Exilbloggen: Heads high, lads
Bitter förlust - men känn stoltheten, Kamrater.
Oslo, 100525, kl 21:42
Äh, jag erkänner villigt. Jag skiter fullkomligt i Svenska Cupen. Och jag skiter definitivt i Örebro, gnällbältets huvudstad, klubben som aldrig vinner någonting och som under decennie efter decennie varit ett av svensk fotbolls mest färglösa lag. Eller minst färgstarka kanske.
Men när samtliga rapporter - förutom NA:s matchrapportörs - handlar om att IFK Norrköping spelar ut Örebro Sportklubb fullkomligt i 90 minuter och det ändå blir torsk i förlängning, ja då blir jag bitter, sur och grinig. Och tröstar mig med en skål glass. Krokant med en deciliter stelnande Daim-sås.
Resultat? Jag är bitter, sur och mår illa.
Men det är klart att Bergorts grabbar ska känna stolthet över insatsen. Laget spelar inte jämnt med ÖSK i 90 minuter - man överglänser dem och radar upp målchanser. Inför förlängningen räknade jag raskt igenom den inofficiella hörnstatistiken och kom fram till att den stod 10-2 eller 12-3, lite beroende på vem som rapporterade (NA:s rapportör var väldigt benägen att tycka att matchen var jämn och att det "luktat förlängning hela matchen").
Anfallsduon vägde för lätt ikväll, tycks det. Inte så konstigt. Riki Cakic och Marcus Johansson är inte bara tämligen kortväxta, de är också unga så det förslår. Cakic framstår som en gammal farbror med sina 19 år, jämfört med spolingen Johansson, som i vintras fyllde 16.
Det kan ju vara bra att ha i åtanke, ni dryga ÖSK-supportrar som nu ikväll översvämmar vårt forum. Kamraterna lirade ut Örebro efter noter med ett lag som hade en snittålder på 23,7 år och där endast Eirik Dybendal, Anders Whass och Gunnar Thor Gunnarsson i startelvan, lirat Allsvensk fotboll i sin karriär.
Att falla på övertid är inte så mycket att säga om. IFK hade en tuff bortamatch i lördags, man ställde upp med en handfull spelare med minst sagt bristande matchträning och rutinen saknades, som sagt. Skönt ändå att Bergort vågar ge Marcus Johansson 120 minuter. Och kul att David Nilsson visade prov på att vara den stabila backupkeeper laget behöver.
Bitter över resultatet? Absolut.
Nedslagen och gråtfärdig? Knappast.
Illamående? Ptja. Sockerkoma och förlustkoma är rätt lika, trots allt.
//CaddE
