Lundblad: Inget guldläge?
Skånederbyt på Swedbank Stadion i måndags slutade 0-0. Det är sällan mållösa matcher är bättre, men för HIF:s del är det en klen tröst i en guldstrid som ser allt svårare ut att vinna.
Det sägs att anledningen till att amerikanerna har så svårt att ta till sig fotboll (soccer) är att de inte förstår hur man kan gå och se en match som slutar mållöst, 0-0. Om det är sant, så borde de varit på Swedbank Stadion i måndags kväll.
För det var en afton som man sent kommer att glömma. Malmös nya arena och två stora klackar på vardera kortsida skapade en atmosfär jag aldrig trodde jag skulle få uppleva på skånsk/svensk mark. På gräset klappade 22 hjärtan hårt, och kämpade livet ur sig i ett skådespel som innehöll allt utom ett avgörande mål. Man ville inte att det skulle ta slut.
Intensiteten var på en sådan nivå som ett derby kräver, och domare Stefan Johannesson visade klass och lät spelet flyta på utan att det hela gick överstyr. Båda lagen gick för tre poäng, och visade stundtals upp riktigt bra anfallsspel. Hjärtat fastnade i halsgropen många gånger, för det kunde lika gärna blivit sju-åtta mål i den här matchen istället för noll.
Chanser fanns alltså. Porcellis borde gjort ett, kanske två, mål. René Makondele var nära. May var fruktansvärt nära. På andra hållet fick Pär Hansson återigen visa klassen i allsvenskan 2009 med ett gäng kvalificerade ingripanden. Och när han missade en utboxning totalt, var Christoffer Andersson där och rensade bort bollen på mållinjen framför den evigt mållöse Edward Ofere.
******
Det var skönt att se Isaac Chansa comebacka, och visa att han fortfarande vill vara med och konkurrera om en plats i startelvan. Hans första halvlek innehöll många fina offensiva intentioner och ett gott passningsspel, men något bristande defensiv. Efter uppehållet kan det bli riktigt bra.
******
Det som är fascinerande med fotboll är hur små de är, detaljerna som avgör. Erik Sundins bristande disciplin mot Gais gjorde att han missade derbyt. Det gjorde också att HIF tappade en bra avslutare och en giftig djupledslöpare. En Sundin i andra halvlek mot MFF hade kunnat visa sig guld värt i en match där HIF, som Bosse Nilsson sa efteråt, var ”lite trubbiga framåt”.
******
Delad pott, alltså. Man kan säga vad man vill om att derbyn är derbyn, men för HIF:s bleknande chanser i guldkampen var det ännu ett hårt slag. HIF är nu 5 poäng efter ledande AIK (!), och har dessutom tre ytterligare lag att passera (Elfsborg, Göteborg och Kalmar), samt en ilsken geting i Häcken som jagar bakom.
Man ska tänka på att det inte är en poäng i bortaderbyt i Malmö som satt HIF i ett prekärt läge i guldstriden, utan en kanske förståelig hemmaförlust mot Örebro och en fruktansvärt onödig hemmaförlust mot Gais. ”Det är bara att hoppas att historien inte upprepar sig”, sa jag i början av augusti om HIF:s facit i den månad då man ”alltid” är som sämst. Det gjorde den tyvärr, fem poäng på fem matcher för ett (extremt skadedrabbat) lag talar sitt tydliga språk.
Om AIK under de avslutande nio omgångarna fortsätter att plocka poäng i samma takt som hittills (1,95 poäng per match), stannar man på 59 poäng. HIF kommer då behöva samla ihop 60 poäng (sämre målskillnad) totalt för att vinna allsvenskan, eller 24 poäng i de matcher som är kvar. Det innebär åtta vinster och en förlust... Lägg därtill att HIF har kvar historiskt stenhårda matcher som Häcken hemma, Halmstad borta och Elfsborg borta. Man inser att chanserna att Henrik Larsson får avsluta den mest framgångsrika karriären i modern svensk fotbollshistoria med att höja Lennart Johanssons pokal är... tämligen små.
Men efter uppehållet, i hemmamatchen mot seriens kanske för tillfället svagaste lag BP, kan Henrik Larsson komma att comebacka. Rasmus Jönsson, Erik Wahlstedt och Marcus Bergholtz kommer nog att vara med. Erik Sundin och Olafur Skulason återkommer från avstängningar. Förhoppningsvis kommer Marcus Lantz några veckor senare. Förutsättningar finns för att upprepa formen från hösten 2000 eller hösten 2006. Och vi har ju både Kalmar, AIK och Häcken (well...) kvar hemma.
Och tänk vilken bänk vi kommer att ha! Skulason, Bergholtz, Patronen, Holgersson, Sundin, Skulason, May, Svanbäck, Chansa och Porcellis, kommer samtliga att vara utanför den ordinarie startelvan när alla är tillgängliga. Den reservlistan kan inget allsvenskt lag konkurrera med.
It's gonna be Full On.