En Julsaga
Larmet var nästan öronbedövande, men på det femte försöket lyckades någon, som stod nära ytterdörren, uppfatta bultandet. - Hallå, tysta ett tag, det kommer någon. Det kanske är tomten, hojtade Jingblad.
Mycket riktigt.
- Finns det några snälla ÖSK:are här, försökte den rödklädda gestalten pressa fram med en något tillkämpad basröst.
- Visst, Rubarth har blivit gnagare och Thörner pensionär, så det är lugnt, kom in du, sa någon i vimlet som mycket väl kunde ha varit Zetterlund.
Tomten baxade in en stor jutesäck med texten "Parkhallen" tryckt i stora gula och röda bokstäver.
- Slå er ner allesammans, så ska ni få se på klappar, skrockade han förnöjsamt och böjde sig fram för att knyta upp säcken. De som satt nära kunde se Örebroprofilen "Trivsel-Torstens" vänliga men lite fårade anletsdrag skymta när skägget föll framåt ett par centimeter.
- Jaha, jaha, myste Trivseltomten, här har vi det första paketet. Vad kan det vara?
Julklappsutdelningen varade i nästan två timmar. Under mycket skratt fick samtliga mer eller mindre passande paket. Så begåvades till exempel Patrik Antonnen med ett par hantlar, Gustav Andersson ett träben från någon som påstod sig heta T. Ståhl och inte behövde det längre och Johan Wallinder (som var på tillfälligt besök) fick 2,5 kg tvål.
- Nu var det allt tomt i säcken, sa Trivseltomten och skakade den upp och ner. Men så trillade ett litet kuvert ut som på baksidan bar förbundets blågula emblem. Den vid det här laget något glöggstinne och fumlige Trivseltomten lyckades först efter viss möda få upp kuvertet och kunde läsa upp innehållet.
"Tjena ÖSK"
Säg så här: Jag har inte varit i Örebro på hela året så nu passar jag på att önska alla Glad Påsk, Glad Midsommar, God Jul och Gott Nytt År i ett svep. Inför nästa säsong så säg så här: Jag tycket att Per Gawelin har visat fina intentioner under hösten och är värd en chans i mitt och Lasses lag. Säg så här: jag återkommer.
Hälsningar Tommy ”
Det jubel som utbröt visste förstås inga gränser. Men om det var Per Gawelin själv eller de ekonomiansvariga inom klubben som såg nöjdast ut var omöjligt att avgöra.
När alla skålat med den framtida landslagsmannen tog ordförande Westlund till orda.
- Nu firar vi det här med ett fyrverkeri innan vi önskar varandra God jul, sa han och slog ut med handen i riktning mot ytterdörren.
Fyrverkeriet bestod mestadels av bengaliska eldar som beslagtagits från överförfriskade Stockholmare på tillfälligt besök i landsorten.
- Klubbens ekonomi ju fortfarande ansträngd, förklarade Westlund urskuldande men förtroligt för Trivseltomten.
Plötsligt syntes ett ljussken som skulle ha gjort vilken TIFO-ansvarig som helst att känna sig besegrad. Först trodde alla att det ingick i showen, men när en stor ljusgestalt med en glödande fotboll under armen framträdde ur röken från de bengaliska eldarna, kom de snabbt på andra tankar.
- Jag är den goda fotbollsfen, sa ljusgestalten med tordönstämma. Jag kommer i juletid till fotbollsspelare som kämpat väl men fått dålig utdelning.
Samtliga tappade såväl målföre som haka. Trivseltomten tappade sin jutesäck.
- Du springare från Södern, sa fen. Du skall inte längre springa fåfängt. Jag ger dig en ny målnäsa.
Johan Paulsson stod som förstenad, men så fladdrade det till i hans näsvingar. Paulsson ruskade på huvudet och undrade om han drömde. Så blev allt stilla. Alla vände på nytt sina blickar mot fotbollsfen.
- Du kapten från Norr, sa fen och spände blicken i Thomas Andersson. Aldrig mer ska du sparka upp bollar på läktartaken. Jag ger dig en ny precision i tillslaget.
En efter en fick spelarna goda gåvor från fotbollsfen som kommer i juletid. Sist vände sig fen till Mats Jingblad.
- Du tränare med konstig dialekt. Jag ger dig en förbättrad känsla i fingertopparna.
- - -
Jag kände en våt tunga i örat och vaknade. En andedräkt som förde tankarna till gamla sopor flämtade mig rakt i ansiktet. Det var vår hund. Resten av familjen sov. Jag smög upp och tog med mig hunden på en morgonpromenad.
Jag vet inte om det berodde på min dröm, men mina steg styrde mig nästan omedveten till Eyravallen. Hela området låg tyst och tom denna julaftonsmorgon. Det hade snöat under natten och allt låg gömt under ett tunt vitt täcke.
Vissa drömmar minns man så tydligt att man nästan måste intala sig själv att de just drömmar, hur orealistiska de än må vara. Just så var det med denna dröm, tänkte jag medan hunden nosade runt bland buskarna. Så blev han stående en lång stund vid något som stack fram under snötäcket. Jag gick fram skrapade lite med foten. Det var en jutesäck. "Parkhallen" stod det med stora bokstäver på tvärs över säcken.
Jag tänkte på Trivseltomten och ängeln. Känslan från drömmen återkom.
Man vet aldrig, tänkte jag och log för mig själv.
Vi får väl se i vår. Om Johan Paulsson plötsligt skulle börja ösa in mål, så vet vi ju varför!
God jul alla fotbollsälskare, ÖSK:are och drömmare önskar Matta
