Krönika: Vi behöver två huvuddomare!
Gårdagens domartabbe var droppen som fick en redan till bredden full bägare att rinna över. Marcus Vinnerborg ursäktade sig och det är stort. Men det hjälper inte. Det hjälper inte ett j*vla dugg.
Innan gårdagens match tilldelades Marcus Vinnerborg från Ljungby, guldpipan – ”Årets Domare” framröstat av spelarna. Han var strålande matchen igenom, men gjorde ett misstag, som nu, fjorton timmar efter att matchen avgjordes, är det mest omskrivna.
- Jag hade tre-fyra spelare framför mig och uppfattade det inte som en medveten handling. Men när man har sett matchvideon kan man tycka att det ska vara straff, sa Vinnerborg till corren.
Såg ni det fetmarkerade? Han hade spelare framför sig och såg inte det hela. Vinnerborg hade en perfekt position, men kunde ändå inte se. Borde det inte vara dags för ett fyrdomarsystem?
Alla LHC-spelare som jag har pratat med, till exempel Mattias Weinhandl och Patric Blomdahl, ställer sig positiva till att ha två huvuddomare och Weinhandl själv sa bland annat följande för någon månad sedan:
- Det har fungerat jättebra då vi har haft två huvuddomare. Fyra ögon ser mer än två och när spelet går så här snabbt kan det vara svårt att hänga med om man är ensam.
Och Weinhandl är långt ifrån ensam att undra varför man inte använder fyra domare oftare. Det är nu det avgörs, inte i omgång 37 då man kanske kunde se Rönnmark och Andersson blåsa ihop.
”Det finns inte tillräckligt med bra domare” har ett argument varit tidigare och jag kan hålla med. Det finns inte ens tolv bra domare i Sverige, men hallå – det är final och nog borde det alltid finnas två domare som håller hög klass.
Avslutningsvis: nej, denna krönika beror INTE enbart på Vinnerborgs fatala misstag utan är, som jag tidigare skrev, droppen som fick en redan till bredden full bägare att rinna över.
Borde inte det vara tillräckligt med belägg för att använda sig av två huvuddomare, så säg.
