Linköpings första hemmaförlust

På lördagseftermiddagen åkte Linköping på säsongens första hemmaförlust. Djurgården vann med 5-2 efter att ha avgjort matchen med två snabba mål i mittperioden.

Före och under matchen gick ramsorna heta mellan de båda klackarna på ståplats, men det verkar som att majoriteten av djurgårdarna på plats inte läser SvenskaFans HockeyBlogg, med tanke på tjatet om guld...

Hemmalaget Linköping inledde bäst och skapade inledningsvis ett par halvchanser framför Lassila i bortakassen, men det var Daniel Rudslätt som drog in ledningspucken för Djurgården efter knappt tre minuters spel. Ett riktigt snyggt avslut dessutom, pucken satt hårt i nättaket bakom Norrena, men tråkigt nog för bortaklacken var det uppskattningsvis ett tiotal personer som fick se målet live, eftersom resten ägnade hela sin uppmärksamhet på hemmaklacken. Hockeyintresset var tydligen inte det som dominerade hos de tillresta. Givetvis är gliringar mellan klackarna en del av klackkulturen, men det finns gränser.

Efter ledningsmålet fortsatte Djurgården att trumma på i anfallszon och fick även chansen att spela fem mot fyra, dock utan resultat. Bremberg, Ottosson, Falk och Ölvestad trummade på så att man undrade om det var samma Djurgården som ligger så dåligt till i tabellen. När lagets övriga formationer var på isen såg det dock annorlunda ut och LHC fick stundtals motsvarande tryck på andra sidan rinken.

Obegripligt matchstraff
Efter tio minuter åkte Linköpings Mikko Luoma på ett för mig obegripligt matchstraff efter en tackling på Eneqvist. Utvisningen var solklar, men matchstraff?! Knappast, Sören Persson. Två plus tio för Luoma hade varit fullt tillräckligt. Fem minuters powerplay för Djurgården bäddade för ett målmässigt ryck, men trots ett riktigt bra spel gick det inte att få in fler puckar bakom en storspelande Norrena.

Efter det långa numerära överläget fick djurgårdens unge Christoffer Löfberg ett friläge och fintade bort målvakten, men slog pucken i burens utsida. Vi bara väntade på nästa mål för gästerna, som dessutom fick ännu ett numerärt överläge att arbeta med. Målet kom logiskt, 0-2. Denna gång var det tidigare nämnde Löfberg som i powerplay bröt in mot mål och aningen turligt fick in pucken i nät. Denna ställning höll sig perioden ut. Perioden får anses vara en av de sämsta från hemmalagets sida så här långt denna säsong, åtminstone på hemmaplan. Samtidigt var onekligen gästerna riktigt tunga att möta och kunde till och med haft en ännu större ledning om effektiviteten hade varit snäppet bättre.

Linköping amatörmässigt
Mittperioden inleddes med en ultradefensiv från gästerna, som gång på gång slog pucken till icing. Hemmalaget bjöds därmed in i matchen, men domare Persson verkade fortfarande mentalt vara på annan plats. Trots detta fick LHC till slut ett powerplay där Håkanson fick ett jätteläge framför Lassila, som räddade. Sekunderna senare fick djurgårdsmålvakten ändå vittra sitt nät när Tim Eriksson sköt in reduceringen till 1-2.

Efter reduceringen insåg Djurgården att det var dags att börja spela hockey igen och började skapa chanser framåt. Spelet jämnades därmed ut och matchen var därmed för första gången spelmässigt jämn ända tills Sören Persson trädde in i handlingen igen. Någonting måste seriöst göras åt den tragikomiska domarkår som finns i dagens elitserie. Det som ändå märktes mest i det numerära överläget för Djurgården var faktiskt Thoresens stora problem att hålla sig stående. Flera gånger under matchen ramlade han omkull påtagligt enkelt.

På läktaren blev det stundtals stökigt, men det hade onekligen underlättat om ordningsvakterna hade hållt ögonen på det de ska i stället för att titta på matchen. Hur som helst utökade Djurgården sin ledning till både 1-3 och 1-4 . Linköping agerade under denna sekvens i matchen som ett amatörlag. All antydan till konstruktivt och genomtänkt spel försvann. Puckar spelades rätt i famnen på motståndarna, som gavs flera frilägen. Varför inte Roger Melin agerade i detta läge, redan efter 1-3, är för mig en gåta med tanke på hur bedrövligt det såg ut. En timeout hade minst sagt varit på sin plats för att åtminstone sända en signal till spelarna. Publiken var med i matchen under första halvan av perioden, men därefter minst lika ur gängorna som spelarna. Inte särskilt underligt med tanke på att laget agerade som en påse nötter utan vilja.

Lambergs 1-3 var knappt ens ett skott, men hans friläge efter att han precis kommit in från utvisningsbåset resulterade ändå i mål. Thoresens 1-4 i krysset var däremot betydligt snyggare, men var resultatet av ett påtagligt dåligt spel i egen zon av Linköping. Jag brukar inte vara överdrivet negativ, men efter mittperioden kändes det mesta rent utsagt som skit. Det enda som gladde var att J-20-laget ledde sin match mot AIK i B-hallen.

Tidig reducering i tredje
För Linköpings del gällde det att snabbt få in en reduceringspuck för att få liv i matchen igen. Spelet gick ut på enkelhet och många skott mot mål. Sami Torkki retade gallfeber på sina motståndare samtidigt som Johan Andersson serverade Patric Blomdahl framför mål, reducering till 2-4 efter bara tre minuter. Det snabba målet kom alltså, precis vad LHC behövde.

Hemmapubliken vaknade till liv igen, precis som Djurgårdens ultradefensiv. Det var enbart bevakning av ledningen som gällde för gästerna, som backade hem på tok för mycket för sitt eget bästa. Ronnie Pettersson drog på sig en tvåminutare, men trots ett par chanser kunde inte Linköping reducera ytterligare i det numerära överläget. Gästerna fortsatte med sin tydliga taktik - inte gå bort sig. Det fanns knappt en djurgårdare på offensiv planhalva stundtalsi tredje perioden. Tyvärr visade sig taktiken fungera.

Löfberg missade ännu ett friläge, varefter Tim Eriksson trollade fram en utvisning på just Löfberg. LHC skapade ännu fler målchanser, men Lassila hade en räddande ängel på sin axel denna kväll. Med två minuter kvar tog LHC timeout och jagade ytterligare reducering i spel sex mot fem, men som vanligt lyckas inte detta något vidare. Djurgården höll undan och gjorde det sedvanliga målet i tom kasse genom Ottosson efter att Andreas Holmqvist sjabblat vid offensiv blå. 

Det minst dåliga laget vann
Inget av lagen imponerade ikväll, men Djurgården glänste till då och då och avgjorde. Ett så här tamt och oinspirerat Linköping var det länge sedan jag såg, det måste ha varit flera år sedan sist. Det är bara att gratulera Djurgården till tre välbehövliga poäng i jakten på slutspel. Den här matchen har jag redan glömt. Den är, precis som Djurgårdens sexton guld, historia.

Ny match på tisdag igen och för LHC:s del står Modo för motståndet i Cloetta Center. Dags att omgående påbörja nästa förlustfria svit på hemmaplan.

Matchfakta

Linköping - Djurgården 2-5 (0-2, 1-2, 1-1)

Första perioden 
0-1 (02:41) Daniel Rudslätt (Ottosson, Pettersson)
0-2 (18:09) Christoffer Löfberg (Falk, Andersson), spel fem mot fyra

Andra perioden 
1-2 (04:30) Tim Eriksson (Söderström, M Johansson), spel fem mot fyra
1-3 (15:09) Anti-Pekka Lamberg (Eklund)
1-4 (16:21) Patrick Thoresen (Bremberg)

Tredje perioden 
2-4 (03:11) Patric Blomdahl (Andersson)
2-5 (19:23) Kristofer Ottosson (Thörn), tom kasse

Skott: 35-26 (4-16, 17-6, 14-4)
Utvisningar: Linköping 31 minuter, Djurgården 10 minuter.
Domare: Sören Persson
Publik: 7914

Spelarpoäng, Linköping
1. Tim Eriksson
2. Thomas Johansson
3. Jyrkki Välivaara

Spelarpoäng, Djurgården
1. Daniel Rudslätt
2. Christoffer Löfberg
3. Teemu Lassila

0 kommentarer