Krönika: Händelserika dagar
Det har varit några hektiska dagar kring Linköpings Hockey Club. Rykten kring en värvning av forne finska NHL-målvakten har florerat samtidigt som man tillkännagett att landslagsbacken Johan Fransson, som på senare tid antingen fått sparsamt med speltid eller varit helt petad, är fri att gå till en annan klubb. Känslorna för egen del är tudelade i båda fallen...
Att Daniel Henriksson signades inför säsongen mottogs med blandade reaktioner från fansen. Att LHC på senare år etablerat sig i toppen har även medfört mer kräsna fans som för varje år som går kräver mer och mer av ledningen när det gäller spelarrekryteringen. När Hento presenterades som målvakt fanns det många besvikna fans som hoppats på bättre och hösten gav bara vatten på belackarnas kvarn. Att säga att Hento då gav ett instabilt intryck är ett kraftigt understatement.
Länge har det skrikits efter Fredrik Norrena som till slut valde Ak Bars Kazan. Efter det har Hento spelat upp sig, gjort väsentligt färre tavlor, tagit fler "omöjliga" skott och i allmänhet visat gryende form. Då plötsligt meddelas att Mika Noronen, tidigare NHL-målvakt som senast kommer från ett misslyckande i KHL, är på väg in. Det som tidigare under säsongen hade varit ett stort fett välkomnande känns i dagsläget lite tveksamt. Hento spelar för tillfället kanon, och om Noronen inte skulle vara den målvakten man hoppas på finns det risk att det blir problem, om inte annat för att det kan skapa dålig stämning i truppen med sena värvningar, speciellt om de inte levererar.
Ett annat skäl till oro är att jag inte tror man bara vill knyta Noronen för resten av säsongen utan för minst ytterligare en. Detta skulle i så fall grusa en framtida värvning av Fredrik Norrena, som jag anser vara en bättre målvakt än Noronen, av det jag sett. Å andra sidan fyller Noronen 30 i år samtidigt som Norrena blir 36 och inte har många år kvar på toppnivå.
Jag litar på att Hemlin och co gör rätt bedömning och inte plockar in Noronen om man inte är helt säkra på att skulle förbättra laget. Fortsättning lär i vilket fall som helst följa.
---------------------------------------------------------------------------
Vad gäller Johan Franssons öde kan jag inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Att det skulle hända, dvs att LHC skulle släppa honom var ju väldigt väntat. Han har inte spelat bra när han fått chansen, och när dessutom kännedomen om Leners och Franssons frostiga förhållande gör sig påminnt hade nog de flesta fansen på känn att det skulle sluta så här.
Johan Franssons utvecklingskurva påminner en del om en annan LHC-bekanting, Andreas Holmqvist. När han kom var det inte många som visste vem det var. Båda två jobbade sig på kort tid uppåt i laget med sina offensiva kvaliteer. Holmqvist bjöd på underbara aviga dragningar, Fransson har charmat publiken med sina bandylika soloraider över hela plan. Problemet med de båda har varit att så fort den offensiva formen kommit av sig, har de defensiva bristerna blivit alltför uppenbara. Dålig form hänger ihop med dåligt självförtroende och har man då inte den rätta mentaliteten eller ett riktigt starkt psyke är det nästan omöjligt att ta sig ur svackan, vilket jag tror är vad som gäller för de nämnda. Holmqvist har fortfarande inte hittat tillbaka till det han var under säsongerna 05/06 (då han bl a tog VM-guld) och 06/07. Frågan är om Fransson någonsin kommer nå upp till det han var under fjolårssäongen.
Fransson har i grund och botten grymma kvaliteer och var i somras nära på att plockas över till NHL. Jag hoppas i alla fall att Johan kan hitta tillbaka till det som i fjol gjorde honom så bra. Om den dagen kommer, återstår att se...
