Graulund - En älskad galning
"Efter en strulig sista säsong som ensam anfallare är det lätt att glömma att HIF faktiskt tappar en riktigt, riktigt bra målskytt"
Jag har en bekännelse. Jag har en förkärlek för galningar. Hade jag varit kvinna hade jag säkert varit stalker till Juha Valjakkalja (nåja, kanske ändå inte…) eller något annat psykfall. Nu är jag man och får ut mina lustar genom att sätta fotbollsgalningar som Eric Cantona och Vinnie Jones på höga piedestaler. Om mina föräldrar tappade mig på huvudet som liten? Det är möjligt. Det är till och med mycket troligt. Någon annan förklaring kan jag inte hitta till att jag värdesätter Vinnie Jones berömda punggrepp på Paul Gascoine lika högt som en Ronaldinhodribbling. Är det då konstigt att man tycker att Peter Graulund är bland det roligaste som hänt HIF på år och dar?
Peter Graulund kom till HIF från VfL Bochum inför säsongen 2004. Den säsongsupptakten kommer för alltid att vara förknippad med ett nytt tufft styre som ville visa att det gick att gasa och bromsa samtidigt, samt att riskkapitalet (personifierat av Bengt Adolfsson) gjorde sitt inträde på allvar. Värvningarna av kvartetten Graulund, Atiba Hutchinson, Thando Mngomeni och Erik Wahlstedt gjordes snabbare än gemene supportern hann säga silly season, och var en start för det ”nya” HIF. Ett HIF som hade allas ögon på sig eftersom man hade en tung avbetalningsplan i vänsterhanden och en spydig värvningsattityd i högerhanden. Detta resulterade i att moralpredikningarna var vanligare förekommande inne på HIF E-zines forum än under ett genomsnittligt väckelsemöte i Jönköping. Kombinationen att gasa och bromsa samtidigt var uppenbarligen för mycket för många gästskribenter.
Värvningen av Peter Graulund var en kaxig värvning av en erkänd måltjuv. När Bochum värvade honom från Bröndby hade han precis vunnit danska skytteligan med 21 mål på 31 matcher. Karriären i Tyskland tog dock aldrig riktig fart, varpå han lånades ut till AGF där han gjorde 9 mål på 18 matcher. Det var efter denna utlåning han sedermera hamnade i HIF.
Efter en strulig sista säsong som ensam anfallare är det lätt att glömma att HIF faktiskt tappar en riktigt, riktigt bra målskytt. Minnet är kort och ibland är det lättare att komma ihåg Graulunds så kallade frisyr, hans kastreringsförsök på Wowoah, hans egendesignade ”walk of fame”-avtryck på Enskedespelarens bröstkorg, hans ständiga långfingrar mot den svenska domarkåren eller hans totala uppgivenhet under hela hösten 2005. Det är lätt att glömma att han gjort 17 mål på 45 matcher för HIF. Med tanke på årets förutsättningar som ensam anfallare (dessutom när han är marginellt längre än en pygmé) är det enastående siffror. OM nu Henrik Larsson ansluter till klubben, vad hade dessa två kunnat åstadkomma tillsammans?
Nåja. Inget ont som inte för något gott med sig. Graulunds sorti öppnar upp för nya intressanta lösningar. Enligt Helsingborgs Dagblad står Rade Prica (Hansa Rostock) eller Tommy Bechmann (VfL Bochum) överst på listan som möjliga ersättare. Särskilt Bechmann känns som ett högintressant namn. Ska HIF lyckas göra om bedriften att värva danskt från Bochum? 24åringen beskrevs som ett superlöfte i danska ligan. Bland annat gjorde han 11 mål på 14 U21-landskamper. Efter att ha hamnat i Graulunds gamla frysbox nere i Bochum har även Bechmann vänt blickarna hemåt. AGF har nämnts som möjligt alternativ. Samma AGF som nu värvar Peter Graulund istället. Öppnar det upp för HIF? Exit Gammeldansk – enter ny dansk?
