Dagen efter: Ingen sorg för Göteborg
LHCFans-redaktionen tar en tillbakablick på gårdagens smått mirakulösa seger i Scandinavium, där tolv tusen pinsamt tysta göteborgare förnedrade sig själva.
Så här dagen efter Linköpings första seger i Scandinavium sedan 2003 är halsen öm och huvudet trött. Humöret är däremot på topp, precis som för de övriga LHC-supportrarna på plats. 19 tappra var vi som tog bussen från Linköping till "sveriges största plåtskjul" för att fortsätta leva vår slutspelsdröm.
***
Kort om själva matchen vill jag bara säga att jag tycker att Linköping vann rättvist för att man var smartare och effektivare, plus att man hade det där lilla extra flytet som krävs.
Fascinerande är att Frölunda och Luleå som låg etta respektive trea i grundseriens powerplay-statistik ligger sjua och åtta i slutspelets. Det är knappast någon slump att just dessa två lags spel är så "fruktansvärt" - det finns faktiskt motståndare också.
***
Hur som helst känner jag ingen som helst sorg för Göteborgspubliken. Här snackar vi bortskämd sittplatspublik i överflöd, gnällkärringar som buar åt både sitt eget lag, motståndarlaget och domaren så fort chansen ges. Medgångssupportrar som endast vaknar till liv när favoritlaget gör mål - fem minuter senare är det tillbaka till gnället igen när laget stött på motstånd och råkar slå en felpassning.
Sällan har heller tolv tusen människor varit så tysta. Att med en minimal bortaklack kunna köra växelramsor med fem sittplatsare femtio meter bort i en fullsatt slutspelsarena borde vara omöjligt, men det var det verkligen inte. Efter ett tag var det i alla fall någon bland dönickarna som reagerade och fick igång någon form av stöttning - ett bra initiativ.
Frölunda har publikproblem. Inte med kvantiteten, utan med kvaliteten. Det finns ingen klack värd namnet och det enda som håller någon form av liv i begravningsföreställningen är en trumma. Orden "fantasi" och "variation" verkar ha fallit bort ur den göteborgska hockeypublikens vokabulär. Ordet "Frölunda" och klappande i ett par olika kombinationer är det som bjuds.
Som vanligt finns det alltid undantag - en liten klick försöker göra sitt bästa och stötta sitt lag på ett bra sätt. Tyvärr för Frölundas del är de alldeles för få och alldeles för röstsvaga, när övriga publiken inte alls bjuder till har de en rejält hopplös uppgift.
Publiken i Scandinavium är helt enkelt bortskämd.
***
Kvällens två pinsammaste inslag måste ändå vara den "NHL-wannabe" som ligger bakom följande:
- "Gör massa ljud"-reklamen på storskärmarna. Pinsamt, dessutom lurendrejeri. Det är knappast någon slump att den så kallade ljudmätaren betett sig likadant båda matcherna mot LHC och stannat på 112 dB... Skulle vara intressant att se vad som händer om publiken är tyst på söndag.
- Handdukarna, eller vad de nu ska föreställa, som lagts ut i arenan. Små vita sponsrade fånigheter som publiken ska vifta med när det blir mål. De kanske duger som näsduk att snyta sig i?
Jag säger då det, är det detta som är hockeykultur vill jag aldrig få en sådan i min stad...
***
Apropå gnällighet, en del av hemmapublikens press på domaren i Scandinavium kommer från de repriser som visas på storbildsskärmarna. Så vitt jag vet är det väldigt restriktivt med repriser i övriga landets elitarenor, just på grund av riskerna med påverkan. Men det är klart, "storklubben" Frölunda kanske inte har råd med en egen produktion, utan förlitar sig enbart på Canal+ som i går...
***
Aftonbladets Wennerholm har som vanligt intressanta åsikter. "Klubben är en till stora delar hopvärvad främlingslegion" skriver han om Linköping. Givetvis jämför han då med Frölunda, där ur-göteborgarna Seikola, Tukio, Kallio, Krog, Niemi, Plüss och Koivisto utgör stommen... eller?
***
Till sist, ett stort tack till de medresenärer och medsupportrar som var på plats i Göteborg denna historiska onsdagkväll. Vad vore livet utan vänner?
