Ett sjunkande skepp kommer lastat
Linköpings HC har på ett halvår förvandlats från en stabil, pålitlig lagmaskin till ett rosslande maskineri som hostar sig fram i Elitserien. Om inte saker börjar hända omgående kan det bära av ordentligt utför.
Förra säsongen slutade så när med en SM-final och Linköpings HC hade under Roger Melins ledning tagit ännu ett taktfast kliv mot den absoluta sverigetoppen. Tre raka slutspel, med bättre och bättre resultat - nya arena, bättre ekonomi och en allmänt välmående förening.
Föreningen i sig mår fortfarande bra och folket runt omkring gör ett utomordentligt jobb för att situationen ska förbli på det sättet. Det vill jag först klargöra, så ingen tror någonting annat - den populära benämningen "LHC-andan" är enligt mig levande i allra högsta grad
Men, problemet är att laget inte presterar. Ingenting fungerar. Laget är överlägset sämst i serien i powerplay och även spelet i boxplay blir allt sämre. Just nu är det femteplatsen som gäller, men det är tre ynka poäng ner till åttan och sex poäng till nian. Målskyttet klickar, försvarsspelet är virrigt, spelare underpresterar på löpande band. Det kan gå fort nedåt.
Men varför är det så?
Linköping har seriens kanske allra bästa målvaktspar i Roman Cechmanek och Jonas Fransson - men vinner inte. Det finns fler än tio landslagsmän i truppen och därtill lovande ungdomar och rutinerade rävar, som bevisligen kan prestera när det gäller. Emvall var poängbäst i Channel One Cup, Mårtensson dominerade spelmässigt. Det ser ut som en perfekt lagsammansättning, men det blir bara verklighet på pappret, i fantasin.
Jag kan fortsätta länge att rabbla problem, men det lär inte göra någonting bättre. Knäckfrågan är: varför går det så fel i LHC, när i princip samtliga spelare gör så bra ifrån sig på annat håll när de får chansen? När vi vet vad de egentligen går för?
Svaret är till synes enkelt: lagets ledning - tränarparet. Jag är själv ingen utbildad tränare och jag har aldrig spelat ishockey på någon vettig nivå. Jag är en amatör, en hockeyälskare, bara en utomstående person som tycker sig se att någonting är fel. Men likväl har jag, liksom alla andra i LHC-familjen och runt omkring den, en rätt att uttrycka min åsikt.
Det blev en hel del gnäll både från LHC:s ledning och spelare när några supportrar visade sitt misstycke med ansvarige tränaren nyligen. Är det så underligt att folk reagerar när deras älskade lag underpresterar gång på gång? Och nej, det gäller inte bara en enda misslyckad match som ger förnedrande 5-0 i baken mot ett pånyttfött Frölunda - det gäller så mycket mer än så.
Laget har inget för mig synligt grundspel att falla tillbaka på, ingen trygghet, ingen stabilitet. Enstaka spelare och formationer glänser till ibland och gör gudomligt vackra saker, men det finns ingen stabilitet!
Se bara på hemmamatchen mot HV71, med 8(!) insläppta mål. På jättetappet i Globen, då ledning med 3-1 raskt blev underläge 3-4. På den totala utspelningen av Brynäs, då 51 skott resulterade i ett(!) mål och förlust. På förnedringen 0-5 mot Frölunda när Salo förtrollas till en målvaktsfantom. På 2-6 första matchen i Globen, då korthuset rasar på några minuter. Det finns ytterligare exempel att ta till om man skulle vilja, se till exempel på den enligt mig felaktiga behandlingen av Jyrki Välivaara och Jonas Junland.
Vi förlorar ju nästan ingenting, säger någon. Vi vinner nästan ingenting, säger jag. Det är det ishockey handlar om - att göra fler mål än motståndarna och i längden samla fler poäng i tabellen. Det gör inte LHC just nu. Hade vi inte varit så starka på hemmaplan i inledningen och haft det där lilla flytet just då, då hade vi legat riktigt illa till.
Men vad ska då göras? För mig är svaret givet - ansvaret ligger hos tränarparet. Hur mycket jag än tycker om både Gunnar Persson och Janne Karlsson som personer, så hjälper det inte lagets prestation. De är riktigt trevliga att ha att göra med båda två, men just nu kan de uppenbarligen inte få ordning på laget enligt mitt sätt att se på saken.
Därför är det ganska naturligt att många i supporterleden kräver Gunnar Perssons avgång, i och med hans roll som huvudtränare och ytterst ansvarig. Jag har inte kommit så långt själv i processen att jag tycker det är dags - men ser det inte bättre ut före nyår börjar det berömda "råttet bli mågat".
Något måste göras, kanske är det läge att lämna över huvudansvaret till Janne som en första åtgärd. Eller varför inte ta hem Johan Bülow från Bofors och få in tonvis av extra hjärta och vilja i laget, i båset och i omklädningsrummet? Något måste göras.
Jag hoppas bara att ledningen också inser det vi andra redan har insett - innan det är för sent.
