Himmelrikets Favorit i september: "Det är det här som är kul"

Himmelrikets Favorit i september: "Det är det här som är kul"

September är slut alldeles strax. Fyra matcher har spelats och redaktionen har röstat fram månadens spelare, alltså Himmelrikets Favorit. Johan Dahlin vann överlägset.

 Hallå Johan, och grattis!
– Jasså, vad roligt. Tack så mycket.
 
Du har inte gjort många misstag sen du kom förra sommaren, så jag skäms nästan att du inte har fått den här utmärkelsen tidigare. Du har fått många röster, men alltid har där varit någon annan som ansetts aningen bättre.
– Det är inte konstigt med tanke på vilket fantastiskt lag vi har i år och hur bra vi har spelat. Alla hade kunnat få det varje månad, tycker jag. Men jag är jätteglad att jag fick det den här månaden.
 
Vad säger du om september? Personligen tycker jag att den har varit lite konstig och ryckig.
– Det har den absolut varit, lite upp och ner. Åtvidaberg var ju ett bakslag men vi hade en sjuk form innan dess. Sen tycker jag att vi repade oss väldigt, väldigt bra mot Helsingborg där vi gjorde en stark match. Djurgårdens insats ska inte förringas, samtidigt som vi kanske inte gjorde vår bästa match för året. I senaste matchen mot IFK Göteborg spelade vi stundtals bra, men stundtals mindre bra. Samtidigt släppte vi inte till så många chanser heller, så det var väl en hyfsat godkänd match av oss.
 
Vi har haft hemmamatcher mot MFF:s för närvarande två största rivaler och så två bortamatcher mot lag som många menade att vi relativt enkelt skulle avfärda. Det är inga dåliga krav?
– Nej, Djurgården var inne i en bra form och hade ett fint facit på sina senaste matcher, förutom mot Åtvidaberg borta, när vi mötte dem. Så enkelt är det inte att åka upp till Stockholm och vinna. Åtvidaberg hade också ett bra facit när de mötte oss.
 
Går det att förklara varför laget släppte in tre mål mot Åtvidaberg men endast ett mot HIF och IFK tillsammans?
– Hade jag kunnat förklara det så hade jag gjort det.
 
Koncentrationsfråga?
– Nej, det tror jag absolut inte. Där tycker jag att vi har varit väldigt duktiga hela året, att hålla uppe koncentrationen och hålla fokus på nuet. Därför ligger vi där vi ligger också. Sen är det svårt att gå genom en hel säsong utan dippar. Vi fick tyvärr en mot Åtvidaberg och en mot AIK borta, och lite mot Mjällby också, men jag tror inte att det handlar om underskattning. Vi är så professionella att vi inte underskattar några lag.
 
Förutom matcherna har det varit många och stora rubriker om dina skador, och min tanke är att detta ska bli en intervju utan dem. Hur trött är du på frågorna runt ryggar, ben och annat?
– Jag har inga problem att få frågor om det faktiskt. Fråga du, Magnus, det är helt okey. Vad jag har problem med är att tidningar skriver skit och hittar på, och inte skriver vad jag säger. Och att de ständigt upprepar något jag aldrig har sagt. Det irriterar mig. Jag ska väl egentligen inte nämna namn, men jag gör det ändå: Efter matchen mot IFK senast skrev Anja (Gatu) i Sydsvenskan att det måste vara oroande för MFF att aldrig veta när jag ska spela på grund av min rygg och allt sådant. Det tycker jag är ett rent jävla skitsnack. Det här året har jag haft problem med min rygg en gång och då gick jag av i halvtid, men jag spelade tre dagar efteråt. Jag har inte klagat det minsta över min rygg i år. Ingen spelare under en säsong går helt utan några småskavanker. Så fort jag får någonting är det en stor jäkla rubrik dagen därpå beroende på att jag hade problem förra året.
 
Ok, trots mina föresatser passar jag ändå på att fråga hur det är med kroppen.
– Det är ingen fara. Du tillhör dem som skriver vad jag säger så är det någon som jag vill prata om det med så är det Himmelriket. Jag har lite ont, men det är under kontroll. Problemet förra året var att vi inte visste vad det var för problem med ryggen, det vet vi nu. Som sagt, jag är inte trött på frågorna utan på att journalister inte skriver rätt. Det kan ligga mig i fatet i framtiden, det kan paja min karriär om man hela tiden skriver att jag är skadad. Ta utespelarna som har mycket problem med sina vrister. Eller som vissa spelare som också har ont i sina baksidor av låren – där blir det inga skriverier utan då är det plötsligt helt normalt att ha ont.
 
Du är rädd att få en stämpel på dig som en som alltid har ont eller känner efter?
– Precis, och det är ju inte det jag vill bli ihågkommen för. Det är tråkigt. Jag har missat en och en halv match i år och jag tror att jag har spelat näst flest matcher av alla i laget.
 
Jag minns inte exakt var jag läste eller såg intervjun förra veckan, men den handlade egentligen om något helt annat. Men till slut kom den: ”Hur mår ryggen?”
– Hm, ja. Det är det jag menar. Jag har haft ont i baksidan av mitt ena lår. Mitt lår alltså, inte ryggen. Men ändå kommer den där frågan som på beställning. Det är irriterande.
 
Det är fem matcher kvar. Så här roligt, men också så här jobbigt för nerverna, har det inte varit sen 2004. Till skillnad från mig och de flesta andra är du mitt uppe i det och kan påverka händelserna. Går det att beskriva hur det känns?
– Då kommer den gamla klyschan igen om att ta en match i taget. När jag väl spelar har jag inga problem att hålla mig ganska lugn. Det märks nog mer på stan och runt omkring att det är stort. Men det är viktigt, viktigt, viktigt att hålla fokus på det vi ska göra och inte fladdra iväg. Jag är inte så jättenervös faktiskt, utan försöker hålla mig till det som är min uppgift på planen. Annars är risken stor att man överarbetar saker. Var det svar på din fråga eller babblar jag bara?
 
Ha ha, nej då, det var ett bra svar. Är det roligare att gå till jobbet nu än förra året då MFF var ett mittenlag?
– Jo, det är klart mycket roligare. Men samtidigt är detta det jag älskar mest av allt att göra. Nu ligger vi där vi ligger och det är sjukt roligt. Vi ska ta tillvara på detta, njuta av det. Tycka om det. Man ska inte göra det till något jobbigt, utan det är därför vi håller på med det. Det är det här som är kul. Att ligga i topp och spela bra.
 
Det kanske är värre för oss som står vid sidan om och tittar på?
– Jag tror det. Jag tycker det är ett helvete i alla fall när jag gör det.
 
Jag kände i söndags en knut i bröstet och hypokondrikern i mig ropade på hjärtinfarkt. När domaren äntligen blåste av matchen släppte det. Det är egentligen inget friskt beteende, men å andra sidan är det värt allt när laget har vunnit. Förstår du vad jag menar?
(Skratt) – Absolut. Det är sjukt, men jag förstår vad du menar. Fast just i söndags var jag precis tvärtom, jag gick bara och log hela dagen. Det skulle bli mycket folk mot ett bra motstånd, en typisk stormatch. En underbar upplevelse.
 
På tal om det. När det är så mycket folk som i söndags, hur påverkar det motståndarmålvakten att stå med ryggen mot klacken, tror du?
– Det måste vara urjobbigt. Jag kan bara vända det till hur jag ser på det, och jag har aldrig varit med om dess like innan. Jag får rysningar bara jag tänker på det, stämningen och sångerna. Så jag kan tänka mig hur det känns att ha klacken emot sig. Helt ärligt, vi har lätt de bästa supportrarna i Sverige.
 
Går det att koppla bort fotbollen nu mellan matcherna eller är man som spelare alltid inne i det?
– Jag fick ungefär samma fråga förra året när jag kom till Malmö FF och då tänkte jag inte mycket på fotboll. Nu är jag nog mer tillbaka till hur det var förr, att jag tänker mycket på fotboll, pratar mycket fotboll, tittar på mycket fotboll. Men samtidigt har jag inga problem när jag gör annat att låta bli att tänka på det. Babblade jag igen?
 
Inte alls, det var väl ett lysande svar. Jag avslutar med att gratulera än en gång.
– Tack så mycket. Jag blev verkligen jätteglad och det värmer ordentligt.
 
*************
 
Spelare (och antal röster)
 
Johan Dahlin (10)
Daniel Andersson (3)
Wilton Figueiredo (1)
 

Magnus Johansson2010-09-30 08:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF