Örebro - IFK Göteborg
1 - 3

Örebro SK - IFK Göteborg 1-3: Symbolvärde

I en match som endast hade symboliskt värde för de två lagen så var det IFK Göteborg som drog det längsta strået efter att Benjamin Nygren presenterat sig för fotbollssverige.

Fabio och Nygren
Ännu en allsvensk säsong skulle avslutas, en säsong som i slutändan kan sammanfattas i ett "nja" för både ÖSK och Blåvitt.
"Nja" säger göteborgarna efter denna säsong med tanke på hur svagt laget har presterat sett till klubbens storlek.
"Nja" säger närkingarna efter denna säsong som började så bra men som avslutades så dåligt.

Och efter en sådan säsong så hade denna match inget värde i tabellen, båda lagen hade inget att spela för förutom möjligtvis symbolvärdet som finns i att vinna sin sista match för säsongen.

Däremot fanns det motivation för den enskilde spelaren att göra bra ifrån sig och en sådan spelare var Benjamin Nygren i IFK Göteborg. Blott sjutton år gammal och han gjorde sin första match från start och hans blåvita karriär kunde inte ha fått en bättre start när han och blåvitt kontrade på en hörna tidigt i matchen och när bollen serverades till honom av Sargon Abraham så rullade han enkelt in 1-0.

1-0 till blåvitt i den sjunde minuten och de enda som jublade på Behrn arena kom från västkusten.

ÖSK hade ändå initiativet i matchen sett ur ett bollinnehavsperspektiv men några heta chanser dök inte upp särskilt ofta. Hörnor skapades på löpande band men de blev allt som oftast ofarliga även om Fabio försökte torna upp sig på dem.

De heta chanserna skapade Göteborg istället genom Abraham och georgiern Giorgi Kharaishvili som var riktigt nära att utöka ledningen till 2-0 på en kontring men hans avslut höll Erovnuli liga-klass och satt utanför.

Efter detta kom ÖSKs stora läge att kvittera när Daniel Björnquist bröstade ner en boll av Besara och efter ett par fina dribblingar tagit sig till ett skottläge men hans avslut räddades av Johan Dahlins anonyme bror Erik Dahlin.

Resten av halvleken präglades av Nygren i Göteborg som visade upp ett fint och moget spel samtidigt som Fabio försökte få igång ÖSK men han belönades endast med en ostskiva innan halvleken var slut.

"You say goodbye and i say hello"
Dessa ord sa nog Nygren till Michael Almebäck efter att Almebäck dubbelbestraffats i den femtiofemte minuten då han rev ner Nygren i straffområdet vilket ledde till ett rött kort för "Iron-Mike" och straff för blåvitt.
En straff som höll allsvensk klass när Kharaishvili chippade in 2-0 till blåvitt framför Behrn arenas lyckligaste klack.

Med en man mindre och 2-0 i baken så var det lika bra att lägga ner tyckte nog de flesta men ÖSK försökte iallafall trots att de endast hade tio man på planen.

Ut gick Johan Bertilsson som inte hade synts till under matchen och in kom Michael Omoh som ville visa vad han gick för, även Rodin Deprem skulle få komma in efter att ännu en osynlig spelare i form av Kennedy Igboananike bytts ut.

Just Deprem skulle få ÖSKs första chans att reducera när han på ett lågt inspel från Filip Rogic satte bollen i stolpen bakom Dahlin.
Så nära för Deprem och jag unnar honom att få göra ett mål framför kubanerna och västra stå.

Deprem skulle vara involverad i även nästa chans när hans skott styrs på en spelare i Göteborg och går till Rogic som bara ska peta in bollen men hans avslut höll Erovnuli liga-klass och satt utanför.

Nästan direkt efter detta fick ÖSK ett till läge när Besara sköt ett skott som Dahlin inte kunde hålla men returen som Da Graca rensade på Rogic räddade han också och försöket efter det.

Efter detta bombade Omoh ett skott i utsidan av stolpen och bollen verkade inte vilja gå in bakom Dahlin.

Men till slut kom ändå ett mål för ÖSK men det var inte ÖSK som stod för det, det var David Boo Wiklander i blåvitt som styrde in Rogics skott och helt plötsligt, trots en man mindre, så var det liv i matchen igen.
1-2 i den åttiofjärde minuten.

Tyvärr verkade som att ÖSKs forcering hade tappat kraft och inga lägen att kvittera kom till det svartvita laget utan istället kunde Benjamin Nygren avsluta sin första match från start med att kontra in 3-1 till blåvitt.

Två mål, en fixad straff och ett gult kort blev unge Nygrens facit efter sin första match från start och jag säger det nu, skriv ett långt kontrakt och sälj han dyrt till första bästa tyska klubb som öppnar plånboken, blåvitt.
Vem vet, kanske kan ni använda pengarna till att köpa tillbaka kamratgården, på tal om symbolvärde.

Matchens bästa spelare:
1. Filip Rogic
Han kämpade och var inolverade i mycket framåt, ställde inte ut skorna precis.
2. Daniel Björnquist
Slet som ett djur i jakten på en kvittering och hade ett stort läge i första
3. Rodin Deprem
Trots att han träffade stolpen så lovar hans två matcher här på slutet gott, förläng!

Matchfakta
Örebro SK - IFK Göteborg 1-3 (0-1)
0-1 Benjamin Nygren (ass. Sargon Abraham)
0-2 Giorgi Kharaishvili (straff)
1-2 Självmål (ass. Filip Rogic)
1-3 Benjamin Nygren (ass. Emil Salomonsson)
Varningar ÖSK: Michael Almebäck (rött), Fabio,
Varningar Blåvitt: Benjamin Nygren, Emil Salomonsson

Jahopp, då var det slut för denna säsong.
Hur vi kommer komma ihåg allsvenskan 2018 är lite för tidigt att säga, först i vinter kommer vi ha en klar bild av vad vi hade en gång i tiden när snön ligger på marken och blotta tanken på allsvensk fotboll är avlägsen.

Men vi kan definitivt säga att denna avslutning inte var bra för klubben alls, två vinster, tre kryss och fem förluster, varav fyra av de fem kom nu på slutet gör inte örebroarna supersugna på fotboll precis.

Därför väntar nu ett otroligt viktigt fönster, ett fönster som kanske blir det viktigaste någonsin för ÖSK som en eminent skribent på forumet formulerade det.
Och jag håller med, kan vi få hem ett par stora namn som ersättare till Besara och potentiellt Igboananike och Rogic så skulle mycket vara vunnet.

Det solklara drömvärvningen vore Astrit Ajdarevic men det verkar som att AEK vill ha betalt för honom om de ska släppa han redan i vinter, så honom kan vi nog glömma.

Rogic skulle vi kunna ersätta med Moshtagh Yaghoubi som varit här och provspelat med oss tidigare i höstas men Igboananike däremot är en annan fråga.

I hans fall så beror det på vad vi vill spela för anfallsfotboll helt enkelt, vi har Boye som skulle kunna vara den där stora targetspelaren som vi behöver men han behöver bli bättre i spelet med boll.

Deprem har på sina inhopp visat sig ha spelförståelse för att kunna ta sig till avslutslägen men den där sista skärpan har saknats men han har visat upp sig rejält och om han slipper agera targetspelare så kan han bli något riktigt stort nästa år.

Men då står vi där med två unga anfallare som tillsammans knappt spelat fem allsvenska matcher i år, vi kommer behöva ha in rutin och målgaranti vilket Igboananike, trots sina brister i spelet, har.

Vilka skulle vi kunna värva isåfall?

Emir Kujovic? Nej, han går nog till Peking.
Eero Markkanen? Ett mål på tolv matcher för Dalkurd talar sitt tydliga språk.
Denni Avdic? Nej, för guds skull!

Det var de namn som dök upp först men ingen av dem kan jag se i ÖSK, även om Kujovic såklart vore en dröm men ÖSKs ekonomi har inte råd att drömma som det ser ut just nu.

Samtidigt har vi ett dilemma längre bak i planen, tidigare i dag skrev ÖSK ett nytt kontrakt med Fabio som är skrivet till 2022 och Viktor Tranberg tror jag inte det blir något med.

Dilemmat i detta fall är hur det blir med Sebastian Ring som har ett utgående kontrakt och han har själv sagt att han och klubben för en dialog och förhoppningsvis kan han och klubben komma överens då han har tagit stora kliv i år.

Att förlänga med Ring, värva hem Astrit och sälja Rogic dyrt i vinter skulle ha stort symbolvärde för klubben och utåt mot oss supportrar.

Symbolvärdet i att vinna sin sista match för året är stort, iallafall för mig.
Om vi hade vunnit denna match så hade nog de flesta kunnat se tillbaka på en okej första säsong med Axel som huvudtränare men i och med förlusten så blev en mörk höst bara mörkare.
Även om niondeplatsen speglar vår ekonomiska styrka så vill man ändå ha mer, alltid oavsett.

En lång vinter väntar oss och med den en fråga som jag ställer till er svartvita som läser detta.

Vågar du tro?

Vågar du tro på ÖSK trots att vi förlorade mot Blåvitt?

Vågar du tro på ÖSK trots att vi tappade Nahir Besara?

Vågar du tro på att ÖSK någonsin kommer bli mästare?

Ifall du gör det så är vi redan en bra bit på vägen mot ett bra 2019, det är jag helt säker på.