Krönika: När vi gräver guld vid Nissastrand
Om det eviga transferdilemmat för en småstadsklubb som inte längre är vad den en gång var.
Dardan Rexhepi. På tapeten i stort sett varje gång HBK letar anfallskraft. Och jag fattar liksom inte grejen. Den eviga talangen (25 år nu) som under sin bästa allsvenska säsong (hos Brommapojkarna) stod för 5 mål. Som gjort 3 mål för GAIS i årets superetta men verkar ha obrutet förtroende som universallösningen på Halmstads anfallsproblem.
Johan Oremo och Denni Avdic är intressanta namn. Oremo är rutinerad och får ändå sägas ha presterat på allsvensk nivå. Och även om han inte är någon målspruta så andas han allsvensk kvalitet. Men är en 30-årig norrlänning som aldrig vågat sig längre söderut än fjollträsk beredd att starta om i Halland med en returbiljett till Superettan inkluderad i riskkalkylen? Tveksamt.
Problemet med dessa etablerade namn är också att de är just etablerade och därför kräver sin lön - befogat eller inte. Pengar som ett HBK, som dessutom inte rosar marknaden sportsligt, troligen har svårt att betala. Det eviga kretsloppet (läs: dilemmat) med sportslig framgång, ekonomi och attraktionskraft. Lägg därtill att det kan vara svårt att locka spelare från storstadslag till Halmstad.
Samtidigt vet jag inte om det är den bästa lösningen att jaga eviga talanger eller spelare som är tillbaka efter sju svåra år utomlands. Så vad göra när alla skriker efter etablerade namn och dokumenterade målskyttar? Ja, man kan ställa sig frågan om det är historiska eller framtida målskyttar vi behöver?
Idag, 15 juli öppnar transferfönstret och i det ack så viktiga möte med Giffarna hade HBK kunnat ha ett nyförvärv spelklart och på plats. Som flera andra allsvenska konkurrenter. Föga förvånande har man inte det. Så den fruktlösa jakten på att locka de etablerade frälsarna fortsätter fast man kanske borde vaska efter guldkornen i större utsträckning? De unga, hungriga med potential som kanske har i varje fall fem allsvenska höstbaljor i kroppen som kan göra skillnaden mellan nytt kontrakt eller ett historiskt snabbt respass tillbaka till bakgården. Det är bara det att de (och vi) inte vet om det ännu. När t ex Jonathan Levi för ett drygt halvår sedan lämnade Div. 1 Södra hade han nog knappats räknat med att tillhöra en av Skandinaviens största klubbar idag.
Let´s face it. Halmstads BK anno 2017 attraherar inte de meriterade spelarna i någon större utsträckning längre. Istället bör man fokusera på den framgångsrika talangutvecklingen men även scoutingen av spelare som är på väg uppåt i karriären och som sedan kan säljas vidare. Jag saknar verkligen den där förmågan att framgångsrikt scouta spelare som Klubben hade förr om åren.
För det finns ju alternativa vägar att gå – kolla bara på Östersund.
