IFK Norrköping - Örebro SK 2-2: Miraklet på Östgötaporten
Ett cupavancemang stod på spel när lagen äntrade planen i Norrköping. På ena sidan ÖSK som siktade på sitt första avancemang i cupen sen 2015 då de nådde finalen. På andra sidan kändisbarnens Peking där Kalle Holmberg ville fira sin födelsedag med att sänka sin forna klubb. Det var nära att han lyckades men Filip Rogic hade andra planer.
Inför matchen fick vi beskedet att Oscar Jansson stannar hemma med en sjuk son vilket betydde att Mathias Karlsson fick göra debut emellan stolparna. Samtidigt blev Michael Omoh petad och förpassad till bänken till förmån för Victor Sköld vars riv och slit på kanten skulle komma att behövas. Det är även en viktig signal att skicka till Omoh då hans insatser på sistone varit alldeles för bleka, skönt att Axel Kjäll vågar ta ett sånt beslut i en så viktig match som denna. Även fast Omoh skulle få det sista ordet men vi kommer till det.
Metodiskt rullande
Matchen började i ett lugnt tempo, Peking försökte luckra upp ÖSKs defensiv och vi bara rullade runt i sidled när vi fick bollen. Vissa skulle kalla det metodiskt, jag kallar det frustrerande. Men vad gör det när ett kryss var det vi behövde. Vi kunde ha rullat bollen i nittio minuter om det gick men Peking ville som sagt annat. Det var Peking som började rulla runt metodiskt samtidigt som ÖSK fick sikta in sig på omställningar. I början var det två spelare i Peking som försökte få igång kamratgängets offensiv, David Moberg-Karlsson (DMK) och Simon Thern. Den förstnämnde visade initiativ med bollen och försökte skapa gång på gång men Peking hittade inga vägar igenom den svartvita muren. Istället var det ÖSK som skapade den första chansen på en omställning när Filip Rogic hittar fram till Nahir Besara vars skott blir lite tamt och Isak Pettersson kan rädda avslutet enkelt.
Peking fortsatte rulla, DMK fortsatte försöka ta sig igenom vårt försvar men förgäves, det var vi som skapade chanserna. Först fick Rogic ett läge att nicka men nicken gick utanför, sedan sköt Kennedy Igboananike högt över från långt håll och kort därefter sköt han tätt utanför. Sedan skulle ÖSK få sin första hörna i matchen och som vanligt, tyvärr, så slogs den mot den närmsta stolpen och jag önskar att ÖSK kan ge sig med denna variant, den kommer aldrig gå hem. Efter detta kom Pekings första chans när födelsedagspojken Kalle Holmberg nickade bollen mot målet men vår egna Petr Cech, eller Mathias Karlsson som han heter, räddade
Ungefär halvvägs igenom halvleken så började Peking skapa hörnor men till skillnad från våra som skickades på närmsta stolpen så gjorde Peking varianter och nästan bombade in bollarna i mitten. Men likt våra hörnor så gick dessa varianter aldrig hem för Peking, där har båda lagen något att öva på inför den kommande säsongen. Däremot skulle ÖSK faktiskt skapa en dödlig hörna under denna period och då slogs den mot mitten av gröten där Isak Pettersson, med sina 181 cm inte är den auktoritetsfigur som Peking behöver i luftrummet. Bollen landade mitt bland alla spelare och Sebastian Ring skjuter och han skott räddas, han lyckas även ramma Johannes Vall samtidigt. Ring som spelade på gränsen under första halvleken då han bland annat gav DMK en tackling samtidigt som han själv alltjämt la sig ner lite enkelt i dueller.
Det skulle inte hända så mycket mer i första, det var något av ett ställningskrig under hela halvleken där vi skapade det mesta och bästa. Peking försökte ta sig framåt främst via högerkanten men det gick inte vägen för dem och det är mycket tack vare att vi hade ett aktivt mittfält där Johan Mårtensson och Nordin Gerzic skötte sig bra i defensiven trots att Mårtenssons spel med boll kan bli bättre. Samtidigt stod det 2-0 till Helsingborg mot Tvååkers IF, de behövde två mål till i andra halvlek för att gå vidare och vi gick till halvtidsvila med 0-0, alltjämt i ledning i gruppen på målskillnad.
Kung Rogic
Andra halvleken skulle börja i ett högre tempo från Peking som förmodligen förstod att de skulle få lov att skruva upp farten i matchen om de ville få hål på ÖSK. De skulle börja hota mer i sitt lite snabbare rullande men det skulle dröja innan något hände. Och när något väl hände så var det på ett närmast parodiskt sätt. DMK skjuter ett skott utanför straffområdet som blockeras av Brendan Hines-Ike, han får tag på sin egna retur och skjuter igen och bollen tar på Brendans arm. DMK ropar på straff men Brendans arm var i en naturlig position så det får han inte, DMK lägger sig på marken och dunkar handen på konstgräsmattan i frustration som ett ilsket barn. Bollen har under tiden tagit sig ut till vänsterkanten där Alexander Jakobsen måttar ett inlägg. DMK har samtidigt rest sig upp och vinner nickduellen med Brendan och bollen går i en båge över målvakten och in via ribban. 1-0 till IFK Norrköping i den femtiosjunde minuten och nu var ÖSK tvunget att gå framåt, ÖSK som varit så ojämnt i offensiven under försäsongen var tvungna att göra mål mot IFK Norrköping, det går aldrig sa jag för mig själv.
Men det gjorde det tydligen för direkt efter så kvitterar ÖSK genom Nahir Besara som utanför straffområdet bombar in bollen bakom Pettersson på passning av Johan Mårtensson. Än var det inte över och det stod 1-1 i den femtioåttonde minuten. Inget lag hann fira sitt mål riktigt då vi kvitterade Pekings ledning och då Alexander Jakobsen skruvade bollen i stolpen direkt efter vårt ledningsmål. Nu var matchen igång på riktigt. Peking hade skruvat upp tempot och fortsatte hota samtidigt som vi inte fick hålla bollen under någon längre tid, Peking var hungriga på ett ledningsmål och vi kunde bara parkera bussen och hoppas på det bästa i detta läge. IFK böt sedan in Daniel Sjölund och Jordan Larsson i jakten på ett ledningsmål och framförallt Larsson skulle komma att spela en huvudroll i den sista akten av denna match. Samtidigt fick vi beskedet att Adam Eriksson i Helsingborg hade blivit utvisad och då gällde det bara för oss att hålla tätt!
ÖSK såg slitna ut och Pekings revitaliserade offensiv började hota nu och var nära ett ledningsmål när Jordan Larsson tryckte till bollen på volley men Karlsson tippade bollen till en hörna. Nu bad en om ett byte i ÖSK, speciellt Sköld såg sliten ut och Omoh skulle kunna skapa rejält mot de trötta försvararna i Peking men vi fick inget gehör. Peking skapade hörnor, straffsituationer och vi fick gula kort då Mårtensson rivit ner Jakobsen och Karlsson fått en varning för maskning. Peking sköljde över oss i våg efter våg och Jordan Larsson skulle få läget med stort l när han får nicka från nära håll men Karlsson räddar nicken med en hand mitt framför Larsson som inte kunde tro att han missat det läget.
Men sedan, i den åttioandra minuten, så skulle det där målet komma, det där målet som kändes så typiskt för ÖSK att släppa in. Kalle Holmberg som inte hade synts till särskilt mycket får bollen av Jordan Larsson i vårt straffområde och löper med en hel hord svartvita spelare efter sig och han lobbar bollen när han nästan kommit ur vinkel. Bollen går över Mathias och alla svartvita spelare och Ring kan inte rensa den vid den bortre stolpen. Där visar det sig hur enfotad Ring är samtidigt som jag inte kan klandra Karlsson för att han stod så långt ut, den lobben är svår att klara av samtidigt som Kalle mycket väl kunde ha gått på ett avslut vid närmsta stolpen. Födelsedagspojken Kalle såg ut att fira sin födelsedag med att skicka ut ÖSK ur cupen, den jäveln.
Men ännu en gång så skulle vi svara, inte direkt som vid det förra målet men vi skulle svara ändå. Och det var kung Rogic som skulle göra det för ÖSK. Efter målet så böt Kjäll ut Besara som var slut och in kom Michael "överstegsfintens mästare" Omoh. Omoh fångar i den nittioandra minuten upp bollen till höger om Pekingsmål vid den förlängda mållinjen. Han överstegsfintar lite och avancerar med bollen centralt mot straffområdeskanten och passar bollen till kung Rogic som dunkar in bollen med högerfoten till 2-2. Rogic har visat sig vara superviktig för vårt cupavancemang med sina tre framspelningar och detta mål, fortsätter han leverera så här så får han spela som vänster wingback hela säsongen. Isak Pettersson däremot önskar nog att han var tio centimeter längre för då hade han nog räddat skottet men verkligheten är en annan och om jag förstår det rätt så befinner sig Pettersson i detta nu någonstans i mellanöstern där han sägs leta efter en magisk lampa som kan göra honom längre.
Efter målet så återstod det blott tre minuter, eller fyra och en halv enligt domaren som hittade extra tid överallt, för Peking att hitta ett ledningsmål på. Men det gjorde dem inte och matchen slutade 2-2 och ÖSK var vidare i cupen efter att Helsingborg endast fått 3-0 hemma mot Tvååker, hade dem gjort ett mål till hade vi inte gått vidare. Det är med andra ord små marginaler som avgör cupen och det är det som gör den så charmig enligt mig.
Matchens tre bästa spelare:
1. Mathias Karlsson
Fick slängas in i målet och gjorde ett par riktigt bra räddningar.
2. Filip Rogic
Med sitt 2-2 mål så är han kung, så enkelt är det.
3. Nordin Gerzic
Han visade främst under första halvlek vilken viktig länk han är emellan försvaret och anfallet.
Helt otroligt, vi är vidare i cupen efter ett mirakel på Östgötaporten där vi trots det enorma trycket från Peking lyckas göra 2-2 på stopptid. Ett mirakel är vad det är och ett mirakel är nog det som kommer krävas när vi går in i slutspelet av svenska cupen. För där kan vi komma att möta lag som Djurgården, Malmö, AIK eller Östersund på bortaplan men någonting säger mig att Axel Kjälls mannar inte är lika rädda för det motståndet som de hade varit under Axén, bara en känsla jag har. Kan vi utveckla detta spel så kan det nog bli en bra säsong för oss. Igår var anfallsspelet lite snabbare och rakare, främst i första halvlek där vi faktiskt var det bättre laget.
Samtidigt så tycker jag att vi alltjämt behöver en offensiv förstärkning, Victor Sköld är en riktig slitvarg och kanske skulle han kunna skolas om till mittfältare eller defensiv ytter men han är ingen allsvensk anfallare, så är det bara. Nu när AIK har gjort klart med Alexander Milosevic och Nabil Bahoui så kanske Denni Avdic i en svartvit tröja 2018 är mer aktuellt än förut. Förutom Avdic så vet jag inte vilka spelare som finns där ute som vi har en chans på.
De saker våra spelare behöver utveckla är utifrån sett väldigt klara, Ring behöver bättra på sin högerfot, Besara behöver öka flåset, Omoh måste bli mer klinisk i sitt beslutsfattande, Iggy behöver ge sig med sina fula efterslängar, Daniel Björnquist måste bli bättre med sina inspel/inlägg. Jag kan fortsätta men ni vet redan vad jag kommer säga. Vi har blott en månad kvar tills vi ska möta spöket GIF Sundsvall på bortaplan, förutsatt att de inte har gått i graven tills dess. Vi har en hel del kvar att förbättra tills dess men om vi kan göra dessa förbättringar så kommer spöket inte vara lika skrämmande och vi kommer inte vara lika stora underdogs.
Men det är inget fel i att vara underdogs. Vi var underdogs inför detta gruppspel, vi var underdogs inför denna match, vi kommer vara underdogs inför den kommande kvartsfinalen och vi har helt ärligt alltid varit underdogs. Och det trivs vi med, så kom an Djurgården, AIK, Malmö eller Östersund, ingen tror på oss förutom oss själva och mer än det behövs inte, fråga bara Norrköping.
Matchfakta
IFK Norrköping - Örebro SK 2-2 (0-0)
1-0 David Moberg-Karlsson (ass. Alexander Jakobsen)
1-1 Nahir Besara (ass. Johan Mårtensson)
2-1 Kalle Holmberg (ass. Jordan Larsson)
2-2 Kung Rogic (ass. Michael Omoh)
Varningar Peking: Ingen
Varningar ÖSK: Johan Mårtensson, Mathias Karlsson, Kennedy Igboananike
Nahir Besara - Kennedy Igboananike - Victor Sköld
Filip Rogic - Nordin Gerzic - Johan Mårtensson - Daniel Björnquist
Sebastian Ring - Brendan Hines-Ike - Martin Lorentzson
Mathias Karlsson
Avbytare: Simon Gustafsson (MV), Arvid Brorsson, Alfred Ajdarevic ,Simon Amin, Oliver Kåhed, Michael Almebäck, Michael Omoh
