Krönika: Giggs måste bli en enande kraft
Stor splittring bland fansen efter att Ryan Giggs utsetts till förbundskapten.
"Go away you disgusting man"
"Who’s taking charge of friendlies? #Scumbag"
"Fair play. I'll give him a chance. But it's annoying that they went against the fans"
"#togetherstrongernomore"
Ja, detta vara några synpunkter undertecknad såg på twitter efter att Wales fotbollsförbund meddelat att Giggs blir ny förbundskapten. Vi kan lugnt konstatera att meningarna verkligen går isär om det val Wales fotbollsförbund tog under måndagen. Den 44-årige Manchester United-profilen Ryan Giggs är ny förbundskapten och har fått ett fyraårskontrakt.
Förbundskaptensjobbet i Wales blir tränarens första huvuduppdrag sedan han avslutade sin spelarkarriär. Giggs var interimtränare i Man United under fyra matcher. Därefter satt han som assisterande tränare under Louis Van Gaal i två säsonger. Erfarenheten som spelare går inte att ifrågasätta. Som tränare? Ja, den är befogad.
Men vad är det då som sticker i ögonen bland så många Wales-fans? Den lilla erfarenheten eller personligheten? Förmodligen en blandning. Giggs har oftast gått sin egen väg. Den gamla yttermittfältaren har fått kritik för att han inte alltid spelade för landslaget. Han tog på sig den röda tröjan ungefär när det passade honom, är något som en del fans tycker. Stoltheten att dra på sig Wales-tröjan upplever vissa att den inte alltid fanns där, främst under vänskapsmatcherna. Just stolheten är något som personifierat Wales landslagsspelare på senare tid - och rädslan att lagandan försvinner med Giggs intåg, verkar existera.
Något som symboliserat Wales på senare tid är framförallt lagandan. Chris Coleman byggde ett enat kollektiv som raserade murar. Hinder efter hinder passerades, från kvalresan till EM-slutspelet i Frankrike 2016. Där och då var man en av turneringens positiva överraskningar tillsammans med Island. Motstånd som Ryssland, Slovakien och Nordirland besegrades. Den största knallen mot Belgien i kvartsfinalen (2-1) där Hal Robson-Kanu snurrade upp världsspelarna och placerade in kyligt bollen bakom Chelseas Thibaut Courtois.
Robson-Kanus fotbollskonst i Lille blev utsett till turneringens mål av BBC Sports läsare. I semifinalen mot Portugal stod "de röda drakarna" upp bra men räckte inte hela vägen. Detta Portugal som sedemera skulle bli mästare efter Eders mål mot Frankrike i EM-finalen. Men att nå semifinal i sitt första mästerskap på decennier är styrkan symboliserad. Landslaget levde verkligen upp till sin officiella slogan inför mästerskapet "tillsammans starkare".
Wales har genomlidit en tråkig och tung historia under sin tid som fotbollsnation. Sällan kvalificerat sig till mästerskap, den tragiska bortgången av profilen och tränaren Gary Speed, tog hårt på en hel nation. Det har inte funnits så många positiva saker att glädjas åt i det lilla landet.
Men så kom Chris Coleman, Gareth Bale hittade formen och år 2016 kvalificerade man sig till sitt första mästerskap på 56 år. Wales hade inte spelat i en turnering sedan VM-mästerskapet i Sverige 1958 när man blev klara för EM 2016 i Frankrike.
Och vilken fotboll som Wales bjöd på. Ashley Williams höll fortet i backlinjen, Aaron Ramsey levde äntligen upp till sin potential och Gareth Bale visade vad en magisk vänsterfot kan göra. Som lag fick Chris Coleman verkligen ihop det.
Förbundet kunde inte hålla kvar den omtyckta tränaren som skrev på för Sunderland i november. Tidigt dök Ryan Giggs namn upp på tapeten som ny förbundskapten. Craig Bellamy, Osian Roberts och Mark Bowen blev intervjuade men visst förstod alla att Giggs skulle bli namnet Wales tog in. Mark Hughes och Tony Pulis fanns med i bilden men Pulis gick till Middlesbrough och Hughes har väl mest dykt upp efter hans avsked från Stoke. 
Det var dukat för Giggs men frågan är egentligen hur det kommer gå? Många walesare är inte nöjda med utnämningen om vi tolkar vad som skrivs på sociala medier. Coleman fick med sig spelarna, ledarna och ett helt folk. Just nu har Giggs fansen emot sig - det gäller för honom att inte bli osams med spelartruppen och kunna lita på att Gareth Bale och Aaron Ramsey vänder sig till honom - och inte mot honom.
Uppförsbacken känns redan brant och förväntningarna utifrån är förstås höga. Efter Wales fina prestationer i fotbollsvärlden på senare tid är kraven helt annorlunda nu än bara för tio år sedan.
Den enade kraften som givit Wales styrka kan raseras fort. Giggs måste stå emot den första stormen. För det kommer blåsa, och relativit hårt, om resultaten inte går med honom. Ska Wales nå framgång måste det enade kollektivet fortsätta arbeta tillsammans.
Välkommen till vardagen som huvudtränare, Ryan Giggs. Ditt uppdrag börjar nu.
*** *** ***
