista anstormning flyttar den den vanligtvis mittbacksspelande slovenen upp i anfall, där han når högst på en ett inlägg slaget av Mikhail Kopolovets. Allt detta i den tredje övertidsminuten! Vi måste nämna Karpatys kroatiske tränare Igor Jovicevic, som visar fingertoppskänsla när han byter in både den blivande assistören och den blivande målskytten. Lyckligt i Karpaty, mindre glatt i Illichivets. Var det här en fingervisning om vilket lag som faktiskt kan ta tag i sig själva och lyfta, eller är det här de två jumbolagen vi ser? Nej, tror undertecknad. Karpaty bör kunna lyfta. Det bör inte Illichivets.
Metalurg Donetsk – Zoria Luhansk 0-0 (0-0)
Om inte fokuset hade legat på så mycket annat än just fotboll, så hade detta mötet på förhand kunnat vara något infekterat. Det var ju Zoria Luhansk som fick Metalurg Donetsk plats i Europa League, när de tidigare drabbades av UEFAs patetiska FFP-regler. Men med ett fullskaligt krig i de båda lagens hemregioner blir det givetvis svårt att fokusera. Det märktes också på matchen, där inget av lagen verkade speciellt sugna ut på att ta något slags initiativ. Närmast ledningen var Metalurg, som fick ett mål bortdömt, men närmre än så blev det inte nätrassel under söndagkvällen. Varsin poäng till varsitt lag i mitten av tabellen, som båda lär blicka uppåt när konkurrenterna sviker.
Dnipro Dnipropetrovsk – Chornomorets Odessa 2-1 (1-1) 20' 0-1 Ivan Bobko (Olexiy Gay)
37' 1-1 Nikola Kalinic (Ruslan Rotan)
66' 2-1 Nikola Kalinic (Yevhen Konoplyanka)
Intressant möte mellan suveräna Dnipro och underpresterande Chornomorets. Sydkustlaget (Chornomorets) har efter en stark inledning tappat det totalt, och har inte vunnit i ligan sedan den 11:e Augusti (omgång tre). Tre poäng på de fem senaste matcherna, var formen man besökte ligaledarna Dnipro Dnipropetrovsk med, och som man hade kunant förvänta sig kunde det bara sluta på ett sätt. Chornomorets stod dock emot, och tog till och med ledningen när trixaren Olexiy Gay hittar Ivan Bobko, som placerar in 1-0 bakom en chanslös Denys Boyko i målet. Dnipros återfödda målkung Nikola Kalinic skulle dock komma att vända matchen på egen hand, efter två påpassliga mål. Det första efter ett inspel från Konoplyanka, som fastnar på Ruslan Rotan som genom klacken dock lyckas förlänga bollen till Kalinic, som avslutar kliniskt. I den andra halvleken håller kroaten sig sedan framme på en hörna, och kan, som sagt, påpassligt avgöra matchen. Dnipro har således gått i det närmaste rent i ligan, där det märkliga poängtappet hemma mot Vorskla Poltava än så länge är den enda plumpen (1-1). Nyckeln till Dnipro framgång är dels att både Boyko, som varit suverän i målet och bara släppt in fyra mål, Ruslan Rotan samt Konoplyanka tillslut blev kvar: det vill säga att grunden från förra året behölls. Kryddat med att spelare som Bruno Gama och Nikola Kalinic, spelare Dnipro haft i ägo i flera år, nu plötsligt hittat någon slags formtopp, så har resultatet som sagt blivit extremt lyckat. Frågan man ställer sig är vad som ska stoppa Dnipro Dnipropetrovsk, men samma fråga ställde vi oss för runt en månad sedan, då om Shakhtar Donetsk.
