BoIS - HIF 4-3 (2-0) Matchref-krönika

Importen från gnällbältet, Gustaf Andersson, täppte till den allsvenska tabellen och många trutar "norröver" med sitt sena, men avgörande mål på f.d. (?) guldaspiranterna, Helsingborgs IF

Efter mindre än en minut tunnlade Kevin Amuneke in 1-0 bakom Daniel Andersson i HIF-målet och den "röda maskinen" hackade redan innan man startat. BoIS jättelöfte avslöjade HIF´s svaghet med sin rapphet och maken till orörliga mittbackar har aldrig skådats på Landskrona IP - NÅGONSIN! Av någon underlig anledning straffade HIF-tränarna den stackars David Ljung med att låta honom spela i hela 45 minuter innan man tog honom av banan. HIF var inte dåliga under den första halvleken, nej de visade bara hur bra de egentligen är.

I HIF-delen av "inför-artikeln" kunde jag mig ana samma härliga attityd som genomsyrade allt som hade med HIF att göra under glansdagarna. Det var då man vann Cupen, SM, spelade Champions League och samlade på sig en imponerande skuld på en drygt 60 millar. I dag skulle BoIS få 4 st långt uppstuckna och kanske - i värsta fall - göra ett. Ödmjukhet? Vettighet? Tjena! 4-3 är smickrande siffror för HIF. Varför? BoIS spelade som en påse hundskit de sista 30 minuterna och ska vara glada för att det HIF som stod för motståndet och ingen annan.

BoIS inledde på ett tryggt och stabilt sätt och låg rätt i sina defensiva positioner. Man kan likna denna match med den som spelades i Halmstad för en vecka sedan. Dock: Denna gång blev tafattheten inte lika äcklig och lika dyrbar för det randiga laget. När BoIS sprang omkring bland elva utställda kängor på Örjans Vall satt HBKarna inne i omklädningsrummet och vägrade gå ut i regnet. När väl Janne Andersson fick ut (kan lika gärna be om ursäkt - nu - för att matchreferatet uteblev förra veckan p.g.a. Internetstrul...) sina mannar så föll BoIS tillbaka och tvärdog rakt av. Samma sak hände idag och när HIF slutade pilla i näsan och började löpa istället, ja då var det mindre kul att vara randig. HIF´s inledning av dagens match var pinsamt passiv, men avslutningen kunde ha blivit en mardröm för Jingblad & Co.

Som ni märker hänger inte detta matchreferat samman på ett naturligt sätt, men matchen idag var knappast naturlig eller normal. I början av matchen var det bröderna Amuneke som syntes mest. Kevin gjorde mål, dribblade, ramlade, fumlade, rammades, filmade (?), simulerade fler skador än vad Dr. Hanke sett och var - kort och gott - som han brukar vara. Kingsley däremot valde att ramma Graulund och sedan försökte han klippa benen på sin afrikanske kusin, Thando, och slapp märkligt nog varning. Kingsley är i mina ögon ingen allsvensk fotbollsspelare om man bara ser till de tekniska och taktiska färdigheterna, men en mer opolerad och kompromisslös kämpe har jag nog aldrig sett. Det Kevin gör snyggt - det gör Kingsley smutsigt och med hela sin vilja och hjärta!

Jörgen Pettersson höll stor show matchen igenom och trots att HIF-klacken kastade in saker (ovanligt?) och beskrev honom som fet, lirade han skiten av skitet. Med lite flyt hade Pettersson gjort två snygga mål idag, men vad fan gör det en dag som idag (igår)? Vinner man med 4-3 så kan det kvitta om man gör mål. Istället kan man njuta av hans tekniska överlägsenhet och hans grymma spelsinne. Jag tror att någon i HD skrev att blott tre-fyra av BoISarna - i bästa fall och med respekt för att de just var BoISare - hade platsat i dagens HIF-trupp. Jag tror inte att någon i BoIS skulle vilja spela i HIF. Inte idag. Inte imorgon. Eller? Fredin kan ju slå Jonas Olsson eller Anders Friberg (hans kontrakt går väl ut i år?) en signal... Man byter inte randigt mot rött!

2-0 gör Antti Okkonen efter en makalös framspelning av Jörgen Pettersson. "Suke" bryter in framför Christina Järdler och placerar bollen toksäkert till vänster om HIF-keepern. Just denna enerverande finne på BoIS mittfält är värd all beröm nu. När man varit så ifrågasatt som Antti varit så är det en bekräftelse att hårt jobb och enkelt spel lönar sig. Okkonen har visat sig vara väldigt nyttig de senaste matcherna och han gör alltid sitt jobb.

Resten av halvleken var lite si och lite mer så. Man såg tydligt hur hämmad Jonas Sandqvist var av sin skada och det var inte den "vanlige" Jonas i holken idag, 2-0 i halvtid var ett par för lite, men det var ändå ok.

HIF startade den andra halvleken aggressivt och var mer på tårna än BoISarna. Rwandas förbundskapten, Roger Palmgren (?), satt och hoppades på att få se sin landslagsspelare (bryr mig mindre om vem eller vad han heter), men fick istället se en BoIS-fostrad ytterback spela mittback i HIF (skiter fullständigt i att skriva hans namn - än så länge...) och matchhjältens namne gråta inför BoIS vänsterback vid ett flertal tillfällen. Mitt i allt rött ståhej tar sig Kevin Amuneke sig förbi ex:BoISaren och dras ner. Straff! Jon Jönsson är stensäker och rullar läckert in 3-0 till BoIS.

Sedan kommer raset. HIF gör tre raka mål och det var ganska väntat. BoIS låg i Jonas Sandqvists knä och HIF kunde enkelt reducera och kvittera. BoIS vek ner sig totalt och det var nära att HIF gjort fyran också. Men: BoIS tog sig i kragen och visade moral och stolthet för sina randiga tröjor. I matchens sista skälvande sekunder drar Kevin Amuneke på ett skott som via en kärringröd når fram till BoIS import från gnällbältet: Gustaf Andersson (den riktige)! "Gurra" lobbar kallt bollen över en utrusande HIF-målis (Ok då: Daniel Andersson) och 4-3 är en orgasmunderbar känsla för alla randiga.

Värt att notera:

BoIS gillar att sänka HIF i slutminuterna.

Dagens publiksiffra var pinsam. (Men det riktiga Skånederbyt är ju alltid mot Malmö FF...)

Domarna håller koll på BoISarna. Kevin får varningar för sina filmningar. Jonas Olsson för att han heter Jonas Olsson.

HIF inte ser ut som något guldlag.

Olsson visar HIF-klacken vad han tycker om dem och HIF...

Det är alltid skönt att stå på den segrande sidan och: Flest mål vinner!

Black & White vann med mer än 4-3 på läktaren...

Forza Randigt!!!

0 kommentarer