Hägglunds hockeyhörna: Tre ras på en vecka
Det är mycket som har rasat under den senaste veckan. I Mora rasade räcket på ståplats, i Örnsköldsvik rasade de svenska mästarna ihop och i Frölundaborg rasade spelarna - med all rätt - mot en miss så horribel att klockorna stannar…
För dig som av ett eller annat skäl missat historien följer här en kort resumé av slutsekunderna i kvartsfinal 6 mellan Frölunda och Färjestad.
19.55: Frölunda leder med 5-4 och lagen tekar i lagets försvarszon.
19.57: Slutsignalen ljuder tre sekunder för tidigt i hallen.
Med en halv sekund kvar gör FBK:s Mikael Johansson sedan 5-5 mot ett Frölunda som förstås slutat att försvara sig då de trodde att matchen var över.
Det hela slutade nu med att målet underkändes, omtekning skedde och att Frölunda kunde hålla undan till seger – men här finns verkligen inget rättvist sätt att hantera situationen.
Nuvarande dom är totalt orättvis, eftersom Färjestad ju faktiskt fick ett regelrätt mål bortdömt trots att det gjordes under ordinarie tid.
Att i stället godkänna målet hade dock varit minst lika orättvist mot Frölunda, som ju lurades av Hesa Fredrik och förmodligen inte skulle ha släppt in något mål om det inte vore för detta.
Situationen är så fruktansvärt pinsam för såväl Frölunda som Hockeyligan och Elitserien att den på egen hand besmittar hela Hockeysverige med ett löjets skimmer. Medias vitsiga rubriker om ”tidernas skandal” passar blott alltför väl i det här fallet.
***
På temat skandaler: Det som hände i relativt nyrenoverade FM Mattsson Arena i Mora får ju helt enkelt inte hända. Denna gång handlade det tack och lov bara om blåmärken, skrubbsår och sjukhusbesök, men i en sådan situation är det aldrig långt till en bruten nacke eller krossad skalle. Vi har blivit bortskämda med att rapporter om läktare som ger vika alltid kommer till oss från fjärran länder i Sydamerika eller Afrika, men den trygghet som sportpubliken i Sverige kunnat känna är plötsligt rejält naggad i kanten.
Rent sportsligt är kanske matchuret i Frölundaborg en större skandal – men för sporten i stort måste det ha så sjuhelsikes mycket högre prioritet att se till att något liknande de som skedde i Mora förblir en isolerad företeelse.
***
Efter de senaste sju dagarna är det lika lätt att imponeras av Timrås succé som det är svårt att blunda för Modos fiasko.
Att Timrå, som i slutskedet av serien bland annat hade en period med ynka 19 poäng på 16 matcher, skulle prestera sådan briljant hockey när det verkligen gällde är beundransvärt så att det stänker om det.
Men att Modo, med som från årsskiftet och framåt snittade en bra bit över två poäng per match innan formen dalade under de sista omgångarna, skulle vika ner sig så totalt är desto mer av en gåta.
När man inför serien jämförde trupperna, spelare för spelare, kändes Modo – och känns fortfarande – jämnstarka eller starkare på varenda position från första- till fjärde kedja. Medan unge Anton Lander ledde Timrås fjärdekedja så återfanns på samma position i Modo fjolårets kanske bäste kvartsfinal-timråit Fredrik Warg – bara för att nämna ett exempel.
På isen kom det dock att se ut precis tvärtom, där det var Timrås killar som överglänste slöa Modospelare på varenda enskild position i varenda en av formationerna.
Klyschan att ”motivation slog klass” skulle ju egentligen aldrig behöva användas i en slutspelsserie, men med facit i hand är det svårt att hitta någon annan förklaring än att Timrås revanschlusta pulveriserade Timrås mättnad.
I semifinal kommer nu laget att ställas mot antingen HV71 eller Linköping, beroende på vem som vinner i Karlstad på lördagskvällen, och efter vad vi har fått se av laget i kvarten känns det definitivt som om de sno en finalplats av Linköping.
Att medelpadingarna skulle kunna rubba HV71 känns mer otroligt – fast så lät det ju å andra sidan inför kvartsfinalserien mot Modo också…
