Gästkrönika: Älskade Peking!
På Forumet på PVH är detta inlägg skrivet av signaturen HD IFK. Det är alltför välskrivet och välformulerat för att stanna på ett alltför sällsynt besökt Forum. Finns ibland många mycket bra inlägg att finna där. Även just Du kan bidra!!
Minns Ni den avlägsna känslan att med stolthet ta på sig den vita tröjan med den vackra stjärnan, att vira den något slitna halsduken runt nacken och ge sig i ut i höstrusket? Att med lätta steg vandra mot vår stolta hemmaborg i motvind och med regnet smattrande i pannan, men ändå med ett leende, då vi visste att segern ändå var vår? Minns våra spelare hur det kändes att komma utspringande på parkens leriga matta, i takt med vårt taktfasta handklappande, då förlust var en omöjlighet?
Denna känsla måste vi och vårt lag få tillbaka. Ge allt både på plan och på läktarna. I premiären den 30:e mars stod vi stolta på läktarna, med IFK i hjärtat och den underbara allsvenskan i vår hand, ”Nu ska dom jävlarna få se!”. 15 651 personer såg matchen, troligtvis kring 9 000 med hjärta för IFK. Både då och nu var denna match obetydlig. För varje match har vi supportrar fallit bort, trots att det nu är viktigare är någonsin! Var var vi när IFK föll mot Sundsvall, Kalmar, Elfsborg och Helsingborg? I snitt kring sex tusen, varav några hundra från bortalaget.
Tre till fyra tusen supportrar som under sex månader har tappat känslan för sitt lag, sin stad och förlorat hoppet och känslan av att vinna! Nu är tiden inne att visa vart vi står, oavsett om det ändå leder till ännu några år i Superettan! Vi har fortfarande chansen att vinna, fortfarande chansen att få stanna kvar men det kräver att alla, såväl spelare och IFK-ledning som vi supportrar, ställer upp och står upp för vårt älskade Peking!
Vår tid kommer och låt oss inte tappa kontakt med känslan av att vinna!
Forza Peking!
