LuleåBloggen: En hyllning till Johan Fransson
Tekarn bloggar om Luleå Hockey
Johan Franssons framfart hittills under säsongen, och framförallt i Timråmatchen är ju helt underbar.
Skridskoåkningen med puck och spelglädjen är så härlig att se.
Kollar lite statistik på Fransson, och ser att han på 11 matcher skjutit 45 skott på mål. Flest skott av alla spelare i Elitserien.
Han har gjort 6 mål och 3 assist, och det finns ingen idag som kan säga att han inte ersatt Obsut i offensiven. Med råge.
Det är en historiskt sett mycket bra start rent poängmässigt för en back i Luleå Hockey.
Det som känns än mer kittlande är att han gör sina poäng oavsett omgivning.
Ingen specialkombination alla Omark till Harju, Abbott till Abbott eller liknande.
Vilket tyder på en viss stabilitet, och att produktionen kan komma att hålla i sig oavsett skador, ändringar i backpar/kedjor mm. Så länge han inte blir skadad själv förstås.
Sen att han kan skapa chanser på egen hand, och verkligen skärra upp motståndarna och få dem på hälarna när han som back högfartsglider med pucken genom mittzon och in i anfallszon är ju ett grymt viktigt vapen för Luleå när det låser sig och man inte lyckas få in pucken i anfallszon på något annat sätt.
Om han börjar tro ännu mer på sig själv skulle han till exempel mot Timrå kunnat gå mer rakt på mål vid ett par tillfällen. Skulle tro att det kommer vad det lider. Killen har ju ett psyke utav stål, han kör sin stil, trots att det ibland inte löser sig på bästa sätt i egen zon.
Vi i publiken måste tolerera en del, en lirare som Fransson förtjänar ett visst utrymme för misstag i defensiven, det vägs ju med lätthet upp av all skön hockeykonst vi får se i offensiven.
Passa på och njut av honom den här säsongen, jag är rädd att det blir svårt att behålla honom sen, om inte Osten trollar fram något extra ur spargrisen.
Offensiva backar av den här kvaliteten växer minsann inte på träd, och han lär bli riktigt eftertraktad av många.
Om det fortsätter såhär kan Frallans insats i vinter komma att värderas väldigt högt när man tänker tillbaka på vilka backar som varit bäst i Luleå genom tiderna.
Vilket inte vill säga så lite.
