Krönika: Slutspelstider, härliga tider
Linkopings Hockey Club verkar ha vaknat till i det stundande slutspelet, precis som hemmapubliken. Djurgårds-klacken skanderade "Sveriges sämsta sittplats, ja ni har Sveriges sämsta sittplats". Dålig timing.
För idag hade varken stå- eller sittplats många fel och sittplats, med sitt tidigare dåliga rykte verkar ha kommit igång. Man viftade med de blå handdukarna som fanns vid stolarna, man fick igång ståplats då det var knäpptyst, man var med i växelramsor, men framför allt: Man gjorde vågen!
Det var både mäktigt och underbart att beskåda och för Rooney Jerrevång var det nog en liten örfil, gentemot hans krönika efter den första matchen. Men det var nog så här han ville att de skulle ta det. Inte tjura ihop, som man brukar, utan bevisa honom att han hade fel.
En som definitivt gjorde raka motsatsen var David Printz. Maken till dummare utvisning har jag nog aldrig sett. Med en man utvisad sätter han in en crosschecking på Mikael Håkanson - efter avblåsning. Det var då LHC gjorde 1-0, det var då Mattias Weinhandl pangade in sitt 37:e mål för säsongen, det var där hemmalaget fick ett psykologiskt övertag.
Något annat som var i en klass för sig var alla stolpträffarna - totalt tre stycken för LHC:s del - två från Mattias Weinhandl och en från Fredrik Emvall. Det var stolpträffarna som skulle avgöra detta. Jimmie Ölvestad träffar stolpen efter bara 20 sekunder och i efterföljande kontring sätter Tony Mårtensson 2-0 efter en fantastisk passning från Johan Fransson.
Och nu när vi ändå är inne på "fantastisk" så är det omöjligt att inte nämna Rastislav Stana. Igår motade han 23 av 24 skott och har en räddningsprocent på 93.59 och har släppt in fem mål på fyra matcher. Igår stod han för några riktiga klassräddningar - allt för att underhålla pubilken - som han sa och syftade på plockningarna i den tredje perioden.
Just nu är det underbart att vara LHC-supporter. Ikväll kan det kännas ännu bättre och det via seger mot Djurgården.
