Carlisle - Cambridge
0 - 3

Hammarby – Kalmar 1-0

Hammarby tog en rättvis seger på Söderstadion och nu lyckades söderkisarna skrämma bort Kalmarspöket som gäckat dem i ett par år.

Nedan följer två stycken (i kursiv stil) med rent gnäll från min sida, är du inte intresserad av att läsa det kan du direkt hoppa till tredje stycket för att komma till matchrapporten.

Jag skulle som den genomsnittliga tränaren för ett stockholmslag kunna hitta på tusen dåliga ursäkter till varför Kalmar förlorade, Hammarbys vaktmästare hade preparerat KFF:s vattenflaskor med Prozac, kanske snott deras skoinlägg, klippt gräset för kort, vattnat för hårt, placerat ut vindavvisande skivor runt arenan som skulle rikta vinden mer gynnsamt för Bajen, att domaren var dålig, linjemannen missade offsiden vid målet (som självklart inte var offside även om jag som tränare för ett stockholmslag såg det) eller att motståndaren inte ville bjuda upp till match men att mitt eget lag, trots förlusten, gjorde allt rätt. Nu är jag mer ödmjuk än så, Hammarby vann rättvist, på alla punkter helt logiskt. Mer bollinnehav, fler målchanser och bästa spelet. Kanske vore något för Tony Gustavsson, Siggi Jónson samt Rickard Norling att ta efter, att vara lite ödmjuka alltså.

För när Tony Gustavsson efter förra matchen hyllade sitt egna lag men bara hittade fel i Kalmar (eller domaren som Siggi), långa spelförstörande bollar eller för högt gräs, så står han nu efter en liknande matchbild där Kalmar plocka tre poäng, efter tuffa kämpamatcher, lite maskning och marginalerna på sin sida uttalar han sig om hur taktiskt briljant hans lag spelade. Men så är det, grissegrar för stockholmslag är taktiska triumfer som leder till championsleaguefinal men grissegrar av Kalmar som mest kan leda till tre poäng (för vi får väl vara glada att inte SvFF fråntar oss poäng när vi spelar så tråkigt) i Europas sämsta liga, ja det kallas ju så när inget stockholmslag är topp-tre. Okej, Hammarby vann rättvist. Men om detta är det roliga Bajen som man fick se, om man ska tro TG, är jag ändå rätt glad att ha Nanne och KFF som förebild. Nu nog med gnäll om det, men det känns onekligen bättre i själ och hjärta. Och jag ber om ursäkt för mina personliga reflektioner som egentligen borde höra hemma i en krönika och inte en matchrapport.

Den till hälften nykomponerade backlinjen, med Jocke Lantz till höger och Tobbe Carlsson i mitten sätts tidigt på prov. Hammarby för spelet och mycket enkla misstag i försvaret leder till många möjligheter till målchanser. Man rensar bollen på en offensiv Hammarbyare, man misslyckas med att täcka ut bollar till inspark som istället blir en målchans, onödiga frisparkar ur farliga positioner. Mest oroande är vänsterkanten med Stefan Larsson och Lasse Johansson. Den sidan fungerar som en ren 100-metersbana utan några hinder alls. Hammarby får trilla boll obehindrat, ett fint nätt spel men som oftast inte leder till några farligare chanser. Farligast är Lollo Chanko med sina frisparkar, han får i första halvlek två chanser, en gång utan att träffa mål, andra plockar Wastå ner vid ena stolpen.

Hammarbys mål kommer helt logiskt, ett inlägg från Paulinho där Stefan Larsson går bort sig når perfekt Petter Anderssons huvud i en situation som borde vara omöjlig med tanke på Kalmars resliga försvar. Innan halvtid går Sleyman in fult i närkamp med Santin, utan att bry sig om bollen dundrar han in i brassen som i halvtid tvingas bryta. Ett tilltag som kanske borde ha gett rött eftersom det i min mening är medvetet han går in för att trycka till Cesar. In kommer istället Ricardo. Ricardo kommer att ge igen och när han utdelar första fula armbågen till Sleyman känns det faktiskt rätt bra, hur fult det än låter, att han fick igen lite. Men ju längre matchen lider spårar Santos beteende ur och fler och fler armbågar delas ut. På övertid resulterar en sådan armbåge till att Santos direkt får syna det röda kortet. En fruktansvärt idiotisk utvisning av brassen som nu gör att vi eventuellt kommer sakna både Ricardo OCH Santin i nästa match. En renodlad anfallare kvar i truppen med andra ord.

Cesar föll tungt i första halvlek och tvingades utgå efter en tuff tackling.

Andra halvlek är rent usel, från båda lag. Inget ordnat spel, missade passningar. Larsson bjuder återigen Petter Andersson på en chans när han faller, på returen skjuter Erkan Zengin tätt över. Charlie Davies är nära att göra mål på en styrning, men Paulinho som var lite för målkåt i den situationen förhindrar att Davies ska få på ett bra skott och Wastå täcker ut. Hammarby har idag marginalerna på sin sida, man lyckas med volleyskarvningar, klacksparkar och att få med sig turliga andra bollar. Kalmar å sin sida har det tvärtom, missade tvåmeterspass, rensningar som studsar på Hammarbyare och sist, men inte minst, en stolpträff och på övertid. Kalmars farligaste chans, en hörna slagen av Rydström skarvas vidare, Viktor Elm når högst men bollen går i stolpen. I efterföljande situation är Paulinho så när på att punktera matchen när Davies frispelar honom, men Wastå täcker undan bollen.

Det var ingen bra dag för Kalmars spelare, Lasse Johansson hade problem med passningsspelet, Jocke Lantz fungerade inte som högerback, vilket jag också förstår. Jocke är inte den spelartypen och det var en otacksam uppgift för honom vilket han med de förutsättningarna skötte hyfsat. Stefan Larsson snubblade omkring och spelade Daniel Petersson? Han har alltid en tendens att försvinna ur matcherna. Ricardo känns det nästan som om vi kan boka på nästa flyg till Rio. Cesar blev hårt tagen i första och utan honom fanns bara ett alternativ kvar för KFF. Fasta situationer. Rydström och Viktor, ihop med Wastå, var de som idag var minst dåliga. De slet hårt i mitten men fick alldeles för dålig hjälp från övriga spelare. Som sagt, Hammarby gjorde Kalmar dåliga, men att få höra det omvända lär väl aldrig ske.