Tommy Salo: En sista chans och nya karriären
Det här är en tredelad artikelserie om en av Sveriges största hockeyspelare genom tiderna, som tyvärr inte fått det erkännande han förtjänar – Tommy Salo. I sista delen: En sista chans och nya karriären…
Ett livligt debatterat telefonsamtal
Sommarmånaderna sprang på 2005 efter Salos besked att karriären var över, men ett telefonsamtal från Frölundas tränare Stefan ”Lillis” Lundh skulle förändra allt. Plötsligt tycktes motivationen och spelsuget finnas där igen. Hela historien blev mycket uppmärksammad då MoDo brutit Salos kontrakt (som hade ett år kvar), just eftersom han inte var motiverad nog och ville lägga skridskorna på hyllan. Debatten ebbade så saktliga ut och Salo fanns som bekant med i Frölundas trupp säsongen 2005/06.
Flytten till Göteborg tycktes ha gjort Salo gott. På ryggtavlan återfanns inte längre klassiska #35, utan i stället #31. Detta säkerligen för att understryka att Tommy inte längre levde på sina gamla meriter - nu var det en ny tid, en ny strid, som väntade.
Jättelik banderoll "välkomnade" Salo i Kempehallen
Premiärmatchen uppe i just Örnsköldsvik skulle dock inte innebära några välkomnande lovord direkt. Tommy möttes av en banderoll som täckte nästan hela sargsidan med texten: ”Vi var dom enda som älskade dig, men du svek oss!”.
Matchen slutade 1-3 till Modo, eller som Lasse Anrell kommenterade det hela i Aftonbladet: ”Inte Salos fel, alltså. Inga tavlor, bara ett habilt målvaktsarbete bakom ett uselt försvar.”
OS-snack igen efter en kanoninledning
Försvarsspelet skulle dock visa sig bli allt bättre och bättre under säsongen, liksom vår person i fokus. En bit in på hösten ledde veteranen målvaktsligan på cirka 95 % trots tuff konkurrens. Salo var fenomenal igen. Media och folk i allmänhet började prata om hans medverkan i stundande Tre Kronor-turneringar igen (likt OS i italienska Turin 2006).
Comebacken i landslaget var fastställd men uteblev...
För första gången i egenskap av huvudcoach i Tre Kronor valde Bengt-Åke Gustafsson att anmäla Salo till Rosno Cup i december, för att testa om han fortfarande höll samma nivå i landslagsdressen. Tommy var beredd på den stora återkomsten att på nytt få visa vad han gick för, han är inte direkt den som tackar nej till landslagsspel eller är omotiverad inför dessa.
I en match mot Mora tvingades han utgå med en uppslagen ljumskskada. Turneringsdrömmen blev ett minne blott och Stefan Liv ersatte honom. Skavanker stoppade Salo i en del matcher framöver och hämmade hans spel i viss mån. Även om ännu äldre Frölundaveteranen Mikael Sandberg inte gjorde bort sig under inhoppen, så var Salo ändå det självklara förstavalet.
Ingen nolla i grundserien 2005/06 heller = ingen matchvinnare?
Höstens form återfanns aldrig riktigt hos Tommy. Trots detta så blev han uttagen i OS-truppen innan han sållades ut i den sista gallringen. Fokus låg nu i stället på det han själv kunde påverka – Frölundas fortsatta slutspelsöde. Om säsongen dittills trots allt hade vart rätt bra (2.47, 91.1 %), så räknade inte längre många Salo som någon stor matchvinnare. Nollorna infann sig aldrig under denna grundserie heller, vilket press och media gärna talade om när man ville avfärda honom som en riktig matchvinnare.
Frölunda rena lokomotivet i och med pånyttfödd Salo
I slutspelet utgjorde Brynäs första anhalten. Salo verkade som pånyttfödd och överglänste Johan Holmqvist med råge. I den första matchen skulle Tommy visa sig hålla nollan i 59 minuter och 50 sekunder, ett retligt tröstmål fick fastställa slutsifforna till 4-1 i göteborgarnas favör.
Frölunda dundrade fram och spiken i kistan blev Salos kanonspel i den fjärde och avgörande matchen som även den slutade 4-1, vilket innebar 4-0 i matcher till de grönröda:
” - Klart det känns skönt att göra bra matcher och visa dem som inte trott på mig att jag fortfarande kan.” - påpekade Tommy efteråt.
Hollywood-regi?
I semifinalen var det dock andra bullar som gällde och Frölunda var tidigt nere i brygga. Linköping lyckades överlista en storspelande Salo på övertid vilket innebar 3-1 i matcher till de blåvita. Den återstående delen av matchserien kändes närmast Hollywood-regisserad. Manus & regi: En högre makt. Huvudroll: Tommy Salo. Produktionsnamn: Mirakelvändningen.
Linköpings motsvarighet Fredrik Norrena såg närmast ut som en divison 1-spelare när man såg Salos hunger i den motsatta kassen. Kritikerna som avfärdat Salo som en föredetting med en stående stil som var så förlegad att den borde K-märkas, vände nu kappan efter vinden och blev hans största förespråkare. Med all rätt. Frölunda hade lyckats kvittera till 3-3 i matcher och det var nu det skulle avgöras.
Nollan fullbordade mirakelvändningen
Ett fullsatt Scandinavium i eufori när Martin Plüss satte 1-0, mer skulle inte behövas skulle det visa sig. Salo släppte nämligen aldrig in någon puck trots ett fantastisk bombardemang, utan kunde i stället titta på när Joel Lundqvist vallade 2-0 pucken i en tom Linköpingskasse. Aldrig tidigare i ett SM-slutspel hade ett lag lyckats vända ett underläge med 1-3 i matcher till seger. De regerande mästarna var åter igen i final.
Retade gallfeber på Ledin i finalserien
Finalserien skulle komma att bli ihågkommen som en av de allra grinigaste. Mest medialt fokus dick den interna psykfighten mellan Färjestads Per Ledin och Frölundas Salo. Vem minns inte Salos rappning samt Ledins klassiska "Måget är råttat!" och "Salo din tjockis!"-kommentarer...
Salos heroiska 96 % dittills skulle inte bestå, men många hävdar ändå att han var slutspelets gigant i vilket fall. Man kunde förstå Ledin & C:o:s frustration emellanåt. Den första finalmatchen slutade 4-7 till Färjestad. Frölunda och Salo revanscherade sig sedan gruvligt med en 6-1 vinst. Den tredje finalmatchen titulerades av många med all rätt som ”FBK vs Salo 2-1”. Inte mycket mer skillnad än omkastade målsiffror blev det i den fjärde matchen, där VF i stället vann med 2-1 (33 Salo-räddningar). 2-2 i matcher och det kändes ovisst vilket lag som hade övertaget egentligen.
Trots kanonspelet var silvertårarna ett faktum
Match nummer 5 gav dock var på tal, FBK ville mer och vann rättvist med 5-3. Det hela kunde avgöras i Löfbergs Lila Arena matchen därpå. Det kändes i luften. Frölundaspelarna var helt bortkollrade i den första perioden och Salo ställdes mot en 7-8 frilägen. Trots ett par mirakelräddningar (i form av hans minst sagt speciella slajdningar) så hade FBK gjort 3 mål i den första perioden och ställningen var 3-1, ett målmässigt överläge som göteborgarna aldrig orkade hämta in. Matchen slutade 5-3. Finalseriens och slutspelets ändå i särklass bäste spelare, Tommy Salo, fick med tårar i ögonen hänga en minst sagt välförtjänt silvermedalj runt halsen.
Den sista striden 2006/07, fanns motivationen?
Efter en knappt två decennier lång målvaktskarriär på hög nivå, skulle till slut ändå den allra sista säsongen som aktiv komma. Tvåårskontraktet med Frölunda skulle avslutas, och många hade göteborgslaget som guldfavorit på nytt efter fjolårsprestationen. Det var inte längre många som tvivlade på Salos kapacitet, han tillhörde onekligen det absoluta toppskiktet i Elitserien. Frågetecknet var om motivationen fanns kvar hos #31?
"Den enes bröd, den andres död"
Ni kan historien, laget tycktes helt utpumpat efter finalförlusten på våren och hade länge bara Malmö nedanför sig i tabellen på jumboplatsen. Tommy Salo imponerade inte, däremot överglänste hans 18-årige kollega Joel Gistedt honom i målstatistiken. Med all sin rutin skulle Tommy under tiden i Göteborg visa sig bli en perfekt mentor för den talangfulle junioren.
Det blev heller inget slutspel denna gång för Frölunda, utan en snöplig niondeplats i sluttabellen (även om juniormålvakten imponerade). Gistedt förvandlades från en tredjemålvakt 2005/06, som bara fick göra tre inhopp bakom Salo och Sandberg, till att överta förstaspaden av Salo när denne skadade sig. När Salo var fit for fight igen fysiskt sett trodde många att han skulle kunna fortsätta i Gistedts fina spår, men när Tommy fick förtroendet mellan stolparna var det vid flertalet tillfällen som om försvaret tog siesta.
Publiken älskade och ratade Salo i takt med prestationerna
Kanske inte helt ologiskt att man jobbar hårdare för en junior som man vet är orutinerad i kassen än om man har säg Dominik Hasek där bak, men Salo hade behövt all uppbackning han kunde få. Den återfanns aldrig och på läktarplats så var inte stödet nämnbart bättre.
Jag minns hur jag vid ett flertal tillfällen satt där i Scandinavium med min Salo-tröja och klacken hyllade honom ena perioden, som en Messias, när han räddade något halvt otagbart och var rena väggen. I nästa period kunde försvaret vara obefintligt och Salo släppa in 3-4 mål, och genast ha förvandlats till både det ena och det andra. Man vågade nästan inte blotta ryggtavlan bland hemmafansen efter en sådan match...
"Hoppa Salo!"
Jag hade gärna sett Tommy avsluta karriären på ett roligare sätt uppbackad av fans som verkligen älskade honom. Till hemmaklubben Västerås styrdes aldrig kosan mer, vilket i detta avseende måste betraktas som riktigt synd. Säga vad man vill om sista säsongens upplaga av Tommy Salo, men han lättade genast från isen ifall hemma- såväl som bortapublik skanderade ”Hoppa Salo!”. På ett sätt kanske det kan tolkas som ett bevis på att han har lyckats tackla Salt Lake-OS mentalt, vilket jag innerligt hoppas.
Numera tränare för Kungälv Hockey
Tro inte att Tommy för den sakens skull har lagt ned all sin passion för hockeyn, snarare tvärtom. När han erbjöds jobbet som huvudtränare för division 1-laget Kungälv strax efter säsongen, behövdes inte mycket betänketid. Trots att Tommy egentligen saknade vissa grundläggande kunskaper för detta uppdrag så har han under sommaren tagit kurser i tränarutbildning. Laget tror på honom även om han är orutinerad på detta område, något som betyder oerhört mycket.
Kungälvs mål denna säsong är att etablera sig i division 1, och sedan en vecka tillbaka så har Tommy vunnit både en- och två matcher som tränare. Långsiktigt har Tommy uttalat sig om att det vore roligt att en dag bli elitserietränare med allt vad det innebär. Först tänker han dock se ifall han är av det rätta tränarvirket genom att påbörja denna division 1-satsning.
Kan nya karrären i framtiden ge Tommy sitt välförtjänta erkännande?
Vi får hoppas att Tommy lyckas fullt ut i sin nya roll som tränare och att han kan få sin rättmätiga revansch en dag i framtiden. För trots allt har Tommy Salo inte fått det riktiga erkännande han förtjänar, som en av Sveriges bästa målvakter genom tiderna - kanske rent utav den störste!
Se exempelvis meritlistan nedan, förundras, och läs de efterföljande kommentarerna!
Några av Salos tyngre meriter genom åren:
J-20 mästare 1989/90
Bäst målsnitt Elitserien 1992/93
OS-guld 1994
IHL:s bäste målvakt och rookie 1994/95
IHL:s mest värdefulla spelare 1995/96
IHL:s 1:st All Star Team 1994/95 & 1995/96
Turner Cup-mästare i IHL 1994/95 & 1995/96
VM-brons 1994, 1999, 2001, 2002
VM-silver 1997, 2003
VM-guld 1998
VM:s bäste målvakt 1997, 1999
VM:s All Star Team 1997, 1998, 1999
Bäst målsnitt VM 1998
Tre Kronors All Star Team 1997, 1998, 1999, 2000
Tre Kronors förstemålvakt 1994-2003
548 NHL-matcher - varav 37 nollor (flest i svensk historia i båda kategorierna)
NHL:s All Star Game 2000, 2002
Internt framröstad som bäste Frölunda-spelare 2005/06
SM-silver 2006
Diverse personliga kommentarer om målvaktsfenomenet Salo:
”Värst behandlad har dock Tommy Salo blivit. Salo, som alltid ställt upp och åkt hem till VM och väl där blivit utsedd till turneringens bästa målvakt flera gånger, har blivit otroligt hånad. Salo var turneringens bästa målvakt i OS 2002, ända fram till dess att han gjorde en jättetavla mot Vitryssland. När Tommy Salo sedan blev utbytt mot Tellqvist i VM-kvartsfinalen mot Finland var saken klar. Svenska folket och media ansåg nu att Salo var kass. Men Tommy Salo är värd betydligt bättre. Han är en fantastisk målvakt och var en minst lika stor hjälte som Peter Forsberg när Sverige vann OS-guld 1994!” /Robodan
”Som jag uppfattar Tommy Salo var han den tröttaste målvakt jag någonsin sett, han kunde ju stå och gäspa under match! Men han var ändå en av världens bästa målvakter och som stod upp och inte simmade på isen. Hade han haft denna teknik hade han säkert somnat där nere… =)” /VIKarn
”Under sina år i VIK var han en väldigt snabb målvakt på alla sätt. Hans syn för spelet var grym och enligt mig så var hans storhetstid i VIK. Visst var han bra i NHL också, men där hade jag ingen större koll på honom. Tabbar, ja det gör väl alla, ingen är prickfri, men alla tänker ju som vanligt på Vitryssland när Salo kommer på tal. Det var ju nämligen ett antal stycken som tyvärr såg detta, men för mig så har bara hans tidigare nämnda fina kvaliteter fastnat på min näthinna.” /Bo Norling
”En enormt meriterad målvakt. Salo var en målvakt som stod upp mer enligt den äldre spelstilen. Han hade bra speluppfattning, var ganska rörlig och hade en fin plockhandske. Även hyfsad med klubban runt målet. Trots många fina meriter, kanske mest ihågkommen för missen i OS mot Vitryssland 2002.” /Ulf Andersson, Eishockey News
”Innan Salt Lake OS gjorde man "en Salo" när man la sig ner och räddade ett friläge/straff genom att sträcka upp benen i luften. Efter Salt Lake gjorde man "en Salo" på ett helt annat sätt, hur vet ni nog. Känns ganska sjukt hur mycket ett skott kan göra. Själv föredrar jag att kalla räddningen för att göra en Salo.” /Vikdalle
Tidigare delar i artikelserien:
#1) Tommy Salo: Genombrottet och glansdagarna
#2) Tommy Salo: Vändpunkten och hemkomsten
