Återblick, skräll och delat ansvar
Det krävdes meriter från OS, NHL, VM, toppklubbar, högt och åter högt. Det blev – Rögles headcoach Gunnar Persson.
Vi har tidigare provat det där med nya grejer och för att mildra det hela lite så har det inte slutat så bra. Nu blev inte Janne Karlsson huvudtränare utan Gunnar Persson. Så långt allt väl. Han har meriter att leda ett hockeylag som högste ansvarig sedan tidigare.
Det jag ställer mig tveksam till är vinnarskallen. Visst, tillsammans med Roger Melin nådde han ända fram med Brynäs 1999 men det var då det. På egen hand har det inte hänt så mycket. Att ha tränat kaffegänget och Rögle känns inte sådär hett.
Det verkar på något sätt som, att döma från Perssons beskrivning av sig själv till Hockeyligan, att man fått ännu en Melin. I alla fall hockey- och ledarskapsmässigt, även om han säger sig vara annorlunda som människa.
Men det ska erkännas att jag inte vet så mycket i detalj om Herr Persson. Pressen på att han ska lyckas kommer att bli stor.
Själv trodde jag mer på Kenta Johansson i Timrå eftersom norrlandsgängets trupp knappast kommer att vara något smörgåsbord nästa säsong.
Jag tackar högre makter för att det inte blev något delat ansvar. Det är lätt att hålla med nye Perssons åsikter om ansvarsuppdelningen som han delgav Östgöta Correspondenten:
– Det måste vara en som kan halshuggas om det går illa.
Jag tänkte bjuda på en liten återblick på några av de senaste tränare vi haft.
Jim Brithén är lite av en personlig favorit sedan han beordrade natträning efter att laget spelat dåligt. Han styrde över klubben när laget fortfarande bestod mestadels av egna produkter och var med att ge Magnus Johansson chansen i A-laget vid tidig ålder.
Sedan kom Tommy Boustedt och satte LHC och Linköping på kartan. Som tack snodde han med sig Mange till Frölunda trots löften om att inte värva från föreningen. Men det går inte att förneka att hans tränarstil var framgångsrik.
Att Ulf Weinstock någonsin spelat back var svårt att kunna tänka sig under hans år i LHC. Han förde upp föreningen till högsta serien och fick fortsatt förtroende. Allt framåt och inget bakåt var modellen. Det gick bra i Allsvenskan men slutade med gruvligt fiasko i Elitserien.
Sedan var det dags för ännu ett oprövat kort och en ny modell.
Om ni inte minns så kan jag fräscha upp ert minne. Mats Weiderstål och Torgny Bendelin skulle dela på tränaransvaret. Det gick bra – först. Men sen bestämde sig ledningen för att satsa på Weiderstål och kickade Bendelin.
Problemet var bara att man sparkade fel person. Efter att Weiderstål kört ner föreningen i botten fick Bendelin komma tillbaka och ta hans plats. Snurrigt? Utan tvekan. Torgny räddade i alla fall skeppet.
I kölvattnet från hemliga brev, tränarbråk, interna konflikter och skriverier ville man ha en trygg rorsman.
Nu abdikerar Roger Melin från tronen och enligt vad jag har förstått gör han det frivilligt. LHC har varit ett topplag i serien men inte lyckats alls i slutspelet. Når man inte semifinal i år stavas den krassa verkligheten fiasko.
En förklaring är centerpositionen. Fortfarande ser det knapert ut och någon som kunde teka hade det varit trevligt att ha i laget.
Nu är det snart dags för en ny tränarduo - GP och JK.
Då kanske spelarna håller sig ifrån trubbel med rättvisan och att vi slipper negativa skriverier.
Alltid något.
