Krönika: Hemma är verkligen bäst
Linköping har inlett serien minst sagt trevande, men LHCFans-redaktionen konstaterar att laget fortfarande är bäst på hemmaplan trots allt.
Elitserien 2006/2007 är så här långt en mycket underhållande serie. Åtminstone om man ska försöka vara någorlunda objektiv, ur LHC-ögon har inledningen varit måttligt roande, ibland till och med snudd på tragikomisk. Efter en sprudlande hemmapremiär där Frölunda krossades med 5-2 i underkant har det mesta gått snett.
På grund av jippon i hemmaarenan har flera matcher flyttats hit och dit och LHC har spelat tre raka bortamatcher - med ett bedrövligt facit. Matcherna mot Djurgården och MODO var förvisso hyfsade stundtals, men i Skellefteå var laget helt enkelt sämre än sin motståndare. Tre poäng efter fyra matcher var inte godkänt så långt.
Hemma är verkligen bäst
I eftermiddag var laget äntligen tillbaka på hemmaplan igen - och där är man verkligen som hemma. I fjol var man näst bästa hemmalag i hela serien och övertygade i Cloetta Center - och så har det faktiskt också sett ut hittills om man ska hårddra det. Att kunna ha hemmatryggheten att falla tillbaka på när det blåser snålt i övrigt är mycket, mycket värdefullt.
Vad ska då laget göra åt bortaspelet? Framför allt verkar det vara en fråga om inställning, det har sett underligt slappt ut i de avgörande lägena av förlustmatcherna hittills. Att inte få hål på MODO är svagt, att totalt tappa sista perioden i Stockholm illa och att inte ens vara värda poäng i Skellefteå är underkänt.
Det är nästan så man saknar förra säsongens "gnuggkedja" med Patric Blomdahl, Johan Andersson (nu i Timrå) och Martin Samuelsson eftersom de var ruggigt jobbiga att möta, rent fysiskt. Den här säsongen är styrkorna mer jämnt fördelade över femmorna och även om bredden så klart är en styrka kan frånvaron av spetsen ge utslag i enskilda matcher.
Målvakten Roman Cechmanek har varit strålande i kassen.
Cechmanek ett ljus i skymningen
Ljuset försvinner allt mer när vi närmar oss vintern, men vår nye store tjeckiske vän mellan stolparna lyser klart. Han har hamnat i skymundan både av andra målvakter och andra nyförvärv i serien - men han levererar verkligen. Roman är praktiskt taget delad tvåa i serien hittills tillsammans med Brynäs-Kristan, bara slagen av Backlund.
Irrationell, stapplig och annorlunda, men ändå jäkligt bra. Det är precis vad han är, den gode Roman. När han värvades som ersättare för Norrena kändes det bra och nu känns det till och med riktigt bra. Backsidan känns också relativt trygg, plus att jätten Ivan Majesky ansluter om några veckor.
Tekningsgeniet Joakim Eriksson har inte presterat poängmässigt.
Upp till bevis i offensiven
Att ha seriens näst bäste målvakt och en bra defensiv, men ändå bara två segrar på fem matcher är inte bra. Offensiven måste förbättras och det finns rejält med sparkapital att plocka av. Joakim Eriksson började bra och är en grym tekare, men har snudd på försvunnit i poängprotokollet. Skytten Paul Healey borde börja visa vad han går för snart, precis som lagkaptenen Magnus Johansson.
Nästa match för Linköpings del spelas på torsdag och åter igen är det en bortamatch, den här gången mot svårast tänkbara motstånd. Serieledarna Timrå övertygar, men LHC vann tre av fyra möten lagen emellan ifjol och har kanske en liten mental styrka i det. Trots allt är det med relativt liten press man åker till matchen. Det gäller att ta tillvara på de extra vilodagarna nu i veckan och verkligen få igång ett eget offensivt spel. Defensiven håller definitivt att bygga på.
Det gäller att ha tålamod, men börjar det inte hända något med bortaspelet inom en sisådär fem-tio omgångar får vi nog börja fundera på något mer radikalt. Förhoppningsvis slipper vi det, för det har historiskt sett inte varit någon lysande lösning i Linköping.
