Krönika: Ett steg i taget - guldet till Linköping 2008
Ett steg i taget. Kvartsfinal, semifinal, final. Med andra ord borde det vara guld som gäller i år. Trots tappet av Holmqvist, Luoma och Johansson så har vi ändå de ingredienser som behövs och just det - guldet kommer hamna i Linköping 2008-
Sitter och småfunderar hemma i soffan.
Det är lunchtid och jag börjar tänka på förra säsongen. Glädje fyller genast min kropp. Visserligen vann vi inte guldet, men vi var så nära, så nära. Men det som gör mig glad är just förvandlingen som skedde. I början av februari, Janne Karlsson var ny huvudtränare. Defensivt lagda tränaren från juniorlaget, Magnus Hävelid, förövrigt bror till hockeyspelaren Niclas, hade lyfts upp.
Just februari var månaden som förändrade allt. Man tog 14 av 21 poäng och slog bland annat HV71 och Timrå på bortaplan. Backspelet blev stabilt och Stana visade sig vara en riktig klippa där bak. Kedjan med Mårtensson, Håkanson och Vlásak blev ledande med sina poäng och Ivan Majesky, som öppnade säsongen väldigt svagt, blev ett monster som skrämde bort anfallarna.
Men ändå räckte det inte ända fram, då Modo stod ivägen i finalen. Ineffektivitet stavas den främsta anledningen och två av finalmatcherna förlorades just på grund av oförmågan att få in puckjäveln.
Redan då Tomas Surovy blev klar så hävdade jag i min krönika, att jag inte såg Modo som värdiga vinnare, något som retade gallfeber på Örnsköldsviksborna. Just Surovy tillsammans med Mattias Weinhandl är de två spelare som är skillnaden mellan silvret och ett guld. Weinhandl med sin målfarlighet och Surovy med sin oförutsägbarhet är båda duktiga poängplockare och ska egentligen spela på andra sidan pölen.
Det finns även andra faktorer som spelar in för att vi ska ta guldet - och vi har alla möjligheter. Förra säsongen var vi oerhört kräsna med de offensiva backarna. Mikko Luoma, Magnus Johansson och Andreas Holmqvist är alla mycket bra i anfallszon, men har defensiva brister. Samtliga har även försvunnit från laget och in har istället tre mer defensiva backar kommit - Josef Melichar, Andreas Pihl och Daniel Fernholm.
Återigen ser jag en koppling till Modo förra säsongen. Laget hade inte någon riktigt offensiv back utan stabila och rejäla backar, som ändå inte var allt för sega på grillorna. Den sista pusselbiten stavas utveckling.
Johan Franssons säsong går att rita med en pil rakt upp för att visa formkurvan. Från att han varit bänknötare förra säsongen så är han nu en av lagets bästa backar och dessutom får han rikligt med speltid.
Sanna mina ord.
I år tar vi guldet.
2005 - Kvartsfinal
2006 - Semifinal
2007 - Final
2008 - Guld
