Backspegeln, del 2 (01/02-04/05)
I väntan på att LHC spelar sin andra raka SM-final så tar jag med er på en titt i backspegeln. Det handlar om hur Linköping tog steget till högsta serien, och etableringen som ett av svensk hockeys topplag. Denna andra del tar en titt på säsongerna 01/02-04/05.
Nysatsning
När LHC på våren 2001 återigen blivit klara för Elitserien gällde det förstås att satsa ordentligt. Ledningen i Cluben insåg att målsättningen också måste ändras. Inget snack om slutspel, nu gällde det att satsa för att klara sig kvar.
Från Krefeld i Tyska ligan, hämtades Per Eklund och från Stockholm och AIK hämtades Stefan "Myran" Gustavsson. Från nordamerika värvades backen Barry Richter, med 150 matcher i NHL bakom sig. Dessutom gjorde man i slutet av försäsongen klart med kanadensaren Brandon Convery, som presenterades som en vass målskytt. Backsidan kompletterades med "Tjuren från Grästorp", Bjarne Hurtig. Vid ett senare tillfälle har LHC's fystränare, Lasse Törnholm, beskrivit Hurtig som "rent brutal" när han fick frågan om vilken spelare som hade bäst fysisk status i Cluben.
Rafflande upplösning
Det blev som väntat tufft för LHC, och trots att de flesta av våra framstående spelare drogs med rejäla minussiffror i statistiken så visade framför allt Eklund och Myran sitt värde. 34 respektive 31 poäng är bra siffror i ett lag som slogs i botten. Naturligtvis var också målvakten, Mikael Sandberg, oerhört viktig.
När vi äntligen kunde glädjas åt att LHC skulle klara sig kvar utan att kvala så kom bomben: Djurgården hade spelat med en okvalificerad spelare och poängen DIF tagit skulle fördelas om. Plötsligt skulle AIK få extra poäng i tabellen, och LHC skulle inte längre befinna sig på säker mark. Dessbättre beslutade förbundet att det endast blev penningböter för Djurgården då man insåg att det skulle drabba tredje man (t ex LHC) alldeles för hårt om poängen fördelades om.
LHC hade, för första gången i Clubens historia, klarat sig kvar i Elitserien utan kval. Och nu låg vägen till toppen öppen...
Den här säsongen blev också den sista som aktiva spelare för två verkliga Linköpingshjältar. Mike Helber och Erkki Saramaa tackades av i stor stil, och när Helber (numera klubbdirektör i LHC) tog av sig utrustningen och visade en T-shirt med texten "Tack WL, I love you" så visste jublet från ståplatsläktaren inga gränser. En odödlig LHC-hjälte la rören på hyllan. Båda finns dock fortfarande kvar inom Clubens organisation. Helber som klubbdirektör, och Saramaa i marknadsdelen.
Per Eklund blev poängbäst i LHC med 34 poäng (16+18), poängligan i Elitserien vanns av Ulf Södertröm (FBK). Färjestad vann Elitserien och blev svenska mästare.
*
"Nu ska vi ta nästa steg"
Nu skulle det bli åka av i Linköping! Värvningar som Jan Mertzig, Mikael "Musse" Håkanson, Thomas Johansson och Andreas Pihl gav eko i Hockeysverige. Det var dags att ta LHC på allvar. Säsongen 02/03 skulle bli Linköpings.
Det började också mycket bra då man inför en kokande Stångebrohall slog Djurgården med 3-0. Det tredje målet gjordes på ett numera berömt direktskott från blålinjen. Backen Andreas Holmqvist (Frölunda), som hämtades från Hammarby inför säsongen, var innan matchen så nervös att han måste lugnas ner av kaptenen Stefan Gustavsson. Men han fick ordning på premiärnerverna och gjorde alltså mål i sin allra första match i Elitserien.
"Stjärnan" Janne Mertzig visade sig ha passerat bäst-före-datum sen länge och såg ut att ha sandpapper under skridskorna. Efter 8 matcher blev han dessutom skadad, fick en blodpropp i benet och karrirären var över.
Efter tio omgångar låg LHC på på femte plats och saker och ting såg bra ut. Men att vi skulle vara med i toppen och slåss stannade vid en våt dröm.
Brevet
Lagkaptenen Stefan "Myran" Gustavsson försvann från laget av "sociala skäl", men det var det berömda brevet som verkligen ställde till det för Linköping. Enligt, den anonyma, brevskrivaren själv var han en spelare i LHC som var missnöjd med tränarna och hur det funkade i truppen. Det var framför allt tränaren Torgny Bendelin som var orsaken till missnöjet. Torgny fick, av fullständigt obegripliga skäl, sparken och Mats Weiderstål tog över som ensam huvudtränare. Det var ett beslut som LHC skulle få stor anledning att ångra. Katastofresultaten radade upp sig, och Weiderstål lyckades även få supportrarna emot sig efter ett idiotiskt uttalande i stil med att han oroade sig för saker som ozonlagret, inte för hockey. Och han är ändå journalist! Inte vad man vill höra som supporter när vägen leder spikrakt mot Kvalserie. Efter att LHC blivit fullständigt mosade av Leksand ställde Weiderstål sin plats till förfogande, men fick fortsatt förtroende av Cluben.
Problemen fortsatte och LHC åkte raka vägen neråt i tabellen. Cluben svalde stoltheten och plockade tillbaka Torgny Bendelin för att rädda laget. Nu väntade Kvalserien, för tredje gången på fyra år. Med 11 omgångar kvar av Elitserien panikvärvades kanadensaren Craig Woodcroft till LHC från Italienska ligan. En enda assist på de 11 matcherna i Elitserien han spelade var inte så upplyftande och vi var nog många som undrade vad han över huvud taget hade här att göra.
Läggmatch
Brynäs gjorde LHC sällskap till Kvalserien, och gjorde upp med Skellefteå, AIK, Hammarby och Rögle om Elitseriestatus till kommande säsong. Det sipprade ut i god tid att Rögles dåvarande tränare, Roger Melin, var klar för LHC till kommande säsong och det väckte förstås en del ont blod både här och där. När LHC i näst sista omgången, mot Rögle, i Ängelholm, säkrade nytt kontrakt höll White Lions upp en banderoll med texten "Välkommen till eliten Roger Melin". Röglesupportrarna hade nog lätt att hålla sig för skratt. Det bestående minnet från denna kvalserie är dock att Brynäs, som redan var klara för Elitserien, i samma omgång förlorade med 11-2(!) mot Skellefteå. Precis rätt antal mål för att SAIK skulle äta upp LHC's bättre målskillnad. Nu vann LHC sin match och avgjode därmed själva, men där och då föddes ett agg mot Brynäs som fortfarande lever kvar i många LHC-fans. Hurvida det verkligen var en läggmatch eller inte kan man alltid fundera på, men visst känns det fortfarande tillrättalagt?
En viss Craig Woodcroft fick avgörande inflytande över att LHC klarade sig kvar, då han mot det sämre motståndet i KS gjorde 5 mål och 5 assist på 10 matcher.
Per Eklund blev återigen poängbäst i LHC i Elitserien med 34 poäng (7+27). Poängligan i Elitserien vanns av Mikael Karlberg (LIF). Frölunda vann Elitserien och blev också svenska mästare.
*
Roger Melins uppdrag var alltså inför säsongen 03/04 att slutligen etablera LHC i Elitserien. Detta tillsammans med Johan Hemlin, som hämtades från Södertäljes juniororganisation.
Ett antal finska spelare värvades, och den värvningen som gav störst eko den här säsongen var att målvakten Fredrik Norrena gick från Frölunda till LHC. Det skapade säsongens första bråk, då Mikael Sandberg i vredesmod lämnade en försäsongsturnering i Norrland. LHC och Sandberg skildes sedan som vänner, och Fredrik Norrena och jättetalangen Daniel Sperrle bildade säsongens målvaktspar i Cluben.
Och just Norrena fick en avgörande roll denna säsong när han med fantastiska 93,86% i räddningar (bäst i serien) och 9(!) nollor såg till att LHC gick till sitt första SM-slutspel efter att ha slutat 4 i serien. Kunde det bli bättre? Nu skrevs det återigen historia i Linköping, och till hösten skulle den maffiga arenan vara klar för inflyttning.
Det här var också en säsong som inte spolierades av en massa problem och strul runt laget och organisationen, vilket säkert gjorde sitt.
Skådespelare och avstängning
Rejält med hockeyfeber inför Clubens första slutspel och haussen var enorm när det var dags för nedsläpp mot Timrå. Det blev förlust med 2-1 i LHC's första match i slutspelssammanhang. Linköpings enda mål gjordes av Musse Håkanson.
Andra matchen blev omtalad. Kent Manderville i Timrå sänkte Norrena, och Robert Carlsson i Timrå filmade efter att Norrena varit nära, men inte på, hans ansikte, med klubbskaftet. Av någon obegriplig anledning klarade sig Manderville med matchstraff medans Norrena blev avstängd. Matchen i Linköping vann Timrå med 3-2.
Det medförde att LHC ställde Daniel Sperrle i den tredje matchen, som gick i Timrå. Sperrle blev tillsammans med Per Eklund och Fredrik Emvall segerorganisatör när Linköping vann sin första slutspelsmatch någonsin. Det blev dessvärre den enda, och Timrå gick till semifinal med 4-1 i matcher.
Ändå fick vi sammanfatta en fantastiskt säsong, och på vägen till och från presskonferensen fick Roger Melin och Johan Hemlin motta hyllingar från fansen. Även spelarna fick välförtjänta hyllningar, och Thomas Johansson höll ett kortare improviserat tal där han lovade att vi kunde se fram mot nya framgångar kommande säsonger.
Poängbäst i LHC blev Mikko Peltola med 43 poäng (14+29). Poängligan i serien vanns av Magnus Kahnberg (Frölunda). Både serien och guldet vanns av HV71.
*
Superkedjan
Lockout i NHL och säsongen 04/05 blev därför de stora stjärnornas intåg i Elitserien. Mattias Elm blev ny assisterande tränare efter att Johan Hemlin blivit anställd som sportchef i LHC. En tjänst som saknats i Cluben i flera år. Klubbdirektör Helber, som spelat hockey ihop med Brendan Morrison och Mike Knuble lyckades få dessa båda till Linköping för spel. Från Buffalo hämtades backen Henrik Tallinder och efter att Frölunda av obegriplig anledning tackat nej till Kristian Huselius, så skrev också han på för Linköping. När så också ortens stora son, Magnus Johansson, vände hem så kändes det som att det var något stort på gång i Linköping. Ett annat nyförvärv denna säsong var en viss Tony Mårtensson, som efter en mindre lyckad utflykt till Nordamerika vände hem till Sverige igen. Ytterligare en glädjande värvning var Ulf Söderström. Hjälten från Kvalserien 1999 återvände efter sin utflykt till Färjestad.
Linköpings förstakedja denna säsong kom alltså att bestå av Morrison, Huselius, Knuble, Tallinder och Magnus Johanss. Lägg där till en av seriens absolut bästa målvakter i Fredrik Norrena, och det kunde väl inte bli annat än succé?
Sexskandalen
Det blev succé, men den kom av sig rejält efter den numera världsberömda sexskandalen under Sweden Hockey Games. Moralpaniken i media och i hockeykretsar var total, och Linköpings styrelse böjde sig för trycket och kastade Huselius och Tallinder till vargarna. Och oavsett vad man rent moraliskt tycker om det killarna gjorde, så är de inga förbrytare. Med facit i hand offrade man också ett kommande slutspel, då inte mycket fungerade i superkedjan efter att dessa två spelare försvann.
LHC slutade tvåa i serien och för andra året i rad blev det slutspel. Nu ställdes man mot Södertälje, och nu var det dags för semifinal.
Så blev det inte. Förstakedjan fungerade inte alls, och Södertälje slog ut LHC med 4-2 i matcher. Ett otroligt tungt slut på säsongen för alla inblandade.
Poängligan i LHC vanns av Kristian Huselius som gjorde 49 poäng (14+35) på endast 34 matcher. Elitseriens poängliga vanns av Henrik Zetterberg (TIK). Serien och guldet vanns av Frölunda.
Hur skulle kommande säsonger se ut? NHL-glansen skulle försvinna. Skulle svensk hockey hämta sig? Skulle Linköping även framgent vara med i toppen av Elitserien?
Lördag: Del 3, 05/06 - 07/08.
