Dystra tankar inför slutspelet
Forumskribenten Terva är negativt inställd till Luleås chansen i det väntande slutspelet efter lagets bottennapp i lördagens hemmamatch mot Timrå. Terva är så pass övertygad om att Luleå kommer att åka på fyra raka förluster i kvartsfinalen att han kan tänka sig att äta upp sin gamla Luleåhalsduk om så inte blir fallet.
I dagens nätupplaga av Expressen kan man läsa att Luleå-supportrarna är upprörda över att Lubos Bartecko kommer att lämna laget efter kvartsfinalserien. Vad kan då vara mer glädjande än att Bartecko faktiskt kommer att spela säsongen ut med Luleå? Allting talar för att det blir så eftersom det inte finns något som talar för att Luleå kommer att överleva en kvartsfinalserie. Frågan är om Luleå över huvudtaget skulle klara sig igenom en kvalserie med tanke på prestationerna efter OS-uppehållet. Problemet är inte att Luleå spelat dåligt tre matcher i rad, det som oroar mest är att laget spelat sämre och sämre för varje match. Hur långt ner kommer vi att rasa innan eländet tar slut? I matchen mot Djurgården förlorade man viktiga poäng på grund av tre insläppta mål i boxplay, den spelform som varit Luleås akilleshäl under nästan hela säsongen. Matchen mot Brynäs förlorade man efter allmänt tamt och slarvigt spel där man aldrig riktigt skapade några heta målchanser. Slutligen så förlorade man matchen mot Timrå efter en ordentlig mental kollaps och det är så problemet stavas, dåligt självförtroende.
Man spelade faktiskt skjortan av Timrå under matchens inledande minuter då motståndarna knappt fick låna pucken, ettan hängde verkligen i luften. Då stack Pavel Rosa upp i ett anfall medan resten av laget bytte och sköt på vinst och förlust från distans och skottet borrar sig in i Leinonens bortre kryss. I vanliga fall brukar ett lag som haft spelövertag klara av ett skitmål i baken, men vad händer? Luleå tappar allt spel och agerar tamt och ängsligt resten av matchen. Lagets mentala status är det sämsta tänkbara endast en omgång ifrån slutspelet.
Den tyngsta och svåraste matchen är matchen mot sig själv och det är precis den som Luleå utkämpar just nu. En utdragen kamp mot sina inre demoner i form av ängslan, osäkerhet och rädslan att förlora. Alla idrottsmän och kvinnor har någon gång varit där och alla dessa vet hur lång tid det kan ta att kämpa sig uppför detta berg som står i vägen. Att bygga upp ett sargat självförtroende tar tid och det är just det Luleå inte förfogar över. Laget har en, högst två matcher på sig att vända skutan. Att hamna i ett underläge med 2-0 i matcher är tyvärr ett omöjligt uppdrag för Luleå i nuläget. En vinst mot MODO på måndag skulle säkert ge självförtroendet en knuff i rätt riktning, men räcker det? I ett slutspel så måste man klara av motgångar i form av oflyt, taskiga domarbeslut och framförallt baklängesmål. Klarar man inte av ett ynkligt mål mot Timrå i en seriematch, hur kommer det då inte att se ut när Frölunda eller Linköping gör två snabba mål i första perioden? Det optimala scenariot vore att man vinner en tät match mot MODO där man tvingas jaga hela matchen som avgörs först i tredje perioden. Vidare så krävs det att Luleå får en drömstart i kvartsfinalen och vinner en, gärna två matcher, men en sådan vändning skulle vara en riktig bragd.
Den intressanta frågan är vad Luleå egentligen har pysslat med under OS-uppehållet? Varför har man fått den här formsvackan just nu? Optimisten i mig säger att Luleå kanske är nedtränade, men realisten i mig säger att det vore en otrolig chansning att vara nedtränad just nu. Är det värt att riskera att mentalt hamna i en formsvacka så som Luleå uppenbarligen har gjort? Knappast. Optimisten i mig, ja det finns faktiskt en liten sådan, säger vidare att Luleå kanske fejkar formen och är fokuserade på slutspelet eller kanske rent utav lägger sig för att slippa Färjestad i kvartsfinal? Jag hade kunnat köpa resonemanget om Luleå spelat som krattor hela matchen mot Timrå, men efter att ha sett deras fina start så går det inte att tro att de fejkar formen eller har dåligt fokus. Att medvetet hamna på en sjätteplats är heller inte riskfritt eftersom man då riskerar att möta Frölunda. Ett Frölunda som har ett mentalt övertag på Luleå efter alla storvinster de senaste åren.
Som ni märker så känner jag mig ganska hopplös inför Luleås kommande slutspelssejour. Detta slutspel som vi alla har sett fram emot sedan jul. För första gången på flera år så skulle Luleå ha en ärlig chans i kvartsfinalen. Tyvärr så är Luleå helt under isen nu och det berodde inte på de förväntade skadorna eller den tunna truppen. Utan istället så har Luleå lyckats sväva i det blå under OS-uppehållet och själv försatt sig i denna sits. Hade man tagit matcherna mot Djurgården och Brynäs på större allvar så hade man sluppit hamna i detta mentala helvete som man nu befinner sig i.
Självklart är hoppet det sista som överger en och det är lätt att gripa efter halmstrån och minnas slutspelet 1993 då Luleå mirakelvände kvartsfinalen mot Färjestad och Lasse Hurtig var kungen i sudden death, men hur ofta inträffar såna saker? Jag är tyvärr ganska säker på att vi åker ut med 0-4 i matcher, vi vinner en match på sin höjd. De problem som Luleå har löser man inte över en natt. Jag är nästan så säker på min sak så att jag gör en ”08-hockey”, det vill säga äter upp något som inte vanligtvis anses som föda ifall Luleå skulle gå vidare. Jag har ju en gammal Luleåhalsduk med stålmannenlogotypen. Kanske den skulle gå ner med lite aromat och ketchup? Nä, vid närmare eftertanke så gör halsduken mer nytta som ett plagg än som livsmedel. Sen så funkar ju världen så att allting går precis tvärtom om man lovar att äta upp en halsduk. I och för sig så är det inte ett så dyrt pris att betala för att Luleå ska få spela semifinal. Ett läkarbesök kostar ju bara 150 spänn, plus lite aromat och ketchup.
