Stadion, 2018-11-01 19:00

Malmö FF - Örebro
4 - 0

Malmö FF - Örebro SK 4-0: Drömmar

ÖSK åkte ner till Malmö FF i hopp om att sabotera Malmös jakt på europaplatsen men satte istället krokben för sig själva när man förlorade med 4-0 i årets största förlust. En förlust som påminner om den ekonomiska verklighet vårt lilla lag befinner sig i vilket får domedagsprofeter att säga att det är lika bra att glömma sin dröm om ett svartvitt SM-guld. Men vad vore livet utan drömmar?

Igår fick vi stryk för första gången i år.
"Men Per, vi har ju fått stryk förut! Senast mot Dalkurd!"
Tänker du säkert men med stryk menar jag att vi förlorade stort utan att vara i närheten av en poäng.
0-2 borta mot Blåvitt med en man mindre? Det är inte stryk i min bok.
Någon av säsongens många uddamålsförluster? Det kan väl ingen vettig person säga är en match där vi fick stryk.

Nej, det Malmö delade ut igår var stryk och detta trots att dem spelade med reserverna och spelare som börjat återhämta sig från skador.
Om det var motivationen som gjorde att vi förlorade borta mot Dalkurd så var det både motivation OCH klass som gjorde att vi fick stryk igår.

Den tvåhövdad draken
Malmö tog kommandot direkt i matchen och redan efter sex minuter skulle de himmelsblåa laget ta ledningen.
Franz Brorsson, som för det mesta gjort sig känd som en hård försvarare, slog en magnifik långboll mot Marcus Antonsson, denna långboll var så fin att Viktor Tranberg stirrade på den så länge att han glömde bort att Antonsson var bakom honom och Antonssons nedtagning var lika magnifik som långbollen i sig och fri med Oscar Jansson rullade han in bollen.

1-0 till Malmö ff i den sjätte minuten och drömmen om en vinst borta Malmö för första gången på sjutton år var nu liten.

Antonsson försökte sedan skruva in en boll som Jansson räddade och hans anfallspartner, Carlos Strandberg, försökte sig på en cykelspark som gick strax utanför stolpen och likt en tvåhövdad drake så var det dessa två som grillade det svartvita försvaret.

Och om Malmös anfall var en eldsprutande drake så var ÖSKs anfall en pojkscout med fuktiga tändstickor, inget hände och det hela underlättades inte av att vår enda bolltrygga spelare, Nordin Gerzic, befann sig alldeles för långt nere i planen samtidigt som vår andre bolltrygge spelare, Nahir Besara, satt på bänken till förmån för Johan Bertilsson.

Trots detta så skulle den komma, ÖSKs första och tyvärr sista målchans, i den tjugonde minuten när Filip Rogic bombade på ett skott som var så hårt att Johan Dahlin inte kunde hålla den men returen rensades bort och det var ÖSKs chans att komma in i matchen.

Är ÖSK det lag i allsvenskan som har haft minst skott på mål denna säsong?
Någon får gärna kolla upp det och kommentera nedanför, har jag rätt så får ni skryträttigheter i belöning.

Det tog nästan sju minuter för Malmö att hämta sig efter Rogic kanon och när dem väl gjorde det så small det i ÖSKs mål. Ännu en gång var det en magnifik långboll över backlinjen, denna gång var det Anders Christiansen som stod för den och Fabio hängde inte med när Strandberg ryckte i djupled och med ett stycke akrobatik så kunde han lobba bollen över en utrusande Jansson som kom på mellanhand.

2-0 till Malmö i den tjugoåttonde minuten och drömmen om en vinst var nu ännu mindre.

Malmö fortsatte trycka på igenom Strandberg och Christiansen och klasskillnaden var uppenbar men som tur var satte Malmö inte fler bollar i nätet bakom Jansson och när halvtiden var kommen stod det 2-0 till hemmalaget.

Alla ska med
I andra halvlek fanns det fler i Malmö som ville ha sin del av kakan som var Örebro SK och först ut att ta sin del var Romain Gall som sköt in 3-0 bakom Jansson efter att Behrang Safari satt en frispark i muren men Christiansen tog ner returen och passade bollen till Gall som slog till och bollen satt lågt och hårt nere vid Janssons vänstra stolpe.

3-0 till Malmö i den femtiosjätte minuten och drömmen om ett mirakel i form av ett kryss var nu minimal.

Under återstoden av matchen så kom Michael Omoh och Nahir Besara in, två av fyra bolltrygga spelare i ÖSK, de andra två är Sebastian Ring och Gerzic. Men dessa byten hjälpte föga när Malmö kunde byta in spelare som Marcus "armbågen" Rosenberg, Oscar Lewicki och Eric Larsson varav den först och sistnämnde skulle kombinera för 4-0 målet.

Ett mål som kom till när Rosenberg och Larsson väggade sig igenom det svartvita försvaret i höjd med straffområdesgränsen tack vare en fin passning av Rosenberg och fri med målvakten så chippade Larsson i matchens fjärde och, som tur var för oss svartvita, sista mål.

4-0 till Malmö i den åttiofemte minuten och drömmen om en mirakulös återhämtning var nu astronomiskt små.

Tyvärr var inte astronomin på vår sida och matchen slutade 4-0 till Malmö som var två klasser bättre än oss och vinsten var helt välförtjänt. Uwe Rösler njöt nog uppe på sin läktarplats till skillnad från de tillresta kubanerna men de ska ha all credd för att ha tagit sig ner hela vägen för att stötta våra svartvita favoriter.

Trots Rogics möjligthet så var den enda riktiga höjdpunkten ur svartvit synpunkt intervjun efter matchen med Axel Kjäll där det, på grund av något tekniskt fel, lät som att han hade druckit tio elk brew, fem jägershots och en halv flaska t-röd på tjugo minuter.
Klippet får ni tacka Svartvita i Stockholm för.

Matchfakta
Malmö FF - Örebro SK 4-0 (2-0)
1-0 Marcus Antonsson (ass. Franz Brorsson)
2-0 Carlos Stranberg (ass. Anders Christiansen)
3-0 Romain Gall (ass. Anders Christiansen)
4-0 Eric Larsson (ass. Marcus Rosenberg)
Varningar MFF: Andreas Vindheim
Varningar ÖSK: Johan Mårtensson, Michael Omoh

Matchens tre bästa spelare:
1. Oscar Jansson
Trots fyra insläppta så höll han nere siffrorna för ÖSK men agerandet på 2-0 målet var årets svagaste från hans sida.
2. Fabio
Från division 2 spel till debut mot tuffast möjliga motstånd och trots missen vid 2-0 så gjorde han det bra ifrån sig och visade sig vara benhård i närkamperna!
3. Michael Almebäck
Gjorde en stabil insats och var den enda i ÖSK som kunde matcha malmöspelarnas snabbhet vilket gjorde att han avvärjde flera hotfulla situationer.

Efter såna här matcher så kan en fråga sig, vad är det ÖSK saknar?
Till att börja med saknar ÖSK ett hundratal miljoner och eftersom det inte finns någon som är villig att sponsra ÖSK med en så stor mängd pengar så får jag försöka vinna på Eurojackpot.

Tills dess så kan ÖSK börja med att försöka hitta spelare med bolltrygghet eller iallafall träna på det för det saknades verkligen igår mot MFF.
När vår enda bolltrygga spelare befinner sig så långt ner i planen så är det svårt att skapa något när vi har en wingback till vänster som är högerfotad, en Rogic som är mycket bättre utan bollen i anfallsspelet än vad han är med den och en Bertilsson som även han är bättre i spelet utan boll.

Rent generellt så är ÖSK inte särskilt bolltrygga och om det är något topplagen har så är det en trygghet med bollen, kolla på lag som Östersund, Norrköping och de andra i toppen, där har ni en trygghet med boll som ÖSK borde försöka ta efter.

Sen är det helt uppenbart att Kennedy inte är den typen av anfallare som ska spela ensam uppe på topp. En kan räkna upp hans målchanser i år på två händer då han har så stort ansvar att agera target att det hämmar det spel han faktiskt är bra på, att agera måltjuv. Kanske hade han gjort bättre ifrån sig i ett 3-5-2 med två renodlade anfallare men i vårt 3-4-3 så funkar det helt enkelt inte för honom.

Istället är det hans roll att suga in bollar och fördela den till andra men han har inte passningsfoten eller storleken för det. Isaac Boye har storleken och han har visat det ett par gånger denna säsong men han är fortfarande för oslipad i spelet för att verkligen ta den rollen permanent.

Inte blir det lättare för Boye när Rodin Deprem har gått förbi honom i hierarkin och jag önskar nästan att vi börjar spela 4-4-2 igen nästa säsong med Deprem och Boye på topp och med Bertilsson och Omoh på kanterna, ifall det kan leda till att vi får till ett vettigare anfallsspel.

Problemet blir då att vi får väldigt många mittbackar över, så som det ser ut så kommer vi nog inte att köpa loss Tranberg från Nordsjaelland då hans senaste insatser har pendlat mellan dåliga och mediokra, från att ha varit riktigt bolltrygg så har han börjat sjabbla bort passningar och bollstirrandet på 1-0 målet igår var verkligen

Sen kan en fråga sig om 4-4-2 kommer innebära att vi börjar läcka som ett såll igen men jag tror och hoppas verkligen att även om vi går över till ett 4-4-2 spel så kan Axel Kjäll och Daniel Bäckström kompensera för bristen på en tredje mittback med en bra defensiv struktur och arbetskultur i laget.

På tal om mittbackar så ser det ut som att Fabio kanske får förlängt och samtidigt hoppas jag att vi förlänger med Sebastian Ring. Han är vår mest kreativa och bolltrygga mittback samtidigt som han kan flyttas ut på vänsterkanten, en mycket flexibel spelare som jag tycker har tagit kliv framåt i sin utveckling i år.

Utveckling är något som kommer krävas från våra spelare under återstoden av hösten och försäsongen som kommer för att vi ska kunna hävda oss i ligan nästa år då det verkar som att vi kommer tappa både Igboananike och Besara. Två spelare som har sina toppar och dalar men som har haft svårt att hitta en jämn nivå dessa två säsonger de spenderat med laget. Så ett redan tunt lag kommer sträckas tunnare nästa säsong om inget drastiskt händer under vintern.

Några tunga nyförvärv kommer det bli svårt att få tag på i och med att publiksiffrorna dykt sedan vi inledde höstsäsongen med att förlora tre raka hemmamatcher med 1-2 vilket kommer leda till kraftigt minskade publikintäkter.
Dock kan vi alla dra vårt strå till stacken och försöka slita hem Astrit Ajdarevic från Grekland även om chanserna att han kommer hem är små men det är värt att försöka och jag är villig att offra alla möjliga sorters djur till Hin Håle om det är vad som krävs.

Och om chanserna att få hem Astrit är små så är våra chanser att ta SM-guld under de kommande åren ännu mindre, iallafall enligt Fredrik Carlssons senaste krönika på NA.

Ja, chanserna är så små att det är lika bra att glömma drömmen om ett svartvitt SM-guld om en frågar herr Carlsson på NA.
"För om du drömmer om ett allsvenskt guld för ÖSK säger jag bara: Glöm din dröm." Som han så elegant säger det i sin krönika.

Han pekar på de ekonomiska skillnaderna som är nu och som kommer växa i framtiden och att lag som Leicester City 2016 och IFK Norrköping 2015 var "extremfall" och "lyckliga undantag"

Då får vi helt enkelt sikta på att bli det mest extrema extremfall och det lyckligaste undantaget allsvenskan varit med om.

Som svartvit supporter så är man van vid att sjunga om att vi inte har något sm-guld, cupen-guld eller någon vinnartradition men jag tror att vi alla gör det med en baktanke i huvudet om att detta ändå kan bli en verklighet en dag.

Det är utifrån den baktanken och ambitionen som jag skriver dessa matchrapporter, går på kylslagna träningsmatcher i februari och genomlider höjdpunkter från förluster som denna och jag kommer fortsätta skriva matchrapporter, gå på kylslagna träningsmatcher och genomlida höjdpunkter från förluster.

Detta gör jag trots att verkligheten talar emot ett SM-guld för ÖSK men jag kommer fortsätta drömma om guldet tills den dag jag dör och om du tycker att jag ska glömma min dröm, herr Carlsson, så kan du glömma det.