En Snapphane som Spanar från andra sidan stängselet
I snapphanens land där vinden blåser kall, Intern match på planen, men ingen tvekan alls.
7 februari, träning på hybriden på stadionområdet. Vad för spännande skulle dagen bjuda på?
Den första överraskningen kom redan med vädret – en blandning av lätt snö och tunga regndroppar föll över en på vägen till stadion, som om himlen själv inte kunde bestämma sig för vilken årstid den egentligen tillhörde.
Otto Rosengren och Nils Zetterström var tillbaka i träning efter att ha varit borta på grund av förkylning. Båda verkade redo att köra på, även om de inledningsvis tog det lite försiktigt.
Tom Noon och hans assistent inledde dagen med att dela upp truppen på 22 spelare i två grupper, vilket kändes något oväntat. Varje grupp genomförde en enklare, matchliknande uppvärmning i varsin ände av planen.
Jag funderade på varför man valt att dela upp laget så här – kanske för att låta den ena gruppen ta det lite lugnare än den andra? Efter en kvart samlades truppen långt ute på planen, och medan jag rörde mig runt för en bättre vinkel fick jag syn på Rydström och Daniel Andersson som kom gående tillsammans.
Rydström höll en rykande kopp kaffe i handen, och de två var djupt engagerade i en livlig diskussion, trots att de anlänt en kvart för sent till träningen.
En del av mig ville stanna upp och snappa upp samtalet – om det är någon man vill höra snacka fotboll, så är det vår huvudtränare och sportchef.
Om det var allvarligt snack eller bara allmänt tugg? Det förblev en gåta. Tyvärr kan jag inte bjuda på några rykande färska rubriker om någon som är på väg bort eller landar på Kastrup imorgon.
Psst... men jag tyckte mig höra Rydström utbrista på småländska: "Men det låter ju perfekt!" varpå Danne svarade: "Ja, visst gör det. Erik sa att han är trött på Pep och tyckte det var så roligt på Stadion i höstas..."
Jag skämtar, förstås. Denne Snapphane skulle aldrig lyssna in på andras samtal.
Vidare till träningen. När jag rundade långsidan såg jag hur bruna västar delades ut till några spelare, medan ett mål ställdes upp på den massiva gröna ytan.
Alf Westerberg bar på sina karakteristiska gulröda flaggor, ett tydligt tecken på att något mer organiserat var på gång.
Det var först när spelarna radade upp sig mot varandra i rena formationer och jag började notera vilka som bar väst och vilka som inte gjorde det, som insikten slog mig – jag skulle få bevittna min första internmatch någonsin.
Laget i bruna västar bestod av:
Backlinje: Karlsson, Rösler, Olsson, Busanello.
Mittfält: Jeppson, Johnsen, Loukili.
Anfall: Ali och Ekong på kanterna, med Botheim som spets.
vs
Blåa laget bestäende av:
Backlinje: Skogmar, Ponne, Nils, Åkesson.
Mittfält: Rosengren, AC, Kenan Busuladžic, Haksabanovic, Bolin.
Anfall: Ensam på topp – Thelin.
Anders Christiansen var först ut för dagen att få ett skottläge, men avslutet var för tamt och kunde enkelt stoppas av Ellborg i mål.
Kanske blir ni trötta på att jag skriver detta, men intensiteten på planen var påtaglig. Röster ekade över stadionområdet, fyllda med uppmanande kommandon från lagkamrater som manade på varandra att pressa motståndarna. Likt de isiga vindarna som svepte över planen, blåste även tempot i matchen upp.
Det dröjde inte länge förrän Botheim bryskt sparkades ner av en motståndare när han hade droppat ner för att ta emot en boll och sätta fart på en snabb kontring. Ekong och Ali, som två greyhounds vid startblocken, stod redo att jaga läderkulan. Men tacklingen var internationellt rutinerad – den hindrade norrmannen från att sätta upp anfallsspelet. Domaren blåste i pipan, och uppjagade röster bröt ut, som brölande kronhjortar i skogen.
Norrmannen var allt annat än glad när han reste sig upp från marken, och hans ansiktsuttryck sa mer än tusen ord. Det som följde ur hans mun var inte heller direkt diplomatiskt. När spelet återupptogs var det framför allt på lagens båda vänstersidor som intensiteten tog fart.
Den första riktigt farliga chansen kom när de blå satte press på de bruna. Efter ett kort passningsspel runt straffområdet vek Hugo in i banan och skickade iväg ett skott med bredsidan. Bollen böjde sig vackert mot bortre krysset, men den passerade precis utanför, och målvakten Ellborg kunde andas ut.
Nästa chans kom också för de blåa, och denna gång var det Hakšabanovic som stod för det avgörande ögonblicket. Efter ett vackert tiki-taka-spel mellan de blåa spelarna, rullade bollen ut till Hakšabanovic på vänsterkanten, strax utanför straffområdet. Han blickade snabbt upp, såg Kiese Thelin löpa in i boxen och levererade ett hårt och precist inlägg. Thelin, som kämpade sig förbi både Rösler och Olsson, var nära att nå bollen, men oturligt nog fastnade den på hans ryggtavla. Inlägget förlorade sin riktning och chansen rann ut i sanden.
Laget med bruna västar var inte utan sina farligheter. Varje gång Ali fick bollen ute på kanten, skapades det direkt problem för de blå.
Trots att de blåa var snabba att dubbel- eller till och med trippelskydda honom, gjorde han ändå sitt bästa för att skapa oreda. Men Åkesson, som hade fått uppgiften att hålla koll på Ali, stod emot med en imponerande beslutsamhet och klarade av att neutralisera honom i ett par farliga omställningslägen.
Kenan visade också upp sina färdigheter när han fick avsluta efter ett vackert passningsspel mellan AC, Hakšabanovic, Otto och Bolin. Passningarna flöt samman perfekt, och Kenan fick ett bra läge att avsluta. Tyvärr blev hans skott delvis blockerat av det bruna försvaret, och bollen rullade utanför den vänstra stolpen, vilket satte stopp för den fina anfallsaktionen.
Men nog om chanser, när skulle då det första målet komma, undrar ni läsare kanske? Jo, det kom genom den snabbfotade Taha Ali, såklart. Han jagade ivrigt en lång crossboll mot vänsterkanten, strax vid kortsidan av de blåas mål. Ponne, som kom farande som en tjur, var på väg att stänga ner honom men missade målet. Ali, skicklig som han är, lyckades undvika den hulkande Ponne, men blev fälld i processen.
Domaren blåste snabbt i pipan och pekade mot straffpunkten. För en stund skymdes sikten av en solpe i stängslet, men en viss Joakim från Dalaplan viskade att han tyckte det inte var i närheten av en straff – Ponne hade knappt haft kontakt med Ali.
Upp steg Lasse Berg Johnsen till straffpunkten istället för Botheim den här gången. Han tog ett lugnt steg fram och satte bollen i mål, rakt i mitten av målet, bakom Friedrich som redan hade hoppat åt vänster. Och där, med det första målet, stod det 1-0 till de blå!
Efter målet fick det bruna laget övertaget i spelet och började trycka på mer. Mot slutet av den första perioden fick de blå något svårare att hålla i bollen. Det var då Ekong, med sin snabbhet och vilja, skickade iväg ett långskott. Bollen for i en elegant båge men gick strax ovanför ribban – en meter för högt för att ge Friedrich någon större utmaning.
Ali, som alltid var farlig med bollen, vek in från sin kant, gick förbi en, två, tre försvarare som försökte stoppa honom. På det fjärde försöket, när det såg ut som om han skulle ta sig hela vägen in i straffområdet, sköt han iväg ett avslut. Men skottet var mer som en lätt vindpust genom den skånska luften, nästan som en fjärt i vinden. Friedrich, som inte hade några problem med att läsa skottet, fångade bollen enkelt och samlade upp det utan större besvär.
AC var sedan nära att hitta fram till Thelin efter ett fint väggspel mellan dem, men bollen gled iväg precis innan han hann få den under kontroll. Det blev intensiva moment på planen; spelarna drog i tröjor, det gnälldes åt domaren om frisparkar och känslan av frustration låg i luften.
Innan den första perioden var över var det nära igen för bruna laget. Botheim nickade ett inlägg från Olsson över den bortre ribban, en bra chans men inte tillräckligt träffsäker.
Kort därefter kom en snabb kontring genom en skicklig snurrande rörelse från Ali som rullade ut det blå laget. Bollen kom ut till en helt fristående Ekong, lite till höger i straffområdet. Han hade öppet mål framför sig, men lyckades inte få bollen förbi försvararna, utan hans skott blockerades ut till hörna av antingen Kenan eller Åkesson.
När visslan ljuder för den första periodens slut står det klart att det bruna laget har haft ett klart övertag efter straffmålet.
Mellan första och andra perioden lade jag märke till det här ställningen som vår huvudtränare och sportchefer stod huttrande på och övervakade matchen..
Det dröjde inte länge förrän ställningen var 1-1. Ett inlägg i luften nådde fram till Johnsen, som försökte nicka bollen hem till målvakten, men istället såg vi Hugo Bolin dyka upp som en blixt bakom Rösler. Bolin rullade enkelt bollen förbi Ellborg och satte dit den för kvitteringen.
Matchen var långt ifrån lugnare efter det. Näste spelare att bli liggande var Ekong, som fick en sen spark av Ponne. Men trots smällarna började de blåa laget hitta mer rytm, och när Skogmar fyllde på ute till höger såg han Bolin stå helt fri längst bort i straffområdet. Med ett perfekt slagen volley från Bolin rullade bollen säkert in i nätet och gav de blåa en 2-1-ledning.
Ungefär halvvägs in i matchen var det bruna laget väldigt nära att kvittera. Efter lite stök utanför det blåa lagets straffområde träffade bollen stolpen, och det var på håret att den gick in. Men istället vände spelet åt andra hållet, och en hörna till de blåa lagets fördel skulle komma.
Sead Hakšabanovic tog hand om hörnan och levererade en perfekt boll med bra skruv in i straffområdet. Där stod Pontus Jansson i klungan och nickade bollen säkert i mål, vilket både han och vår spanske spelare, Julian Marín Bazalo, firade med stort nöje. 3-1 till de blåa!
Ali fortsätter att visa upp sitt skickliga bollbehandling när han vänder och vrider på ett sätt som få i laget kan matcha. Till slut hamnar han nere vid vänstra kortsidan i straffområdet, där han blickar upp och ser Botheim perfekt positionerad. Ali slår en precis passning, och bollen svävar upp i en båge mot bortre stolpen, där målvakten just har förflyttat sig.
Det ser ut som ett givet mål, men bollen träffar klonk! i överkanten av ribban och går ut till inspark. Så nära en fantastisk kvittering för det bruna laget!
Taha Ali fortsätter att vara en plåga för Skogmar, och det är tydligt att det bruna laget har svårt att hålla honom i schack. Men det är ändå de blåa som är nära att sätta spiken i kistan. Efter ett fint passningsspel mellan Kenan, AC och Otto hittar bollen fram till Thelin, som skickar tillbaka den till AC. Han har ett bra skottläge strax utanför straffområdet, men bollen går två meter utanför trävirket, en missad chans för att definitivt avgöra matchen.
Men bruna laget ger inte upp. Hugo vinner snyggt bollen av Viggo Jeppson, som ser ut att vilja ha Bolins tröja för besväret. Trots ansträngningarna för att komma tillbaka är spiken till slut i kistan för det bruna laget. En hands i straffområdet leder till att Daniel Gudjohnsen kyligt väntar ut Ellborg i målet och rullar bollen i det bortre hörnet, precis som mina kalla fingrar när kylan börjar bita i luften. 4-1, och matchen är i praktiken avgjord.
Och där hade vi det, ett sista försök från laget med västar att sätta lite press på de blåa! Taha Ali, som inte riktigt fått det utrymme han förtjänar tidigare, växte med matchens utveckling och fick mer frihet när tröttheten började ta ut sin rätt på de som spelat 90 minuter. Han slog ett elegant inlägg in i straffområdet, där ingen annan än Johan Karlsson dök upp som en blixt och mötte bollen med pannan. 4-2 och ett sista hopp om en mirakelvändning.
Men matchen var inte över än. Strax därefter får Ekong en chans att minska på avståndet ytterligare. Han hittar ett bra läge och skjuter mot bortre stolpen, men tyvärr för bruna laget var det ett svagt skott. Bollen går precis utanför målet och Botheim, som försöker jaga ikapp bollen innan den rullar över kortlinjen, missar också precis. Och där var matchen i princip över, domaren blåste snart av, och det blå laget kunde stå som segrare med 4-2.
Dagens prsiutdelning: Hunden, Katten, Glassen
För att det var match så vill jag ge några spelare honorable mention; Där ibland till William Åkesson, kanske inte direkt är den där moderna mittbacken som Ahmedhodzic eller Zetterström ibland kan var men ge honom tid så kommer det bli något av pågen. Detsamma gäller Kenan Busuladžic. Skulle jag gå så långt att kalla det ett tjänstefel om han inte fick starta i någon av de kommande cupmatcherna.
Det skulle jag. Sist Sead och AC samspel lika härligt som en eller två semlor.
Jag är en enkel snapphane, så priset går till de spelare som har levererat mest underhållning på planen. Först ut är:
Dagens Hund, och vem skulle kunna ta hem det om inte Taha Ali? Det är en fröjd att följa honom, vecka efter vecka, träning efter träning. Att ingen klubb i Europa ännu har kastat upp sedelbuntarna för honom är en gåta – men vi tackar för det, så länge vi får njuta av hans spel!
Dagens Katt går till Hugo Bolin. Två mål, fantastisk utstrålning, och nu ett år äldre och ännu mer självsäker. Han levererade verkligen, och det var omöjligt att inte märka hans närvaro på planen.
Dagens Glass, som går till Johan Karlsson. Hans välplacerade panna var, för mig, det vackraste målet för dagen. Inte för att jag inte uppskattade Ponnes distinkta nick – den nosade på ett pris – men Karlssons mål hade en elegans som verkligen stod ut. Men som alltid, det är de där oväntade stunderna som ger lite extra krydda, och idag var det Karlssons tid att glänsa. Ponnes nick var också en härlig prestation, men jag känner att den inte riktigt slår Karlssons fullträff denna gång.
Och med det säger jag adjö för idag, men innan jag avslutar vill jag tacka alla som följer rapporterna – era kommentarer och tumme upp är alltid uppskattade.
Tills nästa gång rapport - Köszönöm!!
