Krönika: Det ser mörkt ut för Luleå Hockey
Luleå Hockey har, likt katten, nio liv. Frågan är hur många som återstår efter allt elände den senaste tioårsperioden - gissningsvis tre. Max. LHF är återigen nere för räkning och olyckskorparna har mer fog för sin pessimism än någonsin. Elitserien har börjat precis lika illa som väntat och Golgatavandringen kan mycket väl vara på väg mot sitt slut, men det finns - som vanligt - hopp för Sveriges nordligaste elitserielag.
Tiderna förändras och Elitserien är klasser bättre än för bara några år sedan. Kraven på elitserieklubbarna har blivit betydligt hårdare på alla fronter och Luleå Hockey har tyvärr inte hängt med i vissa avseenden, vilket är på väg att bli LHF:s fall. Tidigare år kunde Luleå leva vidare på elitserienivå utan några större problem, ett relativt sunkigt spelarmaterial till trots, på grund av ett antal "räddningsplankor" i form av några ännu sämre lag och mindre konkurrens. LHF har halkat efter i kapprustningen och har en av Elitseriens klart sämsta arenor, ligger i bottenskiktet av intäktsligan och besitter en lönebudget som är lägre än majoriteten av konkurrenteras penningpåsar.
Nu handlar det om att överleva
Luleå har ett par (läs: ett troligt tidsperspektiv) ödessäsonger framför sig som helt sonika går ut på att hålla sig kvar i Elitserien i väntan på den rejält upprustade arenan som - såvida Norrbottens björnar är kvar i högstaligan - kommer medföra många positiva spin off-effekter och initiera helt andra ekonomiska förutsättningar. En nedflyttning kan bli katastrofal och det är inte så värst troligt att Luleå klarar av 1-2 år i HockeyAllsvenskan med allt vad det innebär i förlorade TV-intäkter och en del annat. En degradering resulterar i en ännu mer slimmad LHF-organisation och att klyftorna i kampen om att ta upp kampen med de stora ökar. Dessutom tror jag inte att Luleå-fansen och sponsorerna lyckas mobilisera i tillräckligt stor utsträckning och slä näven i bordet på samma sätt som exempelvis Leksandsvännerna samt har tålamodet kryddat med passionen av den karaktären. Nu handlar det om att gneta sig kvar i högsta serien med ett spel som grundläggs av en smart defensiv, en vilja av stål och ett värvningsbygge med fingertoppskänsla i kombination med att LHF undviker alltför många tunga skador på nyckelspelare och har en del flyt.
Chrunak är rätt man för Luleå Hockey
Den karismatiske skåningen har fått mycket kritik sedan han tillträdde som klubbdirektör, men har enligt min mening gjort ett bra jobb utifrån förutsättningarna. Hans Chrunak har ett oerhört otacksamt och knivigt uppdrag som präglas av många dilemman och "pest-eller-kolera"-beslut. Det tar tid att städa upp i Luleå Hockey, men Chrunak är på god väg och det livsviktiga SSAB-avtalet - för att exemplifiera - är en fin fjäder i hatten. Hans primära jobb utgörs av att fortsätta stärka organisationen på alla sätt och vis, förbättra LHF:s varumärke, få alla i klubben att dra åt samma håll och sist men inte minst hjälpa till med att säkerställa övertagandet av COOP Arena och styra upp alla detaljer kring upprustningen. Det återstår att se om Chrunak lyckas, oavsett vilket så har jag svårt att se någon annan som skulle göra ett bättre jobb som klubbdirektör. LHF har gjort helt rätt som gett vederbörande fortsatt förtroende.
Viljan finns - men kunnandet saknas
Den legendariske sportjournalisten Erling Wikström skrev en uppmärksammad krönika i Norrbottens-Kuriren den 10 december 1998. Kvalseriespöket hotade Luleå och det såg mörkt ut i slutspelskampen. Andemeningen i Erlings krönika utgjordes av att Luleå visserligen bestod av ett gediget kollektiv där alla jobbade hårt för varandra. Problemet var således inte det inställningsmässiga, men Wikström ansåg att kunnandet saknades i den dåvarande elitseriekonkurrensen och att det var upplagt för kvalspel. Luleå gav svar på tal direkt genom att överraskande nog köra över stjärnspäckade Färjestad med 7-0 i Delfinen inför 3.322 euforiska åskådare. Lite kuriosa i sammanhanget är att Daniel Henriksson vaktade kassen och höll sin första elitserienolla. Erling fick givetvis en del pikar, LHF reste sig ur bottenträsket och tog sig sensationellt nog till semifinal den säsongen.
Nu är förutsättningarna, som jag var inne på tidigare, helt annorlunda. Visst, Luleå har alltjämt en härlig inställning och glöd. Jag tror att LHF är starkare än någonsin vad beträffar detta. Stämningen i truppen är fortfarande god och det har skapats en "vi-mot-resten-av-Sverige"-känsla, men nu är konkurrensen så pass stor att dessa faktorer inte hjälper när det handlar om att vinna slutspelsmatcher. Truppen är alldeles för tunn och ihålig samtidigt som det finns för få spelare i laget med spetskompetens av klass. Hans Huczkowski har pusslat ihop ett klart godkänt lagbygge i proportion till de blygsamma ekonomiska resurserna som han har att jobba med. Jag tycker lite synd om Huczkowski som lär få en del obefogad skit under säsongen när det blir uppenbart för alla att Luleå inte räcker till och med allra största sannolikhet bryter slutspelssviten. Många kommer förmodligen håna Hans för hans Bagdad Bob-artade kommentarer inför säsongen i stil med "Vi har ett bra lag" och "Vi kommer bli en obehaglig överraskning för de andra elitserielagen". Hans har, alla dessa kommentarer till trots, inte gjort något fel. Jag menar, vad ska han säga till media? Han måste naturligtvis försöka hålla skenet uppe och, åtminstone utåt, tro på sitt lag så länge som det finns hopp. Allt annat är tjänstefel.
Renberg är ett stort avbräck
Luleås offensiv är tandlös och det råder inga som helst tvivel om att Tomas Surovy och Mikael Renberg saknas framåt. Renberg gjorde en kanonsäsong i fjol, oavsett vad vissa enögda Luleå-fans fått för sig, och är alltjämt en klasspelare samt en riktig pådrivare. Det finns dock hyfsade förutsättningar offensivt. Tommi Miettinen och Jussi Tarvainen kan mycket väl göra bra ifrån sig, visa att de fortfarande håller måttet på den här nivån och överraska samtidigt som Kalle Kerman lyfter sig och blir en form av "nyförvärv". Det sistnämnda gäller även Jesse Niinimäki. Johan Harju och Robin Lindqvist - i första hand - lär utvecklas i rätt riktning när det gäller ynglingarna i offensiven. Anders Burström kommer fortsätta gnugga på och vara nyttig, samtidigt som Mats Lavander är en bra karaktärspelare. Lubos Bartecko och Martin Chabada kommer troligen prestera lika bra som tidigare, det är jag inte orolig för. Forwardssidan är emellertid sammanfattningsvis för bräcklig och saknar det rätta djupet. Det finns minst 8-9 andra elitserielag som har det bättre ställt framåt.
När det gäller backsidan hänger mycket på Pekka Saravo och Jan Sandström, två relativt underskattade klassbackar. Pavel Skrbek och Jaroslav Obsut håller också - med råge - elitserieklass samtidigt som Johan Ejdepalm har visat positiva tendenser kryddat med att Robin Olsson kan etablera sig i Elitserien redan den här säsongen. Vidare kan Mikko Pukka göra ett ganska bra jobb i det tysta, det tvivlar jag inte på, och Per Savalahti-Nagander kan utvecklas till en back av hygglig elitserieklass. Backsidan är emellertid ganska tunn och skadekänslig som läget är nu.
Målvaktssidan känns oerhört bräcklig, men även här finns det hopp. Gusten Törnqvist gjorde en kanonmatch mot Frölunda och svarade för en kanonbra försäsong samtidigt som Mattias Modig har en synnerligen hög högstanivå. Det känns som att Modig kommer ta över rollen som förstemålvakt inom en relativt snar framtid. Jag tror mycket på Modig och är övertygad om att han kommer bli en högklassig elitseriemålvakt som blir betydligt jämnare, frågan är bara när - inte om. Det är naturligtvis av största vikt att Modig tar det stora steget den här säsongen med tanke på Luleås prekära situation i allmänhet.
Inget (?) kvalseriehelvete för Luleå
Om Luleå klarar sig undan tunga skador på nyckelspelare, de etablerade spelarna inte sviker, samtidigt som många av ungtupparna tar ett stort ansvar och det värvas minst 1-2 spelare av klass kan det bli en åttondeplats och respass med 0-4 i baken - i bästa fall. Luleå håller helt enkelt inte måttet för ett bättre scenario än så och jag bedömer att LHF har 25 procents chans att gå till slutspel. Det är alltså mer troligt med en placering i ingenmansland eller Kvalserien. Det är nog många Luleå-fans som inte ens vågar tänka på hur ett kvalserieäventyr med ett annat elitserielag, stjärnspäckade Leksand och ett revanschsuget Malmö kan sluta.
Det är avslutningsvis bara att konstatera: Luleås målsättning handlar om att hänga kvar i Elitserien, det vore en stark prestation med tanke på spelarmaterialet och mitt tips är att Luleå blir tia i grundserien med allt vad det innebär.
John Wikberg
E-post: john.wikberg@svenskafans.com
