Hägglunds hockeykrönika:
Artisterna invaderar!
Denna vecka formligen översvämmas Elitserien av artister. En samling av alla de spelare som egentligen är för dyra för svensk hockey, men som får en betydligt sportchefsvänligare prislapp utan arbetsgivaravgift.
Hur Elitseriegrytan ser ut efter att dessa stjärnor rört om i den är inte det lättaste att sia om.
I år har tre av fyra lag (HV71, Mora och Skellefteå är undantagen) valt att knyta till sig en eller flera spelare på artistkontrakt. Tre har kallats in i förtid: Luleås Bartecko, Södertäljes Hancock samt Djurgårdens Väänänen. Inräknat dessa tre handlar det om tretton nya spelare fördelade på nio lag, och förhoppningarna på dessa förstärkningar är som alltid stora. Fråga fans till vilket lag som helst, i synnerhet de som har gått trögt hittills, så kommer du få höra hur man sett fram emot artisternas ankomst och är övertygade om att dessa utgör lösningen på kräftgången. Spelet lyfter, vinden vänder och hjärtelaget kan inleda sin klättring mot tabelltoppen.
I många fall kommer dessa fans att bli grymt besvikna – oavsett om det egna lagets artister floppar eller gör succé.
För vad hjälper det att ditt eget lag blir bättre om alla andra lag också blir det?
Självklart törs man hoppas på att kunna hävda sig lite bättre mot de artistfria lagen, men i flera fall kan artisternas intåg tvärtom innebära att laget försämras gentemot övriga.
När nu i stort sett alla lag förstärker får ju artisterna mer eller mindre en plus-minus-noll-effekt.
Vinnare i artistkampen blir i stället de lag, som haft fingertoppskänsla nog att komplettera med den typ av rollspelare som man just nu är i störst behov av. Något som nog inte var helt lätt att förutse när många av artistkontrakten undertecknades i somras.
Exempelvis kan vi notera att Färjestad, som släppt in näst flest mål så här långt, förstärker med Richard Lintner – en back vars defensiva brister har hunnit bli näst intill legendariska.
Eller att Modo, elitseriens sämsta defensiva lag, tar in två spelare som båda är offensiva forwards. Å andra sidan har Modo släppt in mer än en tredjedel av sina baklängesstrutar i box play, och problemet ligger snarare i hur man skött sig i den spelformen än i kvaliteten på backbesättningen.
Både Yetman och Petrovicky är dessutom högerskyttar, något som Modo inte har en enda ordinarie av i laget just nu.
Vad Justin Morrison kan tillföra Frölunda känns faktiskt lite tveksamt. Laget har redan en så grymt stark spets bland forwards att Morrison ser ut mer som en breddvärning för tredjelinan.
Backen Jiri Marusak anländer till Djurgården i ett smått otippat läge där laget är bäst defensivt, supereffektivt framåt inte verkar sakna något över huvud taget, men i det långa loppet kan han säkert komma att tillföra en del i år liksom i fjol. Någon frälsartyp handlar det dock inte om.
Till Brynäs återvänder tuffingen Nicholas Angell. Denne var en stor tillgång i fjol, och kommer i vinter att spela en ännu större roll för gävlelagets försök att resa sig efter bottenstarten och Boorks avsked.
Stjärnforwarden Petr Tenkrats ankomst till Timrå innebär att laget nu blir ännu vassare offensivt och förfogar över två fullkomligt livsfarliga kedjor.
Det lag som värvat bäst på artistfronten är dock utan tvekan Linköping. I backjätten Majesky vet man precis vad man får, och i fjolårets poängligafyra Surovy har man knipit det starkaste kortet av samtliga artistspelare. Det är nästan skrämmande att tänka sig vad den mannen kan uträtta ihop med Mårtensson och Weinhandl.
Däremot är det inte nödvändigtvis för LHC som artistspelarna kommer att innebära det största lyftet. Inget lag skriker just nu så desperat efter en förstärkning till en lagdel som SSK skriker efter en producerande forward, och att i det läget knyta till sig återvändaren Umicevic kan visa sig bli ett helt avgörande drag. Dragan är dock ingen härförare som på egen hand lyfter ett lag, utan skulle behöva draghjälp av åtminstone en offensiv center av klass.
Att de dyker upp fler artistspelare under seriens gång kan vi dock kallt räkna med. Jag skulle inte bli förvånad om siffran landar på 25 eller fler innan transferfönstret stängs sista januari. Invasionens stora vinnare – vid sidan av artisternas lönekonton – är förstås elitseriepubliken, som får en allt mer högklassig serie för varje spelare som ansluter.
