Krönika: Bara tomhet kvar
Efter sex matcher är Modo svenska mästare i ishockey och Linköping står som tvåa. Det är svårt att vara nobel i nederlagets stund...
Det började så bra, både i finalserien och i match 6. Ledning med 2-1 i matcher respektive mål, men ändå sket det sig på alla sätt det kunde skita sig.
Först ska jag givetvis passa på att gratulera Modo till SM-guldet, jag tycker trots allt att det är en värdig svensk mästarförening vi har fått år 2007. Det finns många stora, rutinerade spelare som har jobbat sig till segern och många unga killar som har ännu mer framför sig.
Och framför allt finns Karol Krizan.
***
Ändå är det med bitterhet jag sitter här just nu. Jag är förvisso mer än nöjd med Linköpings säsong i stort, inte minst med tanke på att laget riskerade kvalspel. Jag är minst sagt nöjd med Janne Karlsson och Magnus Hävelid. Jag är också nöjd med publiken i stora drag, klackens hyllningar till laget var oerhört välförtjänta.
Jag har inte varit med så länge i branschen när det gäller finaler, men att få uppleva stående ovationer för ett förlorande lag är stort. Eller, ett lag som vann silver..?
***
Tillbaks till Modo, ett äckligt smart och effektivt spelande lag ikväll. Lückners taktik verkade fungera nästan till punkt och pricka, samtidigt som Linköping inte riktigt pallade trycket när det verkligen gällde.
Att förlora mot ett bättre lag är helt okej om man får lite distans till det, men frågan är om så var fallet här? Ett smartare och effektivare lag var det som vann, helt klart, men var det ett "objektivt" sett bättre lag?
Ja - i den meningen att de segrade. Nej - i den meningen att det var tråkigare hockey som segrade. Döm själv den som vill.
***
Som sagt, det är svårt att riktigt samla tankarna så här timmarna efter nederlaget. Det känns härligt att få ha varit del av någonting stort i LHC:s historia, men samtidigt var det så förbannat nära någonting ännu större. Det är nog det som svider mest - inte förlusten i sig, utan avsaknaden av vinst.
***
Säsongen är slut och framöver är det dags att summera. Men inte än, nu är det dags att sörja ett tag. Känslorna rinner av en så småningom och till slut finns bara tomhet kvar.
Drygt fem månader återstår till nästa säsong. Jag längtar redan...
