Álvaro Santos efter hyllningarna: Erik Wahlstedt den bäste jag spelat med
HIF slog Kalmar FF med 4-1 i kvällens match på Olympia, men allt, precis allt, handlade om Álvaro Santos. En av de största HIF:arna i vår tid gjorde sin sista match för di röe.
Och det blev ju en drömavslutning. Stor HIF-seger, hyllningar från publiken som aldrig ville ta slut. Samt en assist till Arnór Smárasons avslutande 4-1. Det blev Álvaros sista bolltouch i HIF-tröjan.
- Jag känner bara glädje och tacksamhet för den här tiden och alla de matcher och stunder man varit med om här, säger han efter tjugo minuters ärevarv på Olympia.
När Roar Hansen vinkade till sig Álvaro Santos med tjugo minuter kvar att spela och brassen drog av sig överdragströjan steg jublet på Olympia. I den 74:e minuten ersatte han så Darijan Bojanic och klev ut på Olympias gräs för sista gången. Då hade Olympiapubliken väntat och väntat. I samband med spelarpresentationen fick Bengt Streuli tillbaka ”Santos” från läktarna efter varje förnamn (Peter ”Santos, Pär ”Santos” och så vidare).
- Till viss del kunde jag hålla tillbaka tårarna. Man har varit med om så mycket här. Men jag hade sagt till mig själv att jag inte skulle vara ledsen utan bara glad.
I och med den avslutande assisten leder nu Álvaro HIF:s interna assistliga i Allsvenskan 2014. Han kom in strax efter Victor Pálsson (idag Victor Santos) tunga 3-1-mål.
- Jag kände att jag var skyldig min son ett mål idag. Men det kändes som att vi kontrollerade matchen när jag var inne, så jag hoppades på en kontring. Jag hade hoppats på att göra något snyggt idag för det är det jag älskar att göra, och till slut fick jag en boll där i slutminuten och kunde spela Smarason.
Du har gjort en del assist i år.
- Jag fick mycket speltid i början av året och sen fick jag mindre och mindre. Det har inte blivit som jag hade önskat spelmässigt på planen. Men det spelade ingen roll idag.
Ja, några mål blev det inte för Álvaro i årets allsvenska – däremot alltså fyra assist.
Frun Cintia och barnen var med inne på planen efter matchen när Álvaro hyllades och de har varit en ständig del av Álvaros fotbollskarriär.
- Det är familjen som man vänder sig till när det går bra när det går dåligt. De är lika besvikna när jag inte spelar och lika glada när jag spelar.
Álvaro utesluter inte att han någon gång kommer tillbaka till klubben i någon form. Som tränare eller något annat.
- Den möjligheten finns fortfarande. Men nu ska jag åka hem ett tag och andas. Jag har startat en akademi i Belo Horizonte. Men det känns som det finns en möjlighet att jag kommer tillbaka i framtiden.
ÁLVARO SANTOS OM…
…bästa medspelaren i HIF: Erik Wahlstedt
”Jag ska hylla en som förtjänar det. En av de mest begåvade spelare jag spelat med.”
(bilden till höger: May Mahlangu, Álvaro och Erik Wahlstedt)
…bästa motspelaren: Clarence Seedorf, Inter.
…största minnet: Champions League-kvalet mot Inter 2000
”San Siro-fajten där vi kämpade som djur mot stora Inter. Det var en glädje man inte kan beskriva. Där lärde man sig vara HIF:are.”
…värsta minnet: Knäskadan mot Örgryte i allsvenska premiären 2003
”Där var jag i min kanske bästa form”
…största minnet i comebacken i HIF (2011-2014): SM-guldet 2011
”Att jag fick vara med om att vi vann. Det satt i halsen att jag inte hade vunnit allsvenskan med HIF”
…värsta minnet i comebacken: Champions League-kvalet mot Celtic 2012
”Det är en besvikelse att vi inte klara av att slå ut Celtic. Jag visste att jag inte skulle få fler möjligheter att spela Champions League med HIF. Sen hade jag önskat att jag gjort fler mål, att jag spelat mer för att jag älskar att spela. Men jag är ändå stolt över min tid här.”
…bästa vännen i HIF: Jesper och Ulrik Jansson
”Vi är ganska nära varandra. Men jag har så många goda vänner här. Jag har en speciell relation med Sverker Eliasson också.”
…det han kommer sakna mest: Att spela matcher för HIF
”Jag kommer att sakna klubben och staden. Men att ta på tröjan och hoppa in på Olympia, det är väldigt stort.”
…och klubben, staden och Olympia kommer att sakna Álvaro Santos.
