Skada och stormatch - Olika öden för hemvändarna i återkomsten
Tidig skada för Andreas Landgren, stormatch för Abdul Khalili.
För första gången sedan 2010 spelade Abdul Khalili tävlingsfotboll på Olympia. Tillsammans med Andreas Landgren, som gjorde sin första hemmamatch på Olympia sedan 2009, startade han på det defensiva mittfältet i Roar Hansens 4-2-3-1-uppställning. Men eftermiddagen skulle bjuda på skilda öden för HIF:s enda nyförvärv inför säsongen.
Landgren, som återvänt efter spel i Udinese, Willem II, Fredrikstad och Halmstad, vred nämligen till vänsterknäet när han landade efter att ha hoppat upp för att ta ner en boll med högerfoten i den första matchminuten.
- Jag kände direkt att något hände i knät, berättar han efteråt.
Lange bars ut på bår men var snart inne i spel igen.
- Det kändes OK när jag låg där ute på kanten, säger han.
- Men sen var det en situation där jag känner att knäet viker ner sig när jag ska slå en passning och sedan hände det en gång till.
Landgren, som varit en av HIF:s bästa spelare i Svenska Cupen-gruppspelet byttes ut efter 14 minuter mot David Svensson.
- Det är helt omöjligt att sia om vad det är för fel, säger han.
Imorgon kommer knäet att magnetröntgas och hela Nordvästra Skåne håller tummarna för ett gott besked från undersökningen.
Desto bättre gick det för Abdul Khalili, som lånades ut till IFK Värnamo från HIF sommaren 2011 och sedan blev permanent spelare för Smålandslaget halvåret senare. Hans lovande prestationer mot Ljungskile och Torslanda i den offensiva mittfältsrollen följdes upp med en dominant insats med mål och assist. Abdul var faktiskt bäst på plan på Olympia den här eftermiddagen och fick även priset som HIF:s bäste efter matchen.
- Jag tycker att alla göra en bra match, det hade kunnat bli vem som helst, kommenterar han diplomatiskt.
I själva verket var han den klart mest utstående spelaren i dagens HIF. Han levererade knivskarpa passningar mot den offensiva kvartetten och serverade bland annat Mattias Lindström med matchens snyggaste numret, den centrala djupledsbollen som ledde fram till 3-1.
- Jag spelade fram Lindström, han gjorde en bra löpning. Sedan borde jag gjort ett mål till, men jag fick lite för mycket tid på mig, säger han.
”Abbe” pratar om ett läge i den första halvlekens slutsekunder där han lyfte bollen i ribban sedan han fått ett bra läge på en David Accam-retur. Strax före det hade han tryckt in 1-1 i samband med en hörna – hans första mål för HIF i tävlingssammanhang.
Mot Ljungskile och Torslanda spelade du i den offensiva centrala mittfältsrollen, idag i en mer defensiv.
- Jag tänker inte så mycket på det, där Roar väljer att spela mig där spelar jag. Jag försöker göra det bästa för lagets skull och min egen skull.
- I Värnamo har jag mest spelat offensivt, men även i balansrollen. I Värnamo kör man också 4-2-3-1 så ingen av rollerna var nya för mig, berättar han.
Tränare Roar Hansen var mycket nöjd med insatsen.
- Abbe är bra var man än sätter han. Det är en jävla duktig fotbollsspelare. Han är så jädra skicklig att han får så mycket tid så att han nästan ser nonchalant ut. Då kan jag bli förbannad, för han gör lite slarvfel, när han springer och ser ut som Pirlo på vår egen planhalva och duttar med bollen. Men när han sätter fart på bollen med sin teknik och löpstyrka då är han fantastisk. Då kan han spela både defensiv mittfältare och längre fram. Han är en jätteduktig fotbollsspelare det är därför han är här.
- Jag gillar de där som heter Khalili i efternamn, summerar han och refererar alltså till Abduls kusin Imad som blev allsvensk skyttekung under Roars ledning förra hösten.
