VIK-klassiker: Denis Chervyakov
Det finns lirare och målskyttar som publiken kommer ihåg, men det finns även andra karismatiska spelartyper som många i publiken lär sig uppskatta. Ett exempel på en sådan spelare i VIK:s historia är Denis Chervyakov.
Det var hösten 1999 och VIK-ledningen med Curt Lundmark och tränaren Göran ”Flygis” Sjöberg i spetsen letade efter en back som skulle ta den sista backplatsen inför elitseriestarten (den senaste elitseriestarten i Västerås för övrigt…) Då bestod backuppsättningen av Henric Björkman, Andrei Lulin, Rikard Ekström, Joakim Lundberg och Mattias Holmstedt. De gamla rinkrävarna Arto Blomsten och Patrik Höglund var tänkta som stöttespelare men skadeproblem för båda innebar att de fick pensionera sig efter att bara spelat 20 matcher tillsammans under säsongen.
Alltså var det läge för ett nyförvärv på backsidan och valet föll på den då 29-årige ryske backen Denis Chervyakov, med två NHL-matcher för Boston Bruins på meritlistan. Chervyakov hade säsongen innan flackat runt i IHL och ECHL i Nordamerika, men till största delen spelat i det respektabla och nu nerlagda IHL med Cincinnati. Göran ”Flygis” Sjöberg var nöjd med Chervyakovs spel i träningsmatcherna och VLT skrev ”Godkänt, Chervyakov”, inget mer, efter en träningsmatch. Chervyakov fick kontrakt.
Jag läste själv en artikel om Chervyakov från USA där de pratat med honom inför hans kommande äventyr i Sverige. Chervyakov sa att de inte tolererar slagsmål eller fult spel i Sverige, så han sa att han skulle ta det lugnt… Några dagar senare var det elitseriepremiär hemma mot AIK Solna inför 4044 i Rocklundahallen. Vi i publiken kollade givetvis in den nya #47:an extra noga.
Man blev paff över Chervyakovs första byte i elitserien, då han slashade AIK:s 100 kilos forward Björn Ahlström kanske tio gånger på hälsenorna och crosscheckade honom lätt i ryggen under hela bytet. När det blev avblåsning vände sig den store och givetvis arge Ahlström om mot Chervyakov, som direkt svarade med att åter lägga klubban bakom gnagarens hälsenor och peta lite för att sedan ta en brottningsmatch. Domaren då? Han visade ut båda för roughing, den var ingen nolltolerans på den tiden…
I nästa match borta mot Malmö var det dags för Chervyakov att på allvar ”presentera” sig. Jag satt och lyssnade på sportradion den 18 september 1999 då det blev dags för ett glimt från Malmö. En uppjagad reporter berättade om den våldsamma fighten mellan Malmös tuffing Niklas Sundblad och Chervyakov. Sundblad hade tydligen petat på Magnus ”Mankan” Erikssons plockhandske och det tolererade inte den AHL-präglade Chervyakov som tände på alla åtta cylindrar…
Säsongen fortsatte och det gjorde också Chervyakovs utvisningar. Curt Lundmark började tröttna på domarna som verkade visa ut Chervyakov bara för att det var han. Chervyakov tog dock bara inte en massa utvisningar, han spelade ett bra defensivt backspel också. I en match mot Djurgården hemma i Rocklunda vågade knappt Djurgårdarna sig in i VIK-zonen när Chervyakov var på isen och VIK vann med 5-2. Men i slutändan tyckte VIK-ledningen att det var ohållbart med domarnas (orättvisa?) jakt på Denis och man sålde honom till tyska Hannover där han avslutade säsongen.
VIK satsade istället på junioren Jonnie Karlsson och ramlade sedan ur elitserien efter att ha tvingats använda Paul Andersson-Everberg och Fredrik Öberg som backar… Säsongen efter det spelade Chervyakov ytterligare en säsong i Nordamerika i Augusta i ECHL för att sedan sluta sin aktiva karriär på grund av ljumskproblem vad jag kan förstå. En sann hockeykrigare och kämpe hade fått lämna rampljuset, men några av oss kommer ihåg hans fighterhjärta och inställning än idag…
