LHC – Elitseriens nya Modo
Jag insåg det när HV-spelarna jublade som bäst på min TV-skärm: Linköping är på god väg att bli det nya Modo.
Eller, rättare sagt, att ta över den roll som Övikslaget hade ända till i fjol – som det Stackars Silverlaget.
De må ha en liten bit kvar än, men de är på god väg.
Deras mest nyskrivna historia innehåller redan många av de ingredienser som krävs:
1. Längtan efter ett guld som man inte se skymten av i staden på evigheter.
I Örnsköldsviks fall: 1979. I Linköpings fall: Evigheter.
2. Vetskapen om att ha varit nära flera gånger, men alltid har snubblat på mållinjen.
LHC har nu stått som finalförlorare två år i rad. Det har en bit kvar till Modos 1994. 1999. 2000 och 2002… - men det är alltid en början.
3. Vetskapen om att du dessutom gjort det på snöpliga sätt.
Modo var en match från guld både –94 och –99, men föll båda gångerna ihop i avgörandets ögonblick.
Linköping ledde med 2-1 i matcher i fjol, men förlorade sedan tre raka – och i år blev det etter värre med 2-0-ledning och fyra förlustmatcher i rad.
Sådana faktorer bidrar starkt till att etsa fast en stämpel sin Silverlag i en förening. Någon kanske tycker att Färjestad borde vara en starkare kandidat än LHC till titeln mot bakgrund av sin imponerande silversvit, men är har man ex antal guld i bagaget och ringar in sina silver med två SM-titlar – ja, då är man inte ens i närheten av den här sortens stämpel.
Kort och gott: Ett Silverlag får på inga villkor förknippas med några guld.
Ironiskt nog ser det nu alltså ut som om Modo, när man äntligen skadade av sig silverstämpeln i fjol, lämnade över manteln till att axlas av det lag man besegrade i finalserien.
Ja, Linköping har till och med köpt till sig en hel drös med förlorarmodoiter, som helt säkert har bidragit till att injicera laget med den där silverkänslan.
Kim Staal var med och förlorade mot Färjestad 2002. Andreas Pihl likaså. Detsamma gäller för Mattias Weinhandl, som också hunnit med en finalförlust mot Djurgården 2000.
Dessutom har Weinis kedjekamrat Musse Håkansson ett förslutet i Modo, även om han värvades ett par månader för sent för att pricka in några finalförluster under sin sejour i klubben.
Hög tid då för slutpoängen i hela detta invecklade resonemang:
Jag tycker synd om Linköping just nu.
***
”Eric Johansson? Den där Moracentern… spelar han i HV i år? Ja, just det… haha, det hade jag nästan glömt!”
Det ni ser ovan är ett kort utdrag av min pinsamma första tanke när Lasse Granqvist nämnde svenskkanadensarens namn cirka tre minuter före nedsläpp.
65 spelminuter senare hade bortglömde Eric avgjort hela finalserien till HV71:s fördel och blivit guldhjälte i Jönköping.
***
Cloetta Center måste vara på god väg att bli en av Elitseriens mest älskade arenor bland spelarna.
Inom loppet av ett år har två lag vunnit SM-guld i Linköpings hemmahall.
Tråkigt nog, för Linköpingspubliken, så var inget av de lagen Linköping.
***
Stort grattis, HV71.
Det går helt enkelt inte att hitta ett värdigare mästarlag än er.
