HockeyKrönika: Äntligen!
Efter anklagelser om för snällt spel och alldeles för lite känslor har det verkligen hettat till i finalserien. Modos förmodade trötthet efter fjorton stenhårda matcher har lyst med sin frånvaro. Nu är dem endast en match från att få lyfta Le Mat-pokalen.
Den slutgiltiga kampen närmar sig med stormsteg. Efter anklagelser om för snällt spel och för lite känslor har det verkligen hettat till mellan finallagen. Modo sägs "mörka" en axelskada på backbjässen Mattias Timander. Linköping i sin tur har lovat att ge laget från Örnsköldsvik ett riktigt helvete i Cloetta Center. Inte konstigt med tanke på vad de själva har fått utstå i Swedbank Arena. Matcherna i Örnsköldsvik har bokstavligt talat bjudit Linköping på ett riktigt mörker. Räkna med att revanschlusten är stor hos LHC. En sak är säker: Modo kommer att få det tufft, riktigt tufft. En spelare Modo verkligen får se upp med ikväll är Tony Mårtensson. Han vill utan tvekan visa vad han verkligen går för, efter den hårda kritik han har fått utstå den senaste tiden.
Det är på hemmaplan de båda lagen har tagit sina segrar. På bortaplan har det på något underligt sätt låst sig. Linköpings spel i förlängningen i final fem var visserligen riktigt bra, men de lyckades inte få hål på finalseriens bästa slovak, Karol Krizan. Nu krävs det att Modo tar finalseriens första bortaseger för att ro guldet i hamn. Lyckas man inte är det visserligen ingen kris. Vid en eventuell förlust spelas den sjunde och avgörande matchen hemma i Swedbank Arena. I värsta fall får man plocka fram en väl beprövad metod, släcka lyset. Det har ju visat sig fungera alldeles utmärkt tidigare. Fråga bara Rastislav Stana.
Om Modo lyckas bryta sin finalförbannelse är hjältarna många. Hemmasönerna Per Svartvadet och Niklas Sundström kommer att hyllas som de största. De har hela säsongen personifierat hjärta och vilja, utan dem hade Modo inte spelat final. Deras tröjor är redan halvvägs uppe i Swedbank Arenas tak. Vinner Modo guld lär de båda få se sina tröjor hissas upp i taket den dagen de väljer att avsluta sina karriärer.
•••
Ordkriget mellan konkurrerande sportjournalister verkar aldrig ta slut. Det skrivs hela krönikor där finurliga små snytingar delas ut till konkurrenterna. De senaste i raden att tjafsa: Lasse Anrell och Claes Runheim. Den sistnämnde fick ett "pris" av Sportbladets krönikör Lasse Anrell och gick genast i taket. I en kolumn i Metro passar han på att dela ut rejäla kängor till Anrell. Han anklagar denne för att vara okunnig och ofta kritisera sina konkurrenter. Självkännedomen är minst sagt på topp. Om jag inte minns helt fel var det just Claes Runheim som totalt sågade sina kvinnliga kollegor.
Så vitt jag vet vill de som läser "sportkrönikorna" inte läsa om annat än sport i dessa. Läsarna vill inte följa dessa intriger, värre än i den värsta såpoperan. Lägg ner stridsyxan, våga vara den som slutar först, och skriv det ni skall skriva om, sport!
