Salo stoppade LHC:s dröm
Linköpings dröm om att inför hemmapubliken gå till sin första SM-final någonsin grusades ordentligt av Tommy Salo, som var snudd på omutlig när göteborgarna bortavann med 4-1.
Det kändes som att det var "vinna eller försvinna" för båda lagen denna tisdagkväll i Linköping. LHC med 3-2 i matcher hade läge att avgöra på hemmaplan och kändes snudd på tvungna att ta den chansen, eftersom en sjunde och avgörande match i Scandinavium kändes lite smått jobbig.
Även denna kväll var det långt ifrån fullsatt, precis som i Göteborg sist. Kanske inte så underligt, med tanke på att över 1000 biljetter släpptes från Ticnet på matchdagen eftersom de inte hämtats ut i tid.
Publiken hann knappt reagera på nedsläppet innan matchens första nätrassel kom. Knappa halvminuten var spelad när Koivisto på tok för obevakad fick avancera in i anfallszonen och med ett dragskott sätta 0-1 med ett skott som Norrena med lätthet räddar en "vanlig" dag. Denna dag var dock inte vanlig...
Fråga Tommy Salo, som var helt magnifik i matchens första avdelning. Hemmalaget radade upp målchanser, delvis med domare Lahtis hjälp, men pucken letade sig aldrig in i nät. Antingen var det skott utanför, exempelvis Mårtensson som sköt på "fel" sida av det öppna målet, eller så var Salo i vägen på det ena underliga sättet efter det andra. Visst hade Frölunda också lägen att utöka ledningen, men de var inte av samma mängd och kvalitet som Linköpings.
Katastrofal mittperiod
Tommy Salo var sanslöst bra ikväll, men lika sanslöst dåliga var Linköping i mittperioden. Felpassningar, frånvaro av markeringsspel, missade chanser, klumpiga utvisningar och bristande lagspel var bara några av de ingredienser som hemmalaget "bjöd" på. Jag satt och bönade och bad om en timeout från Melin, medan Frölunda tackade och tog emot genom att pinsamt enkelt göra 0-2.
Åter igen var det en back i Frölunda som blev målskytt, Sundin, genom ett "skitmål" i powerplay där pucken precis gick över mållinjen. Det kvittar i och för sig vem som gör målen och hur, men det är iögonfallande. Detsamma gäller Tomi Kallios ständiga ramlande på isen. Att ha honom och filmstjärnan Andersson i samma kedja är intressant, men de försöken gick Lahti åtminstone inte på. Däremot vände bedömningsnivån i andra tredjedelen till att gå emot Linköping, som därför blev ännu mer lidande än man orsakade själva.
Full fart framåt - i ett par minuter
Det fanns bara en sak som gällde inför tredje akten - få hål på kvällens gigant. Strunt samma om man förlorar med 0-8, 1-3 eller 0-2, det fanns helt enkelt inte mycket att fundera på, tyckte vi på läktarplats. Frölundas defensivinriktade spel hade förvisso visat sig lyckosamt, men likväl är det framåt som gäller - inget att förlora i det läget.
En halv minut in i perioden kom också reduceringen till 1-2 av Johan Lindström. Det var kvällens enda glädjestund för Linköping, som sedan åter föll tillbaka i Frölundas effektiva tråkdefensiv. Gästerna spelade i stort sett likadant som Linköping gjorde i början av matchserien, avvaktade och utnyttjade motståndarnas misstag. 1-3 och 1-4 kom som brev på posten och matchen var helt körd för östgötarna, trots att Salo gång på gång tappade puckar till höger och vänster och räddades av stolpar och täckande försvarare.
Tyvärr bara att gratulera Frölunda till en tråkig och smart seger. Den som har anklagat LHC för tråkhockey tidigare kan nu byta hatobjekt till Frölunda istället. Matchserien är kvitterad, 3-3 i matcher, med hemmafördel för göteborgarna i sista matchen. I detta nu känns det som att serien är avgjord till Frölundas fördel, men det återstår att se på torsdag. Linköping har "egentligen" vunnit två matcher i Göteborg. En annan sak: tidigare har inget lag vänt 1-3 i matcher till seger, men som vi vet är statistik totalt ointressant i det här läget.
Nu är det bara vinst som gäller i kommande match - och den här gången är det verkligen så. Final - eller tack och godnatt.
Linköping för sena i allt
Timeouten kom för sent, slagsmålen kom för sent, viljan kom inte alls... kort sammanfattning av LHC:s sämsta spelmässiga insats på ett bra tag. Snacka om antiklimax - bryt ihop och kom igen. Det stinker säkert besvikelse om delar av denna rapport, men det är inte ett dugg underligt eftersom jag är duktigt besviken på LHC ikväll.
Med lite distans till det hela lugnar det säkerligen ner sig och laget har gjort den bästa säsongen någonsin i föreningens historia. Men ändå, att vika ner sig på det sätt man gjorde ikväll är inte acceptabelt. Som sagt, dags för mig att bryta ihop och komma igen... på återseende.
PS. Det är trots allt förbannat trevligt att spela semifinal i stället för kvalserie. DS.
Matchfakta
Linköping - Frölunda 1-4 (0-1, 0-1, 1-2)
Första perioden
0-1 (00:27) Tom Koivisto (Kallio)
Andra perioden
0-2 (08:34) Ronnie Sundin (Johnson), spel fem mot fyra
Tredje perioden
1-2 (00:32) Johan Lindström (Håkanson)
1-3 (05:58) Magnus Kahnberg (Lundqvist, Tolsa)
1-4 (15:12) Jason Krog (Kallio)
Skott: 31-29 (10-7, 8-14, 13-8)
Utvisningar: Linköping 26 minuter, Frölunda 24 minuter
Domare: Robert Lahti, Västerås
Publik: 8025
Spelarpoäng, Linköping
1. Mikael Håkanson
2. Tony Mårtensson
3. Fredrik Emvall
Spelarpoäng, Frölunda
1. Tommy Salo
2. Peter Högardh
3. Ronnie Sundin
